MALAKI, 1. CAPITLET
Guds godhet. Israels otacksamhet. Evangelii lära.
1. Detta är den tunge, som HERREN talade mot Israel, genom Malachi.
2. Jag hafver eder kär, säger HERREN. Så sägen I: Hvarmed hafver du oss kär? Är icke Esau Jacobs broder? säger HERREN. Likväl hafver jag Jacob kär;
3. Och jag hatar Esau, och hafver gjort hans berg öde, och hans arf drakomen till en öken.
4. Och om Edom säga ville: Vi äre förderfvade, dock vilje vi uppbygga igen det ödelagdt är; då säger HERREN Zebaoth alltså: Om de bygga, så skall jag nederbryta; och det skall heta de fördömda landsändar och ett folk der HERREN är vred uppå evinnerliga.
5. Det skola edor ögon se, och I skolen säga: HERREN är härlig uti Israels landsändom.
6. En son skall hedra sin fader, och en tjenare sin herra. Är jag nu Fader, hvar är min heder? Är jag Herre, hvar fruktar man mig? säger HERREN Zebaoth till eder, Presterna, som mitt Namn förakten. Så sägen I då: Hvarmed förakte vi ditt Namn?
7. Dermed att I offren orent bröd uppå mitt altare. Så sägen I: Hvarmed offre vi dig något orent? Dermed, att I sägen: HERRANS bord är intet aktandes.
8. Och när I offren något det blindt är, så måste det icke heta ondt; och när I offren något det halt är eller krankt, så måste det ock intet heta ondt. Bär det dinom Första; hvad gäller, om du skall täckas honom, eller om han vill se uppå din person? säger HERREN Zebaoth.
9. Så bedjer nu Gud, att han ville vara oss nådelig; ty detta är skedt af eder. Menen I, att han skall se till edra person? säger I HERREN Zebaoth.
10. Hvilken är ock ibland eder, den ena dörr tillycker? I tänden ock ingen eld uppå mitt altare omsyss. Jag hafver intet behag i eder, säger HERREN Zebaoth; och spisoffer af edra händer är mig icke täckeligit.
11. Men af solenes uppgång allt intill nedergången skall mitt Namn härligit varda ibland Hedningarna; och i all rum skall mino Namne rökt, och ett rent spisoffer offradt varda; ty mitt Namn skall härligit varda ibland Hedningarna, säger HERREN Zebaoth.
12. Men I ohelgen det dermed, att I sägen: Herrans bord är oheligt, och dess offer är föraktadt, samt med sinom spis.
13. Och I sägen: Det är icke utan mödo; och slån det i vädret, säger HERREN Zebaoth; och I offren det som röfvadt, halt och krankt är, och offren så spisoffer. Skulle sådant täckas mig ifrån edra hand? säger HERREN.
14. Förbannad vare den bedragaren, den i sinom hjord hafver en Han; och när han gör ett löfte, så offrar han Herranom det som intet doger; ty jag är en stor Konung, säger HERREN Zebaoth, och mitt Namn är förskräckeligit ibland Hedningarna.
MALAKI, 2. CAPITLET
Folk och Prester otrogne. Rätt äktenskap.
1. Och nu, I Prester, detta budet gäller eder till.
2. Om I det icke hören, eller icke läggen det uppå hjertat, så att I gifven mino Namne ärona, säger HERREN Zebaoth; så skall jag sända en förbannelse ibland eder, och skall förbanna edor välsignelse; ja, förbanna skall jag dem, efter I icke villen lägga det uppå hjertat.
3. Si, jag skall förbanna edra efterkommande, och kasta eder träcken af edro offre uti edart ansigte; och han skall låda vid eder.
4. Så skolen I då förnimma, att jag sådana bud till eder sändt hafver, att detta skulle vara mitt förbund med Levi, säger HERREN Zebaoth.
5. Ty mitt förbund var med honom, till lif och frid; och jag gaf honom fruktan, så att han mig fruktade, och förskräcktes för mino Namne.
6. Sanningens lag var uti hans mun, och der vardt intet ondt funnet uti hans läppar; han vandrade fridsammeliga och redeliga för mig, och omvände många ifrå synd.
7. Ty Prestens läppar skola bevara lärona, att man må befråga lagen af hans mun; ty han är en HERRANS Zebaoths Ängel.
8. Men I ären afgångne ifrå vägenom, och hafven förargat många i lagen; och hafven brutit Levi förbund, säger HERREN Zebaoth.
9. Derföre hafver jag ock gjort, att I föraktade och försmädde ären för allo folkena; efter I icke hållen mina vägar, och sen till personen i lagen.
10. Ty hafvom vi icke alle en fader? Hafver icke allt en Gud skapat oss? Hvi förakte vi då den ene den andra, och ohelgom förbundet, som med våra fäder gjordt är?
11. Ty Juda är vorden en föraktare, och i Israel, och i Jerusalem sker styggelse; ty Juda ohelgar HERRANS helighet, den han älskar; och bolar med ens främmandes guds dotter.
12. Men HERREN skall den, som så gör, utrycka utu Jacobs hydda, både mästaren och lärjungan, samt med honom, som HERRANOM Zebaoth spisoffer offrar.
13. Yttermera gören I ock, att för HERRANS altare äro icke annat än tårar, och gråt, och suckande; så att jag icke mer kan sa till spisoffret, eller någrahanda tacknämligit undfå af edra händer.
14. Och så sägen I: Hvarföre? Derföre att du föraktar dina kära hustru, den HERREN dig tillskickat hafver, och den din maka är, hvilko du förpligtad äst.
15. Alltså gjorde icke den ene, hvilken dock var af enom storom anda. Men hvad gjorde den ene? Han sökte den säden, som af Gudi tillsagd var. Derföre ser eder före för edrom anda, och ingen förakte sina kära hustru.
16. Äst du henne vred, så skilj dig ifrå henne, säger HERREN Israels Gud; och gif henne en klädnad för försmädelsen, säger HERREN Zebaoth. Derföre ser eder före för edrom anda, och förakter henne icke.
17. I hafven rett HERRAN med edart tal. Så sägen I då: Hvarmed hafve vi rett honom? Dermed, att I sägen: Den der illa gör, han behagar HERRANOM, och han hafver lust till honom; eller, hvar är nu Gud, som straffar?
MALAKI, 3. CAPITLET
Döparen. Messias. Tionde. Gudsfruktan.
1. Så Jag vill utsända min Ängel, den der vägen rör mig bereda skall; och med hast skall komma till sitt tempel Herren, den I söken, och förbundsens Ängel, den I begären. Si, han kommer, säger HERREN Zebaoth.
2. Men ho kan lida hans tillkommelses dag? Och ho skall bestå, då han låter sig se? Ty han är lika som en guldsmeds eld, och såsom en vaskerskos såpa.
3. Han skall sitta, och smälta och fäja silfret; han skall fäja och rensa Levi söner, lika som silfver och guld; Så skola de då offra spisoffer uti rättfärdighet HERRANOM.
4. Och Juda och Jerusalems spisoffer skall väl behaga HERRANOM, lika som fordomdags, och i de förra år.
5. Och jag skall komma till eder, och straffa eder, och skall vara ett snart vittne emot de trollkarlar, horkarlar och menedare, och emot dem som vild och orätt göra dagakarlenom, enkone och dem faderlösa, och förtrycka främlingen, och intet frukta mig, säger HERREN Zebaoth.
6. Ty jag är HERREN, den icke ljuger; och I, Jacobs barn, skolen icke allesamman förgås.
7. I hafven ifrå edra fäders tid allstädes afvikit ifrå min bud, och intet hållit dem. Så omvänder eder nu till mig, så vill lag ock vända mig till eder, säger HERREN Zebaoth. Så sägen I då: Hvarutinnan skole vi omvända oss?
8. Är det rätt, att en menniska besviker Gud, såsom I besviken mig? Så sägen I då: Hvarmed besvike vi dig? Med tiond och häfoffer.
9. Derföre ären I ock förbannade, så att all ting försvinner eder undan händerna; ty I besviken mig allesamman.
10. Men förer mig tiondena allesammans uti mina tiondelado, att i mino huse må spis vara; och bepröfver mig härutinnan, säger HERREN Zebaoth, om jag ock icke upplåter eder himmelens fenster, och gjuter välsignelse neder tillfyllest.
11. Och jag vill för eder straffa frätaren att han icke skall förderfva fruktena på markene, och att vinträt i åkrenom icke skall vara eder ofruktsamt, säger HERREN Zebaoth;
12. Så att alle Hedningar skola prisa eder saliga; ty I skolen vara ett kosteligit land, säger HERREN Zebaoth.
13. I talen hårdeliga emot mig, säger HERREN. Så sägen I då: Hvad tale vi emot dig?
14. Dermed, att I sägen: Det är förgäfves, att man Gudi tjenar, och hvad båtar det, att vi hållom hans bud, och förom ett strängt lefverne för HERRANOM Zebaoth?
15. Derföre prise vi de föraktare; ty de ogudaktige växa till; de försöka Gud, och det går dem alltsammans väl utaf.
16. Men de, som frukta HERRAN, trösta hvarann alltså: HERREN märker det, och hörer det; och det är en tänkeskrift för honom skrifven, för dem som frukta HERRAN, och tänka uppå hans Namn.
17. De skola, säger HERREN Zebaoth, vara min egendom på dem dagenom, den jag göra skall; och jag vill skona dem, lika som man skonar sin egen son, den honom tjenar.
18. Och I skolen deremot åter se, hvad för en åtskilnad är emellan den rättfärdiga och den ogudaktiga, och emellan den som Gudi tjenar, och den som honom icke tjenar.
MALAKI, 4. CAPITLET
Messie och Elia ankomst.
1. Ty si, en dag kommer, som brinna skall, lika som en ugn; så skola då alle föraktare och ogudaktige vara halm, och den tillkommande dagen skall upptända dem, säger HERREN Zebaoth, och skall hvarken lefva dem rot eller qvist.
2. Men eder, som mitt Namn frukten, skall uppgå rättfärdighetenes sol, och salighet under hennes vingar; och I skolen gå ut och in, och växa till, lika som gödokalfvar.
3. I skolen trampa uppå, de ogudaktiga; ty de skola varda till asko under edra fötter, på dem dagenom, den jag göra skall, säger HERREN Zebaoth.
4. Kommer ihåg Mose, mins tjenares, lag, den jag honom befallde på det berget Horeb till hela Israel, samt med bud och rätter.
5. Si, jag skall sända eder den Propheten Elia, förr än den store och förskräckelige HERRANS dag kommer.
6. Han skall omvända fädernas hjerta till barnen, och barnens hjerta till fäderna; på det jag icke skall komma, och slå jordena med spillgifning.
