AMOS, 1. CAPITLET
Emot Damascus, Philistea, Tyrus, Edom, Ammon.
1. Detta är det som Amos, den ibland herdarna var i Thekoa, öfver Israel sett hafver, uti Ussia tid, Juda Konungs, och i Jerobeams tid, Joas sons, Israels Konungs, tu år för jordbäfningen;
2. Och sade: HERREN skall ryta af Zion, och låta höra sina röst af Jerusalem, att hjordmarken skall stå jämmerlig och Carmel ofvantill förtorkas.
3. Detta säger HERREN: För tre och fyra Damasci lasters skull, skall jag icke skona dem; derföre, att de hafva tröskat Gilead med jerntaggar;
4. Utan jag skall sända en eld uti Hasaels hus; han skall upptära Benhadads palats.
5. Och jag skall sönderbryta bommarna i Damasco, och utrota inbyggarena på den markene Aven, samt med honom som spirona håller, utu det sköna huset; så att det folk i Syrien skall till Kir bortfördt varda, säger HERREN.
6. Så säger HERREN: För tre och fyra Gaza lasters skull, vill jag icke skona honom; derföre, att de hafva fångat än ytterligare de fångna, och fördrifvit dem bort uti Edoms land;
7. Utan jag skall sända en eld uti murarna i Gaza; han skall förtära hans palats;
8. Och skall utkasta de inbyggare i Asdod, samt med honom som spirona håller, utur Askelon, och vända mina hand emot Ekron; så att förgöras skall hvad af de Philisteer ännu qvart blifvet är, säger Herren HERREN.
9. Detta säger HERREN: För tre och fyra lasters skull, den stadsens Zors, vill jag intet skona honom; derföre, att de än ytterligare bortdrefvo de fångar in uti Edoms land, och intet tänkte uppå brödraförbund;
10. Utan jag vill sända en eld uti murarna i Zor; han skall förtära hans palats.
11. Så säger HERREN: För tre och fyra Edoms lasters skull, skall jag intet skona honom; derföre, att han hafver förföljt sin broder med svärd, och förgjort honom hans barn, och alltid varit honom arg i sine vrede, och drifvit sina grymhet allt framgent;
12. Utan jag skall sända en eld till Theman; han skall förtära palatsen i Bozra.
13. Detta säger HERREN: För tre och fyra Ammons barnas lasters skull, vill jag intet skona dem; derföre, att de hafva sönderrifvit de hafvande qvinnor i Gilead, på det de skulle förvidga sina gränsor;
14. Utan jag skall upptända en eld uppå murarna i Rabba; han skall förtära hans palats, då man ropandes varder i stridstidenom, och då vädret kommandes varder i stormstidenom.
15. Så skall då deras Konung, samt med sina Förstar, varda fången bortförd, säger HERREN.
AMOS, 2. CAPITLET
Moab. Juda. Israel.
1. Detta säger HERREN: För tre och fyra Moabs lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de hafva uppbränt Konungens ben i Edom till asko;
2. Utan jag vill sända en eld i Moab; han skall förtära palatsen i Kerioth, och Moab skall dö uti buller, rop och basunsklang.
3. Och jag skall borttaga domaren ifrå honom, och dräpa alla hans Förstar med honom, säger HERREN.
4. Detta säger HERREN: För tre och fyra Juda lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de förakta HERRANS lag, och icke hålla hans rätter, och låta sina lögn förföra sig, hvilka deras fäder efterföljt hafva,
5. Utan jag vill sända en eld i Juda han skall förtära palatsen i Jerusalem.
6. Detta säger HERREN: För tre och fyra Israels lasters skull, vill jag intet skona honom; derföre, att de sälja de rättfärdiga för penningar, och de fattiga för ett par skor.
7. De gå med fötterna öfver de fattiga, och hindra de elända allestäds; sonen och fadren sofva när ena qvinno, med hvilko de ohelga mitt Namn.
8. Och vid all altare slösa de af förpantad kläder, och dricka vin i sins Guds huse af saköre.
9. Nu hafver jag dock förlagt Amoreen för dem, den så hög var som cedreträ, och hans magt såsom eker; och jag förderfvade hans frukt ofvantill, och bans rötter nedantill.
10. Hafver jag ock fört eder utur Egypti land, och ledt eder uti öknene i fyratio år, att I de Amoreers land besitta skullen?
11. Och af edrom barnom uppväckt eder Propheter, och af edrom ynglingom Nazareer? Är det icke så, I Israels barn? säger HERREN.
12. Så gåfven I de Nazareer dricka vin, och Prophetomen böden I, och saden: I skolen intet prophetera.
13. Si, jag vill göra ibland eder ett gnisslande, såsom en vagn full af kärfvar gnisslar;
14. Att den der rask är, skall icke kunna undfly, ej heller den starke något förmå, och den mägtige skall icke kunna undsätta sitt lif;
15. Och de bågaskyttar skola icke bestå; och den der rask är till att löpa, skall icke undlöpa; och den der rider, skall icke rädda sitt lit;
16. Och den der aldramanligast är ibland de starka, måste i den tiden nakot undfly, säger HERREN.
AMOS, 3. CAPITLET
Israel vald och förkastad.
1. Hörer hvad HERREN med eder talar, I Israels barn, nämliga med alla de slägter, som jag utur Egypti land fört hafver, och sade:
2. Utaf alla slägter på jordene hafver jag upptagit eder allena; derföre vill jag ock hemsöka eder uti alla edra missgerningar.
3. Kunna ock två vandra tillhopa, utan de draga öfverens med hvarannan?
4. Ryter ock ett lejon i skogenom, utan det hafver rof? Ropar ock ett ungt lejon utu sine kulo, utan det något fångit hafver?
5. Kommer ock någor fogel i snarona på jordene, der ingen foglafångare är? Tager man ock snarona upp af jordene, den ännu intet fångit hafver?
6. Blås man ock i basun i enom stad, och folket deraf icke förskräckes? Är ock något ondt i stadenom, det HERREN icke gör?
7. Ty Herren HERREN gör intet, utan han uppenbarar sinom tjenarom, Prophetomen, sina hemlighet.
8. Lejonet ryter, ho skulle icke frukta sig? Herren HERREN talar, ho skulle icke prophetera?
9. Förkunner uti palatsen i Asdod, och uti palatsen i Egypti land, och säger: Församler eder på Samarie berg, och ser till, hvilket stort mordskri och orätt der är.
10. De passa intet på någon rätt, säger HERREN; utan öfvervåld och skada går hvart om annat i deras husom.
11. Derföre säger Herren HERREN alltså: Man skall belägga detta landet allt omkring, och störta dig neder ifrå dine magt, och skinna din hus.
12. Detta säger HERREN: Lika som en herde rycker eno lejone två fötter, eller ett stycke af ett öra utu munnenom; alltså skola Israels barn utryckte varda, de som bo i Samarien, och hafva i hörnet ett lägre, och i Damasco ena säng.
13. Hörer, och betyger i Jacobs hus, säger Herren, HERREN Gud Zebaoth.
14. Ty på den tiden, då jag Israels synder hemsökandes varder, vill jag hemsöka de altare i BethEl, och bortbryta hornen af altaret, att de skola falla neder på markena;
15. Och skall slå både vinterhus och sommarhus; och de elphenbenshus skola till intet varda, och mång hus förderfvad blifva, säger HERREN.
AMOS, 4. CAPITLET
Höga, låga hardt agade.
1. Hörer detta ordet, I feta kor, som på Samarie berg ären, och gören dem fattiga orätt, och förtrycken den elända, och sägen till edra herrar: Bär hit, låt oss dricka.
2. Herren HERREN hafver svorit vid sina helighet, si, den tiden kommer öfver eder, att man skall bära eder bort på stänger, och edra efterkommande i fiskakettlar;
3. Och skolen utgå igenom refvor, hvar och en för sig, och intill Harmon bortkastade varda, säger HERREN.
4. Ja, kommer hit till BethEl, och bedrifver synd: och till Gilgal, att I mågen föröka synderna; och bärer fram edor offer om morgonen, och edra tiond på tredje dagen;
5. Och röker af surdeg till tackoffer, och prediker om friviljogt offer, och förkunner det; ty I hafven det gerna så, I Israels barn, säger Herren HERREN.
6. Derföre hafver jag ock i alla edra städer gifvit eder lediga tänder, och brist på bröd I all edor rum; likväl omvänden I eder intet till mig, säger HERREN.
7. Och jag hafver tillbakahållit regn öfver eder, medan ännu tre månader voro intill skördetiden; och jag lät regna uppå den ena staden, och uppå en annan stad lät jag intet regna; en åker vardt beregnad, och den andra åkren, som intet beregnad vardt, förtorkades.
8. Och två eller tre städer drogo intill en stad, på det de måtte dricka vatten, och kunde icke få sina nödtorft; likväl omvänden I eder intet till mig, säger HERREN.
9. Jag plågade eder med torko, och med brandkorn; så åto ock gräsmatkar upp allt det i edra lustgårdar, vingårdar, på fikonaträ och oljoträ växte; likväl omvänden I eder intet till mig, säger HERREN.
10. Jag sände pestilentie ibland eder, lika som uti Egypten; jag drap edra unga män med svärd, och lät bortföra edra hästar fångna; jag lät stanket af edrom lägrom gå upp i edra näso; likväl omvänden I eder icke till mig, säger HERREN.
11. Jag omstörte somliga af eder, lika som Gud omstörte Sodom och Gomorra, så att I voren som en brand, den utur eldenom ryckt varder; likväl vänden I eder intet till mig, säger HERREN.
12. Derföre vill jag så göra med dig, Israel; efter jag nu så vill göra med dig, så skicka dig Israel, Och gack emot din Gud.
13. Ty si, han är den som gör bergen, skapar vädret, och kungör menniskone hvad hon tala skall; han gör morgonrodnan (och) mörkret; han går på jordenes höjder; han heter HERREN Gud Zebaoth.
AMOS, 5. CAPITLET
Vrång dom och Gudstjenst.
1. Hörer, I af Israels hus, detta ordet: ty jag måste göra denna klagovisona öfver eder.
2. Jungfrun Israel är fallen, så att hon intet mer uppstå kan; hon är stött neder till jordena, och ingen är som upphjelper henne.
3. Ty så säger Herren HERREN: Den staden, der tusende utgå, der skola icke utan hundrade qvar blifva i och der hundrade utgå, skola icke utan tio igen behållne blifva i Israels bus.
4. Derföre, så säger HERREN till Israels hus: Söker mig, så skolen I lefva.
5. Söker icke BethEl, och kommer intet till Gilgal, och går icke till BerSeba; förty Gilgal, skall varda fånget bortfördt, och BethEl skall i jämmer komma.
6. Söker HERRAN, så skolen I lefva, på det i Josephs huse icke uppågå skall en eld, hvilken förtärer, och icke utsläckas kan uti BethEl.
7. I som förvänden rätten uti malört, och stöten rättvisona neder till jordena;
8. Han gör sjustjernorna och Orion han gör af mörkret morgonen, och af dagen mörka nattena; han kallar vattnet i hafvena, och gjuter det uppå jordenes krets; han heter HERREN;
9. Den der en förstöring beställer öfver den starka, och låter komma en förstöring öfver den fasta staden.
10. Men de äro honom gramse, som dem uppenbara straffar, och hafva en styggelse vid den som helsosamt lärer.
11. Derföre, efter I undertrycken den fattiga, och tagen korn af honom i storom bördom, så skolen I icke bo uti husomen, som I af huggen sten uppbyggt hafven, och icke dricka det vin, som I uti de sköna vingårdar planterat hafven.
12. Ty jag vet edor öfverträdelse, den mycken är, och edra synder, de der starka äro; huru I trängen de rättfärdiga, och tagen gåfvor, och undertrycken de fattiga i domenom.
13. Derföre måste den kloke tiga på den tiden; ty det är en ond tid.
14. Söker det goda, och icke det onda, på det I lefva mågen; så skall HERREN Gud Zebaoth vara med eder, såsom I berömmen.
15. Hater det onda, och älsker det goda; skaffer rätt i portenom; så skall HERREN Gud Zebaoth vara nådelig öfver de igenlefda i Joseph.
16. Derföre, så säger HERREN Gud Zebaoth, Herren: Det skall varda klagogråt på alla gator, och på alla vägar skall man säga: Ack ve, ack ve! Och man skall kalla åkermannen till sorg, och till klagogråt den der gråta kan.
17. Uti alla, vingårdar skall klagogråt vara; ty jag vill fara fram ibland eder, säger HERREN.
18. Ve dem som begära HERRANS dag! Hvad skall han eder? Ty HERRANS dag är ett mörker, och icke ljus;
19. Lika som då någor flydde för ett lejon, och honom mötte en björn; och lika som någor in uti ett hus komme, och ledde sig med handene utmed väggene, och en orm stunge honom.
20. Ty HERRANS dag skall ju vara mörk, och icke ljus; skum, och icke klar?
21. Jag är edrom högtidom gramse, och föraktar dem, och kan icke lida edart rökoffer uti edra församlingar.
22. Och om I mig än offraden bränneoffer och spisoffer, så hafver jag dock ingen lust dertill; så orkar jag ock icke se edart feta tackoffer.
23. Haf bort dina visors buller ifrå mig; ty jag orkar icke höra ditt psaltarespel.
24. Men rätten skall uppenbarad varda lika som vatten, och rättvisan såsom en stark flod.
25. Hafven I, af Israels hus, ock offrat mig slagtoffer och spisoffer i öknene, i fyratio år långt? Ja, skönliga.
26. I bären edars Molochs hyddor, och edra afgudars beläte, och edra gudars stjerno, som eder sjelfve gjort haden.
27. Så skall jag låta föra eder hädan bort till Damascus, säger HERREN, som Gud Zebaoth heter.
AMOS, 6. CAPITLET
Vårdslösa regenters straff.
1. Ve dem stoltom i Zion, och dem som förlåta sig uppå Samarie berg, hvilke sig hålla får de aldrabästa i hela verldene; och regera i Israels hus, såsom dem täckes.
2. Går bort till Calne, och skåder; och dädan bort till Hamath, den stora staden; och drager dädan neder till Gath de Philisteers, hvilka bättre Konungarike varit hafva än dessa, och deras gränsa större än edor gränsa;
3. Likväl vordo de förjagade, då deras onda stund kom; och I regeren med öfvervåld;
4. Och liggen i elphenbenssängar, och prålen på edor tapeter; och äten det bästa, af hjordenom, och de gödda kalfvar;
5. Och spelen på psaltare, och dikten eder visor, såsom David;
6. Och dricken vin utu skålar, och smörj en eder med balsam; och bekymrer eder intet om Josephs skada.
7. Derföre skola de nu gå främst ibland dem som fångne bortförde varda; och de prålares slösande skall återvända.
8. Ty Herren HERREN hafver svorit vid sina själ, säger HERREN Gud Zebaoth: Mig förtryter Jacobs högfärd, och är deras palatsom gramse; och jag skall desslikes öfvergifva staden, med allt det deruti är.
9. Och om än tio män qvare blefvo uti ett hus, skola de likväl dö;
10. Så att hvars och ens faderbroder och moderbroder tager honom, och måste draga hans ben utu huset, och säga till den som i husens kammar är: Äro der ock flere? Och han skall svara: De äro alle sin kos: och skall säga: Var tillfrids; ty de ville icke, att man på HERRANS Namn tänka skulle.
11. Ty si, HERREN hafver budit, att man skall slå de stora husen, att de skola få refvor, och de små husen, att de få hål.
12. Ho kan ränna med hästom, eller plöja med oxom på hälleberget? Ty I vänden rätten uti galla, och rättvisones frukt uti malört;
13. Och förtrösten eder uppå det som platt intet är, och sägen: Äro vi icke mägtige och starke nog?
14. Derföre, si, jag skall uppväcka ett folk öfver eder af Israels hus, säger HERREN Gud Zebaoth; det skall tränga eder ifrå det rummet, der man går till Hamath, intill pilträbäcken.
AMOS, 7. CAPITLET
Gräshoppor, eld, mätosnöre. Amos förvises, Amazia straffas.
1. Herren HERREN viste mig ena syn; och si, der stod en, som gjorde gräshoppor, rätt då som kornet begynte skjuta sig i ax, sedan Konungen hade låtit klippa sin får.
2. Som de nu ville bortfräta allan grödan på landena, sade jag: Ack! Herre HERRE, var nådelig; ho skall upphjelpa Jacob igen? Ty han är ju fast ringa.
3. Då ångrade det HERRANOM; och HERREN sade: Nu väl, det skall icke ske.
4. Herren HERREN viste mig ena syn; och si, Herren HERREN kallade elden till att straffa, dermed han skulle förtära ett stort djup: och han bortfrätte allaredo ett stycke.
5. Då sade jag: Ack! Herre HERRE, håll upp; ho skall upphjelpa Jacob igen? Ty han är ju fast ringa.
6. Då ångrade HERRANOM det ock; och Herren HERREN sade: Det skall icke heller ske.
7. Men han viste mig denna synena; och si, Herren stod på enom mur, den med eno mätosnöre mäld var, och han hade mätosnöret i sine hand.
8. Och HERREN sade till mig: Hvad ser du, Amos? Jag sade: Ett mätosnöre. Då sade Herren till mig: Si, jag skall draga ett mätosnöre midt igenom mitt folk Israel, och intet mer öfverse med dem;
9. Utan Isaacs höjder skola förödda, och Israels kyrkor förlagda varda; och jag vill stå upp med svärdena öfver Jerobeams hus.
10. Då sände Amazia, Presten i BethEl, till Jerobeam, Israels Konung, och lät säga honom: Amos gör ett uppror emot dig uti Israels hus. Landet orkar icke lida hans ord.
11. Ty Amos säger alltså: Jerobeam måste dö genom svärd, och Israel skall varda fången bortförd utu sitt land.
12. Och Amazia sade till Amos: Du Siare, gack hädan, och fly in uti Juda land, och föd dig der, och prophetera der;
13. Och prophetera intet mer i BethEl; ty det är Konungens kyrka och riksens hus.
14. Amos svarade, och sade till Amazia: Jag är ingen Prophet, eller någon Prophetes son; utan jag är en fäherde, den mulbär afhemtar.
15. Men HERREN tog mig ifrå hjordenom, och HERREN sade till mig: Gack bort, och prophetera mino folke Israel.
16. Så hör nu HERRANS ord: Du säger: Prophetera intet emot Israel, och tala intet emot Isaacs hus.
17. Derföre säger HERREN alltså: Din hustru skall i stadenom skämd varda, och dine söner och döttrar skola falla genom svärd, och din åker skall med snöre utdelad varda; men du skall dö uti ett orent land, och Israel skall utu sitt land fördrifven varda.
AMOS, 8. CAPITLET
Girighets straff. Andelig hunger.
1. Herren HERREN viste mig ena syn; och si, der stod en korg med sommarfrukt.
2. Och han sade: Hvad ser du, Amos? Men jag svarade: En korp; med sommarfrukt. Då sade HERREN till mig: Änden är kommen på mitt folk Israel; jag vill icke mer öfverse med dem.
3. Och de visor uti kyrkomen skola uti gråt vända varda på den tiden, säger Herren HERREN. Der skola mäng död lekamen ligga allestäds, de man skall hemliga bortbära.
4. Hörer detta, I som förtrycken den fattiga, och förderfven den elända i landena;
5. Och sägen: När vill då den nymånaden hafva en ända, att vi måge korn sälja? och Sabbathen, att vi måge hafva kom falt, och förminska skäppona, och förhöja siklen, och förfalska vigtena?
6. På det vi måge få de fattiga under oss för penningar, och de torftiga för ett par skor, och sälja agnar för korn?
7. HERREN hafver svorit emot Jacobs högfärd: Hvad gäller, om jag sådana deras gerningar evinnerliga förgäta skall?
8. Skulle för slik styckers skull landet icke bäfva, och alla inbyggarena gråta? Ja, det skall alltsamman lika som med en flod öfverlupet, och bortfördt, och öfvertäckt varda, lika som floden gör uti Egypten.
9. På den tiden, säger Herren HERREN, skall jag låta solena nedergå om middagen, och landet mörkt varda om ljusa dagen.
10. Jag skall förvända edra högtidsdagar sorg, och alla edra visor i klagogråt; och jag skall låta komma en säck öfver alla länder, och göra all hufvud kullot; och skall göra dem ena sorg, lika som man sörjer öfver enda sonen; och de skola få en ömkelig ända.
11. Si, tiden kommer, säger Herren HERREN, att jag skall sända en hunger i landet; icke en hunger efter bröd, eller törst efter vatten, utan efter att höra HERRANS ord;
12. Så att de skola löpa omkring hit och dit, ifrå det ena hafvet till det andra, ifrå norr och till öster, till att söka HERRANS ord, och skola dock icke finnat.
13. På den tiden skola sköna jungfrur och ynglingar försmäkta af törst;
14. De der nu svärja vid Samme synd, och säga: Så sant som din gud i Dan lefver; så sant som din gud i BerSeba lefver; ty de skola så falla, att de intet skola kunna uppstå igen.
AMOS, 9. CAPITLET
Guds hot. Messie rike.
1. Jag såg Herran ståndandes på altaret, och han sade: Slå uppå knappen, sa att dörrträn bäfva; ty deras girighet skall komma dem allom uppå deras hufvud; och jag skall dräpa deras efterkommande med svärd, så att ingen undfly eller undslippa skall.
2. Och om de An grofve sig neder i helvetet, så skall dock min hand hemta dem dädan; och om de än före upp i himmelen, skall jag dock stöta dem neder.
3. Och om de än gömde sig ofvanuppå Carmels berg, så skall jag der uppsöka dem, och taga dem dädan; och om de än gömde sig för min ögon i hafsens djup, så skall jag dock befalla ormomen, att de skola der stinga dem.
4. Och om de än fångne gingo för sina fiendar, så vill jag dock befalla svärdena, att det skall der dräpa dem; ty jag vill hålla min ögon öfver dem till ondt, och icke till godt.
5. Ty Herren HERREN Zebaoth är sådana; när han kommer vid ett land, då försmälter det, så att alle inbyggarena gråta skola, att det skall allt öfver dem löpa lika som en flod, och öfvertäcka dem lika som floden i Egypten gör.
6. Han är den, som sin sal bygger i himmelen, och sina hyddo grundar på jordene; han kallar vattnet i hafvena, och gjuter det på jordena; HERRE heter han.
7. Åren I, Israels barn, för mig icke lika som de Ethioper, säger HERREN? Hafver jag icke fört Israel utur Egypten, och de Philisteer utu Caphthor, och de Syrer utu Kir?
8. Si, Herrans HERRANS ögon se uppå ett syndigt rike, så att jag platt förgör det af jordene; ändock jag icke Jacobs hus platt förgöra vill, säger HERREN.
9. Dock likväl, si, jag vill befalla, och Israels hus sikta låta ibland alla Hedningar, lika som man siktar med ett såll; och kornen skola icke falla uppå jordena.
10. Alle syndare i mitt folk skola dö genom svärd, de der säga: Den olyckan är intet så när, och hon vederfars oss intet.
11. På den tiden skall jag igen upprätta den förfallna Davids hyddo, och igentäppa hennes refvor, och igenbota hvad afbrutet är, och skall uppbygga henne, lika som hon i förtiden varit hafver;
12. På det att de besitta skola de qvarlefda i Edom, och de qvarblefna ibland alla Hedningar, öfver hvilka mitt Namn skall predikadt varda, säger HERREN, den detta gör.
13. Si, tiden kommer, säger HERREN, att man skall tillika plöja och uppskära, och tillika pressa vin och så; och bergen skola drypa sött vin, och alla backar skola fruktsamme vara.
14. Ty jag vill omvända mins folks Israels fängelse, att de skola uppbygga de öde städer, och besitta dem; plantera vingårdar, och dricka der vin af; göra trägårdar, och äta der frukt af.
15. Ty jag vill plantera dem uti sitt land, så att de icke mer skola varda utrotade utu sitt land, det jag dem gifvit hafver, säger HERREN, din Gud.
