Konung Carl den Tolftes Bibel

EFESIERNA, 1. CAPITLET

Utkorelsen. Andans kraft. Christi höghet.

1. Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, dem heligom som uti Epheso äro, och trognom i Jesu Christo.

2. Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

3. Välsignad vare Gud, och vårs Herras Jesu Christi Fader, den oss välsignat hafver med all andelig välsignelse, i de himmelska ting, genom Christum;

4. Såsom han oss utvalt hafver i honom, förr än verldenes grund lagder var, att vi skole vara helige och ostraffelige för honom uti kärleken;

5. Och hafver tagit oss sig sjelfvom till barn, genom Jesum Christum, efter sins viljas goda behag;

6. Sina härliga nåd till lof, genom hvilka han hafver oss täcka gjort uti honom, som kärkommen är;

7. I hvilkom vi hafvom förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedomar;

8. Af hvilka han oss rundeliga delaktiga gjort hafver uti all visdom och klokhet;

9. Och hafver oss låtit få veta sins viljas hemlighet, efter sitt goda behag, och hafver det framhaft igenom honom;

10. Att det skulle predikadt varda, då tiden fullkomnad var; på det allting skulle sammanfattad varda i Christo, både det i himmelen och på jordene är, genom den samma;

11. Genom hvilken vi ock komne äre till arfvedelen, beskärde efter hans uppsåt, som all ting verkar efter sin egen viljas råd;

12. Att vi skole vara hans härlighet till lof, vi som tillförene hoppadoms på Christum;

13. Genom hvilken ock I hört hafven sanningenes ord, som är edor salighets Evangelium; uti hvilkom I ock, sedan I trodden, ären beseglade vordne med löftsens Helga Anda;

14. Hvilken vårt arfs pant är, till vår förlossning, att vi skulle varda hans egendom, hans härlighet till pris.

15. Derföre ock jag, efter jag hört hafver af den tro, som i eder är till Herran Jesum, och edar kärlek till all helgon;

16. Vänder jag icke åter att tacka Gud för eder, alltid tänkandes på eder i mina böner;

17. Att vårs Herras Jesu Christi Gud, härlighetenes Fader, ville gifva eder visdomsens och uppenbarelsens Anda, till sin kunskap,

18. Och upplysa edars förstånds ögon; att I förstå kunnen, hvad hopp han hafver kallat eder uti, och huru rik hans arfs härlighet är uti helgonen;

19. Och huru öfversvinneliga stor hans kraft är till oss, som trom efter hans mägtiga starkhets verkan;

20. Hvilka han verkade i Christo, då han uppväckte honom ifrå de döda, och satte honom på sin högra hand i himmelen;

21. Öfver all Förstadöme, välde, magt, Herradöme, och allt det som nämnas kan, icke allenast i denna verldene, utan ock i den tillkommande;

22. Och hafver all ting lagt under hans fötter, och hafver satt honom församlingene till ett hufvud öfver all ting;

23. Hvilken är hans kropp, och hans uppfyllelse, som allt i allom uppfyller.

EFESIERNA, 2. CAPITLET

Vi födas vredenes, men blifva nådenes barn i Christo.

1. Och eder också, då I döde voren genom öfverträdelser och synder;

2. Der I uti fordom vandraden, efter denna verldenes lopp, efter den Förstan, som magt hafver i vädret, nämliga efter den andan, som nu verkar i otrones barn;

3. Ibland hvilka vi ock alle fordom vandrat hafve, uti vårt kötts begärelser, och gjordom hvad köttet och sinnet lyste; och vorom af naturen vredsens barn, såsom ock de andre.

4. Men Gud, som är rik i barmhertigheten, för sina stora kärleks skull, der han oss med älskat hafver;

5. Den tid vi ännu döde vorom i synderna, hafver han oss samt med Christo gjort lefvande (genom nådena ären I frälste);

6. Och hafver samt med honom uppväckt oss, och samt med honom satt oss i det himmelska väsendet i Christo Jesu;

7. På det han i tillkommande tid bevisa skulle sine nåds öfversvinneliga rikedom, genom sina mildhet öfver oss, i Christo Jesu.

8. Ty af nådene ären I frälste, genom trona; och det icke af eder, Guds gåfva är det;

9. Icke af gerningar, på det ingen skall berömma sig.

10. Ty vi äre hans verk, skapade i Christo Jesu till goda gerningar, till hvilka Gud oss tillförene beredt hafver, att vi uti dem vandra skole.

11. Derföre, tänker derpå, att I som fordom efter köttet hafven varit Hedningar, och vorden kallade förhud af dem som kallas omskärelse efter köttet, den med handene sker;

12. Att I på den tid voren utan Christo, främmande och utan Israels borgareskap, och främmande ifrå löftsens Testament, intet hopp hafvande, och voren utan Gud i verldene.

13. Men nu, I som i Christo Jesu ären, och fordom fjerran voren, ären nu när vordne, genom Christi blod.

14. Ty han är vår frid, den af bådom hafver gjort ett; och hafver nederbrutit medelbalken, i det att han igenom sitt kött borttog ovänskapen;

15. Nämliga lagen, som i budordom stod; på det han skulle af tvåm skapa ena nya mennisko i sig sjelfvom, och frid göra.

16. Och att han skulle försona dem båda med Gudi uti en kropp, genom korset; och hafver dödat ovänskapen genom sig sjelf;

17. Och är kommen, och hafver igenom Evangelium bådat eder frid, I som fjerran voren; så ock dem som när voro.

18. Ty genom honom hafve vi både tillgång uti en Anda till Fadren.

19. Så ären I icke nu mera gäster och främmande; utan helgamanna medborgare, och Guds husfolk;

20. Uppbyggde på Apostlarnas och Propheternas grund, der Jesus Christus öfverste hörnestenen är;

21. På hvilken hela byggningen tillhopafogad växer till ett heligt tempel i Herranom.

22. På hvilken ock I med uppbyggde varden, Gudi till ett hemman, genom Andan.

EFESIERNA, 3. CAPITLET

Pauli ämbetes förmaning, bön.

1. För denna saks skull är jag Paulus Christi Jesu fånge för eder, Hedningar;

2. Om I eljest hört hafven om Guds nåds ämbete, som mig gifvet är till eder;

3. Att denna hemlighet är mig genom uppenbarelse förkunnad, såsom jag tillförene med få ord skref;

4. Af hvilko, om I det läsen, I mågen märka mitt förstånd i Christi hemlighet;

5. Hvilket icke kunnigt gjordt är i förtiden menniskors barnom, såsom det nu uppenbaradt är hans heliga Apostlar och Propheter, genom Andan;

6. Nämliga att Hedningarna skola vara medarfvingar, och samma lekamens och hans löftes delaktige i Christo, genom Evangelium;

7. Hvilkets tjenare jag vorden är, efter den gåfvo af Guds nåd, som mig gifven är, efter hans krafts verkning.

8. Mig, som är den aldraringaste ibland all helgon, är denna nåd gifven, att jag skall ibland Hedningarna förkunna de obegrundeliga Christi rikedomar;

9. Och i ljuset frambära för hvar man, hurudana delaktighet är i den hemlighet, som härtilldags i verldene hafver fördold varit i Gudi, den all ting skapat hafver genom Jesum Christum;

10. På det nu skulle kunnigt varda Förstadömen och Herradömen i himmelen, på församlingene, Guds margfaldeliga vishet;

11. Efter den försyn af verldenes begynnelse, hvilka han bevist hafver i Christo Jesu, vårom Herra;

12. Genom hvilken vi hafve dristighet och tillgång med all förtröstning, genom trona på honom.

13. Derföre beder jag, att I icke uppgifvens för mina bedröfvelsers skull, som jag lider för eder, hvilka äro eder till pris.

14. Fördenskull böjer jag min knä till vårs Herras Jesu Christi Fader;

15. Den der rätte Fadren är öfver allt det Fader heter i himmelen och på jordene;

16. Att han ville gifva eder kraft, efter sine härlighets rikedomar, att I starke varden genom hans Anda, till den invärtes menniskan;

17. Att Christus må bo genom trona i edor hjerta, stadeliga rotade och grundade i kärlekenom;

18. Att I mågen begripa med all helgon, hvad bredden, och längden, och djupet, och höjden är;

19. Och dermed känna Christi kärlek, den all kunskap öfvergår; på det I mågen uppfyllde varda med allahanda Guds fullhet.

20. Men honom, som rikeliga förmår göra, öfver allt det vi bedjom, eller tänkom, efter den kraft som verkar i oss;

21. Honom vare ära i församlingen, genom Christum Jesum, i allan tid, ifrån evighet till evighet. Amen.

EFESIERNA, 4. CAPITLET

Enighet fordras. Lärare skickas. Christelig lefnad.

1. Så förmanar jag nu eder, jag fången i Herranom, att I vandren såsom tillbörligit är, i den kallelse, der I uti kallade ären;

2. Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom;

3. Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;

4. En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;

5. En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;

6. Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.

7. Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.

8. Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.

9. Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?

10. Den der nederfor, han är ock den der uppfor öfver alla himlar, på det han skulle all ting uppfylla.

11. Han hafver ock somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister, somliga till herdar och lärare;

12. Att de helige skola skickelige vara till ämbetsens verk, genom hvilket Christi lekamen må uppbyggd varda:

13. Tilldess att vi alle kommom till ena tro, och Guds Sons kunskap, och vardom en fullkommen man, den der är uti Christi fullbordiga ålders mått;

14. På det vi icke mer skolom vara barn, och låta oss beveka och omföras af allahanda  lärdomsväder,        genom menniskors skalkhet och illfundighet, med hvilka de falla till, att de måga bedraga oss.

15. Men varom rättsinnige i kärlekenom, och växom till i all stycke i honom, som hufvudet är, Christus;

16. Af hvilkom hele kroppen tillhopafogas, och en lem hänger intill den andra genom all ledamöten, der den ene tjenar dem andra, efter det verk som hvar lem hafver i sitt mått, och gör att kroppen växer sig sjelf till förbättring, genom kärleken.

17. Så säger jag nu, och betygar det i Herranom, att I icke mer vandren såsom de andre Hedningar vandra, i deras sinnes fåfängelighet;

18. Hvilkas förstånd förmörkradt är, och de bortkomne ifrå det lif som af Gudi är, genom den fåvitsko som i dem är, och genom deras hjertas blindhet;

19. Hvilke, sedan de vordo förstockade, gåfvo de sig sjelfva uti otukt, till att bedrifva all orenlighet, samt med girighet.

20. Men I hafven icke så lärt Christum;

21. Om I annars honom hört hafven, och uti honom lärde ären, huru ett rättsinnigt väsende är i Jesu.

22. Så lägger nu bort ifrån eder den gamla menniskan, der I förra med umgingen, hvilken genom lustar i villfarelse sig förderfvar;

23. Och förnyer eder i edar sinnes anda;

24. Och ikläder eder den nya menniskona, den efter Gud skapad är, i sannskyldiga rättfärdighet och helighet.

25. Derföre, lägger bort lögnen, och taler sanningen, hvar och en med sin nästa; efter vi ärom inbördes lemmar.

26. Vredgens och synder icke; låter icke solena gå ned öfver edra vrede.

27. Gifver ock icke lastarenom rum.

28. Den der stulit hafver, han stjäle icke mer; utan heldre arbete med sina händer det godt är; på det han något skall hafva dela med den som nödtorftig är.

29. Intet ohöfviskt tal gånge utaf edar mun; utan det nyttigt är till förbättring, der det behöfves; att det må dem, som det höra, till tacka vara.

30. Och bedröfver icke Guds Helga Anda, der I med beseglade ären till förlossningenes dag.

31. All bitterhet och grymhet, och vrede, och rop, och hädelse vare långt ifrån eder, samt med alla ondsko.

32. Men varer inbördes till hvarannan vänlige, godhjertige; och förlåter den ene dem andra, såsom ock Gud genom Christum hafver förlåtit eder.

EFESIERNA, 5. CAPITLET

Trognas lefnad. Ägta folk.

1. Så varer nu Guds efterföljare, såsom älskelige barn.

2. Och vandrer i kärlekenom, såsom ock Christus hafver älskat oss, och utgifvit sig sjelf för oss till gåfvo och offer, Gudi till en söt lukt.

3. Boleri och all slemhet, eller girighet låter ibland eder icke ens nämnda varda, såsom helgon tillhörer;

4. Och slem ord, eller gäckeri, eller skämt som icke höfves; utan heldre tacksägelse.

5. Ty I skolen veta, att ingen bolare, eller oren, eller giriger, hvilken är en afgudadyrkare, hafver arfvedel uti Christi och Guds rike.

6. Låter eder ingen förföra med fåfäng ord; ty för sådana plägar Guds vrede komma öfver otrones barn.

7. Derföre varer icke deras stallbröder.

8. Ty I voren fordom mörker, men nu ären I ljus i Herranom; vandrar såsom ljusens barn.

9. Ty Andans frukt är uti all godhet, och rättfärdighet, och sanning.

10. Och pröfver hvad Herranom täckt är.

11. Och hafver ingen delaktighet med de onyttiga mörksens verk; utan straffer dem heldre.

12. Ty hvad hemliga af dem sker, det är ock skamligit att säga.

13. Men allt detta varder uppenbart, när det af ljuset straffadt varder; ty allt det uppenbart varder, det är ljus.

14. Derföre säger han: Vaka upp, du som sofver, och statt upp ifrå de döda, så varder Christus dig upplysandes.

15. Så ser nu till, huru I vandren visliga; icke som de ovise, utan som vise.

16. Och skicker eder efter tiden; ty tiden är ond.

17. Derföre, varer icke oförståndige, utan förståndige hvad Herrans vilje är.

18. Och dricker eder icke druckna af vin, af hvilko ett oskickeligit väsende kommer; utan uppfyllens af den Helga Anda;

19. Talande emellan eder i psalmer, och lofsånger, och andeliga visor; sjungandes och spelandes Herranom uti edor hjerta;

20. Alltid tacksägandes Gudi och Fadrenom för hvar man, uti vårs Herras Jesu Christi Namn;

21. Ymsom underdånige, den ene dem andra, i Guds räddhåga.

22. Hustrurna vare sina män underdåniga, såsom Herranom.

23. Ty mannen är hustruns hufvud; såsom ock Christus är församlingenes hufvud; och han är ock sins kropps helsa.

24. Såsom nu församlingen är underdånig Christo, så skola ock hustrurna uti all ting vara sina män underdåniga.

25. I män, älsker edra hustrur, såsom ock Christus älskade församlingen, och hafver utgifvit sig sjelf för henne;

26. På det han henne helga skulle, och hafver gjort henne rena i vattnsens bad, genom ordet;

27. På det han skulle beställa sig sjelf ena församling, den härlig är, den ingen fläck eller skrynko hafver, eller annat sådant; utan att hon skulle vara helig och ostraffelig.

28. Så skola ock männerne älska sina hustrur, såsom sina egna kroppar. Den sina hustru älskar, han älskar sig sjelf.

29. Ty ingen hafver någon tid hatat sitt eget kött; utan heldre föder och fordrar det, såsom ock Herren församlingen;

30. Ty vi äre ledamöter af hans kropp, af hans kött, och af hans benom.

31. Fördenskull skall menniskan öfvergifva sin fader och moder, och blifva vid sin hustru, och af tvåm varder ett kött.

32. Denna hemlighet är stor; men jag talar om Christo och församlingen.

33. Dock ock I, hvar i sin stad, älske sina hustru, såsom sig sjelf; men hustrun hafve mannen i vördning.

EFESIERNA, 6. CAPITLET

Barns, fäders, tjenares, herrars pligt. Trognas vapen.

1. I barn, varer hörige edra föräldrar i Herranom; ty det är rättvist.

2. Hedra din fader och moder; hvilket är det första bud, som löfte med sig hafver:

3. På det dig skall väl gå, och du må blifva långlifvad på jordene.

4. I fäder, reter icke edor barn till vrede; utan uppföder dem i tukt och Herrans förmaning.

5. I tjenare, varer hörige edrom lekamligom herrom med räddhåga och bäfvan, i edor hjertas enfaldighet, såsom Christo;

6. Icke tjenande allena för ögonen, såsom menniskom till vilja; utan såsom Christi tjenare, görande det Gud vill utaf hjertat.

7. Med välviljoghet låter eder tycka, att I tjenen Herranom, och icke menniskom;

8. Vetande, att hvad godt hvar och en gör, det skall han igenfå af Herranom, ehvad han är tjenare eller fri.

9. Och I herrar, görer ock detsamma emot dem, och öfvergifver trug; vetande, att ock edar Herre är i himmelen, och för honom är intet anseende till personen.

10. På det sista, käre bröder, varer starke i Herranom, och i hans starkhets magt.

11. Ikläder eder allt Guds harnesk, på det I mågen stå emot djefvulens listiga anlopp.

12. Ty vi hafvom icke strid emot kött och blod; utan emot Förstar och väldiga, nämliga emot verldenes herrar, de som regera i denna verldenes mörker, emot de onda andar under himmelen.

13. Derföre, tager på eder allt Guds harnesk, att I mågen emotstå i den onda dagen, och all ting väl uträtta, och beståndande blifva.

14. Så står nu omgjordade kringom edra länder med sanningene, och iklädde rättfärdighetenes kräfveto;

15. Och fötterna skodde, att I mågen redo vara till fridsens Evangelium.

16. Men öfver all ting tager trones sköld, med hvilkom I kunnen utsläcka all hins ondas glödande skott.

17. Och tager på eder salighetenes hjelm, och Andans svärd, som är Guds ord;

18. I all bön och åkallan, alltid bedjande i Andanom; och vaker dertill, med all idkelighet, och bön för all helgon;

19. Och för mig, att mig måtte gifvet varda tala dristeliga med öppen mun, att jag måtte kunniga göra Evangelii hemlighet;

20. Hvilkets bådskap jag är i denna kedjon; på det jag deruti må fri tala, som mig bör tala.

21. Men på det I mågen ock veta, huru med oss tillstår, och hvad jag gör, skall Tychicus, min älskelige broder och trogne tjenare i Herranom, eder undervisa;

22. Hvilken jag derföre sände till eder, att I skolen få veta, huru med mig tillstår; och att han skulle trösta edor hjerta.

23. Frid vare bröderna, och kärlek med trone, af Gud Fader och Herranom Jesu Christo.

24. Nåd vare med allom, som vår Herra Jesum Christum rättsinneliga kär hafva. Amen.

Sänd af Rom till de Epheser, med Tychico.