Konung Carl den Tolftes Bibel

5 MOSEBOKEN, 1. CAPITLET

Mose tal. Folkets resor, domare, spejare, olydnad, straff.

1. Desse äro de ord, som Mose talade till hela Israel på hinsidon Jordan i öknene, på den markene emot röda hafvet, emellan Paran och Tophel, Laban, Hazeroth och Disahab;

2. Ellofva dagsresor ifrå Horeb, den vägen om Seirs berg intill KadesBarnea.

3. Och det skedde i fyrationde årena, på första dagen i den ellofte månadenom; då talade Mose med Israels barn, allt det HERREN honom till dem budit hade;

4. Sedan att han hade slagit Sihon, de Amoreers Konung, som i Hesbon bodde; dertill Og, Konungen i Basan, som i Astaroth och i Edrei bodde.

5. På hinsidon Jordan, i de Moabiters lande, begynte Mose utlägga denna lagen, och sade:

6. HERREN vår Gud talade med oss på Horebs berg, och sade: I hafven länge nog varit vid detta berget.

7. Vänder eder, och drager åstad, att I mån komma till de Amoreers berg, och till alla deras grannar, till mark, på berg och i dalar, söderut, och emot hafsens hamn, i Canaans lande, och till berget Libanon, allt intill den stora älfvena Phrath.

8. Si, jag hafver gifvit eder landet, som för eder ligger; går derin, och intager det, såsom HERREN edra fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, att han dem, och deras säd efter dem, det gifva ville.

9. Då sade jag till eder på samma tiden: Jag förmår icke allena utstå med eder;

10. Förty HERREN edar Gud hafver förökat eder, så att I på denna dag ären såsom stjernornas tal på himmelen.

11. HERREN edra fäders Gud göre eder ännu mång tusend mer, och välsigne eder, såsom han eder sagt hafver.

12. Huru kan jag allena sådana mödo, och tunga, och trätor, draga af eder?

13. Tager utaf eder visa och förståndiga män, de som ibland edra slägter bekände äro, dem vill jag uppsätta eder för höfvitsmän.

14. Då svaraden I mig, och saden: Det är en god ting, der du om talar, att du göra vill.

15. Så tog jag de yppersta af edra slägter, visa och bekända män, och satte dem öfver eder till höfvitsmän, öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, öfver tio, och ämbetsmän i edra slägter;

16. Och böd edra domare på samma tid, och sade: Förhörer edra bröder, och dömer rätt emellan hvar man och hans broder, och främlingen.

17. I skolen ingen person anse i domen; utan skolen höra den litsla såsom den stora, och icke hafva försyn för någons mans person; ty domsämbetet hörer Gudi till. Om någor sak varder eder för svår, den låter komma till mig, att jag må den höra.

18. Alltså böd jag eder på den tiden allt det I göra skullen.

19. Så drogo vi ut ifrå Horeb, och vandrade genom den hela öknena, den stor och grufvelig är, såsom I sett hafven, uppå den vägen till de Amoreers berg, såsom HERREN vår Gud oss budit hade; och kommo intill KadesBarnea.

20. Då sade jag till eder: I ären komne intill de Amoreers berg, det HERREN vår Gud oss gifva skall.

21. Si, landet före dig, hvilket HERREN din Gud dig gifvit hafver! Drag ditupp, och tag det in, såsom HERREN dina fäders Gud dig sagt hafver; frukta dig intet, och grufva dig intet.

22. Så kommen I till mig alle, och saden: Låt oss sända några män framför oss, som bespeja oss landet, och säga oss igen, hvilken vägen vi skole draga derin, och de städer, der vi inkomma skole.

23. Det nöjde mig väl; och tog utaf eder tolf män, utaf hvart slägtet en.

24. Då de samme gingo åstad, och drogo upp på berget, och kommo till den bäcken Escol, så skådade de det;

25. Och togo landsens frukt med sig, och båro neder till oss, och bådade oss igen, och sade: Landet är godt, som HERREN vår Gud oss gifvit hafver.

26. Men I villen icke draga ditupp, och blefven HERRANS edor Guds orde ohörsamme;

27. Och knorraden i edor tjäll, och saden: HERREN är oss hätsk, derföre hafver han fört oss utur Egypti land, på det han skall gifva oss i de Amoreers händer, till att förgöra oss.

28. Hvad skulle vi deruppe? Våra bröder hafva förfärat vårt hjerta, och sagt: Det folket är större och högre än vi; städerna äro store och bemurade upp till himmelen; dertill hafve vi sett der Enakims barn.

29. Och jag sade till eder: Grufver eder icke, och frukter eder intet för dem.

30. HERREN edar Gud drager för eder, och han skall strida för eder, såsom han hafver gjort med eder i Egypten för edor ögon;

31. Och i öknene, der du sett hafver, huru HERREN din Gud dig burit hafver, såsom en man bär sin son, i allom dem väg, der I vandrat hafven, intilldess I till detta rummet komne ären.

32. Men I skötten der intet om, att I måtten trott HERRANOM edrom Gud;

33. Den för eder gick, till att visa eder de rum, der I eder lägra skullen, om nattena i eld, att han skulle visa eder vägen, den I gå skullen, och om dagen i molnskyn.

34. Då nu HERREN hörde edart rop, vardt han vred, och svor, och sade:

35. Ingen af detta onda slägtet skall få se det goda landet, som jag svorit hafver att gifva deras fäder;

36. Förutan Caleb, Jephunne son, han skall se det; honom vill jag gifva det landet, der han på stigit hafver, och hans barnom; derföre att han hafver troliga efterföljt HERRAN.

37. Och vardt HERREN vred på mig för edra skull, och sade: Du skall icke heller komma derin.

38. Men Josua, Nuns son, som din tjenare är, han skall komma derin; styrk honom; ty han skall utskifta Israel arfvet.

39. Och edor barn, om hvilka I saden: De skola blifva till ett rof; och edra söner, som på denna dag hvarken veta godt eller ondt; de skola komma derin, dem skall jag gifva det, och de skola taga det in.

40. Men vänder I om, och drager åt öknena, den vägen åt röda hafvet.

41. Då svaraden I, och saden till mig: Vi hafve syndat emot HERRAN; vi vilje ditupp och strida, såsom HERREN vår Gud oss budit hafver. Som I nu redo voren, hvar i sitt harnesk, och skullen draga upp på berget,

42. Sade HERREN till mig: Säg dem, att de icke draga ditupp, ej heller strida; ty jag är icke med eder; att I icke varden slagne för edra fiendar.

43. Då jag detta sade eder, lydden I intet, och vorden HERRANS ord ohörsamme, och vorden öfverdådige, och drogen upp på berget.

44. Så drogo de Amoreer ut, som på berget bodde, emot eder, och jagade eder, såsom bin göra, och slogo eder i Seir allt intill Horma.

45. Då I nu igenkommen, och greten för HERRANOM, ville HERREN icke höra edra röst, och böjde sin öron intet till eder.

46. Så blefven I uti Kades en långan tid.

5 MOSEBOKEN, 2.  CAPITLET

Edom, Moab, Ammon skonas. Sihon slagen.

1. Då vände vi om, och drogo ut i öknena, på den vägen till röda hafvet, såsom HERREN sade till mig; och drogom omkring Seirs berg, en långan tid.

2. Och HERREN sade till mig:

3. I hafven nu nog dragit kringom detta berget; vänder eder norrut.

4. Och bjud folkena, och säg: I skolen draga genom edra bröders Esau barnas gränsor, som bo i Seir, och de skola frukta för eder; men förvarer eder granneliga.

5. Slår icke uppå dem; ty jag skall icke gifva eder en fot bredt uti deras land; förty Esau barn hafver jag gifvit Seirs berg till att besitta.

6. Maten skolen I köpa af dem för edra penningar, den I äten; och vattnet skolen I köpa af dem för penningar, som I dricken.

7. Ty HERREN din Gud hafver välsignat dig i alla dina händers gerningar; han hafver lagt på hjertat ditt resande genom denna stora öknena; och HERREN din Gud hafver i fyratio år varit när dig, så att dig intet hafver fattats.

8. Då vi nu ifrå våra bröder Esau barn dragne voro, som på Seirs berg bodde, på den vägen den markenes ifrån Elath och EzionGaber, vände vi om, och gingom den vägen genom de Moabiters öken.

9. Då sade HERREN till mig: Du skall ingen skada göra de Moabiter, eller slå uppå dem; ty jag vill intet gifva dig af deras land till att besitta; förty Lots barn hafver jag gifvit Ar till att besitta.

10. De Emim hafva i förtiden bott deruti, hvilke voro ett stort, starkt och högt folk, såsom Enakim.

11. Man höll dem ock för Resar, såsom Enakim; och de Moabiter kalla dem ock Emim.

12. Bodde ock i förtiden de Horiter i Seir, och Esau barn fördrefvo och förlade dem för sig, och bodde i deras stad, såsom Israel sins besittninges lande gjorde, det HERREN dem gaf.

13. Så varer nu redo, och drager öfver den bäcken Sared. Och vi droge deröfver.

14. Men tiden medan vi droge ifrå KadesBarnea, intilldess vi komme öfver den bäcken Sared, var åtta och tretio år, tilldess alle stridsmän döde voro i lägrena, såsom HERREN dem svorit hade.

15. Dertill var ock HERRANS hand emot dem, att de förgingos utu lägret, tilldess de voro åtgångne.

16. Då alle stridsmännerna åtgångne voro, att de döde voro ibland folket;

17. Talade HERREN med mig, och sade:

18. I dag skall du draga genom de Moabiters landsändar vid Ar;

19. Och skall komma in mot Ammons barn, dem skall du ingen skada göra, eller slå på dem; ty jag vill icke gifva dig Ammons barnas land till att besitta; förty jag hafver gifvit det Lots barnom till att besitta.

20. Det hafver ock räknadt varit för Resars land; och hafva desslikes i förtiden Resar bott derinne. Och de Ammoniter kalla dem Samsummim.

21. De voro ett stort, starkt och högt folk, såsom Enakim; och HERREN förgjorde dem för dem, och lät dem besitta dem, så att de skulle bo i deras stad;

22. Såsom han gjort hade med Esau barn, som på Seirs berg bo, då han förgjorde för dem de Horiter, och lät dem besitta dem, så att de hafva bott i deras stad, allt intill denna dag.

23. Och de Caphthorim drogo utu Caphthor, och förgjorde de Avim, som bodde i Hazerim, allt intill Gaza, och bodde i deras stad.

24. Varer redo, och drager ut, och går öfver den bäcken vid Arnon. Si, jag hafver gifvit i dina händer Sihon, de Amoreers Konung i Hesbon, med hans land; begynn att intaga det, och strid emot dem.

25. I dag vill jag begynna, att all folk under himmelen skola frukta och förskräckas för dig, så att, när de höra om dig, skola de bäfva och sorg hafva för din tillkommelse.

26. Då sände jag båd utaf öknene östanefter, till Sihon, Konungen i Hesbon, med fridsam ord, och lät säga honom:

27. Jag vill draga genom ditt land, och såsom vägen löper, så vill jag draga; jag vill icke vika antingen på den högra eller den venstra sidona.

28. Mat skall du sälja mig för penningar, att jag äter; och vatten skall du sälja mig för penningar, att jag dricker; jag vill allenast till fot gå derigenom;

29. Såsom Esau barn mig gjort hafva, som bo i Seir, och de Moabiter, som bo i Ar; tilldess jag må komma öfver Jordan, uti det landet, som HERREN vår Gud oss gifva skall.

30. Men Sihon, Konungen i Hesbon, ville icke att vi skulle draga derigenom; ty HERREN din Gud förhärde hans sinne, och förstockade hans hjerta, på det han skulle gifva honom i dina händer, såsom du nu ser.

31. Och HERREN sade till mig: Si, jag hafver begynt att gifva för dig Sihon och hans land; begynn till att intaga och besitta hans land.

32. Och Sihon drog ut emot oss med allt sitt folk till strid, till Jahza.

33. Men HERREN vår Gud gaf honom för oss, att vi slogo honom med hans barn, och allt hans folk.

34. Så vunne vi på samma tiden alla hans städer, och tillspillogåfvom alla städer, både män, qvinnor och barn, och lätom ingen igenblifva;

35. Utan boskapen toge vi för oss, och det byte af städerna, som vi vunne.

36. Ifrån Aroer, som ligger på strandene utmed den bäcken vid Arnon, och ifrå den staden i dalenom allt intill Gilead, ingen stad var, som sig kunde beskydda för oss; HERREN vår Gud gaf alltsamman för oss;

37. Utan till Ammons barnas land kom du icke, eller till något det som var vid den bäcken Jabbok, eller till de städer på bergena, eller till något det HERREN vår Gud oss förbudit hade.

5 MOSEBOKEN, 3.  CAPITLET

Ogs rike. Rubens, Gads, Manasse lott. Mose begär.

1. Och vi vände om, och drogo upp, den vägen till Basan. Och Og, Konungen i Basan, drog ut emot oss med allt sitt folk, till att strida vid Edrei.

2. Men HERREN sade till mig: Frukta dig intet för honom; ty jag hafver gifvit honom i dina händer, och allt hans folk med hans land, och du skall göra med honom, såsom du gjorde med Sihon, de Amoreers Konung, den i Hesbon satt.

3. Alltså gaf HERREN vår Gud ock Konung Og i Basan i våra händer, med allt hans folk, så att vi sloge honom, tilldess honom intet igenblef.

4. På samma tid vunne vi alla hans städer, och var ingen stad den vi honom icke aftogom; sextio städer, hela den ängden Argob i Ogs rike, som var i Basan;

5. Alle desse städer voro faste med höga murar, portar och bommar, förutan andra ganska många små städer, som ingen mur hade;

6. Och gåfvom dem tillspillo, såsom vi, med Sihon, Konungenom i Hesbon, gjort hade; alla städer gåfve vi tillspillo, både med män, qvinnor och barn.

7. Men allan boskapen, och rofvet af städerna toge vi för oss.

8. Alltså toge vi i den tiden landet utu de två Amoreers Konungars händer på hinsidon Jordan, ifrå den bäcken vid Arnon, allt intill det berget Hermon;

9. Hvilket de Sidonier Sirion kalla; men de Amoreer kalla det Senir;

10. Alla de städer på slättene, och hela Gilead, och hela Basan, allt intill Salcha och Edrei, som äro städer i Ogs rike i Basan.

11. Ty allena Konung Og i Basan var ännu igen utaf de Resar. Si, hans säng af jern är här i Rabbath, som hörer Ammons barnom till, nio alnar lång, och fyra alnar bred, efter ens mans armbåga.

12. Så toge vi då landet in på den tiden, ifrån Aroer, som ligger när bäcken vid Arnon; och halfva landet af Gileads berg, med dess städer, gaf jag de Rubeniter och Gaditer.

13. Men det öfver var i Gilead, och hela Basan af Ogs rike, gaf jag den halfva slägtene Manasse; den hela ängden Argob med hela Basan, som kallas de Resars land.

14. Jair, Manasse son, fick den hela ängden Argob, allt intill Gessuri och Maachathi landsändar; och kallade Basan efter sitt namn, HavothJair, allt intill denna dag.

15. Men Machir gaf jag Gilead.

16. Och de Rubeniter och Gaditer gaf jag en del af Gilead, allt intill bäcken vid Arnon, midt i bäcken, der landamäret är, och allt intill den bäcken Jabbok, der landamäret är för Ammons barn;

17. Dertill den slättmarkena, och Jordan, den landamäret är, ifrå Cinnereth intill hafvet vid slättmarkena; nämliga salthafvet nedan vid berget Pisga österut.

18. Och jag böd eder på samma tiden, och sade: HERREN edar Gud hafver gifvit eder detta landet att intaga det; så drager nu väpnade för edra bröder Israels barn, alle I som stridsamme ären;

19. Förutan edra hustrur, barn och boskap; ty jag vet, att I hafven mycken boskap; låter dem blifva uti edra städer, som jag eder gifvit hafver;

20. Tilldess HERREN låter ock edra bröder komma till rolighet såsom eder, att de ock intaga det land, som HERREN deras Gud dem gifva skall på hinsidon Jordan; sedan skolen I omvända till edor besittning, den jag eder gifvit hafver.

21. Och jag böd Josua på samma tiden, och sade: Din ögon hafva sett allt det som HERREN edar Gud dessa två Konungar gjort hafver; så varder HERREN ock görandes all Konungarike, dit du drager.

22. Frukter eder intet för dem; ty HERREN edar Gud strider för eder.

23. Och jag bad HERRAN på den tiden, och sade:

24. Herre, HERRE, du hafver begynt visa dinom tjenare dina härlighet och dina starka hand; ty hvilken är den Gud i himmelen eller på jordene, som förmår efter din verk och din magt göra?

25. Låt mig gå och se det goda landet, på hinsidon Jordan; de goda berg, och Libanon.

26. Men HERREN vardt vred på mig för edra skull, och bönhörde mig intet; utan HERREN sade till mig: Låt blifvat: tala intet mer derom för mig.

27. Stig upp på höjden af berget Pisga, och häf din ögon upp vesterut, och norrut, och söderut, och österut, och se det med ögonen; ty du skall intet gå utöfver denna Jordan;

28. Utan bjud Josua, att han är tröst och frimodig; förty han skall gå öfver Jordan för folket, och skall utskifta dem landet, som du seendes varder.

29. Så blefvo vi då i den dalen in mot Peors hus.

5 MOSEBOKEN, 4.  CAPITLET

Lydnos och afguderis lön. Tre fristäder.

1. Och nu hör, Israel, de bud och rätter, som jag eder lärer, att I dem göra skolen, på det I män lefva, och inkomma, och intaga landet, som HERREN edra fäders Gud eder gifver.

2. I skolen intet lägga dertill, som jag eder bjuder; och skolen ej heller taga der något ifrå; på det I mågen bevara HERRANS edars Guds bud, som jag bjuder eder.

3. Edor ögon hafva sett hvad HERREN gjort hafver med BaalPeor; ty alla de som efterföljde BaalPeor, dem hafver HERREN din Gud förgjort ibland eder.

4. Men I som höllen eder intill HERRAN edar Gud, I lefven alle på denna dag.

5. Si, jag hafver lärt eder bud och rätter, såsom HERREN min Gud mig budit hafver, att I så göra skolen i landet, der I inkommande varden till att intaga det.

6. Så behåller det nu, och görer det; ty så varder edor vishet och förstånd berömd för all folk, när de hörande varda all denna bud, så att de skola säga: Si, hvilket vist och förståndigt folk detta är, och ett härligit folk.

7. Ty hvad folk är så härligit, hvilko gudarna så nalkas, såsom HERREN vår Gud, så ofta som vi åkalle honom?

8. Och hvar är något så härligit folk, som så rättfärdiga seder och bud hafver, såsom all denna lagen, som jag eder på denna dagen föregifver?

9. Så förvara dig nu och dina själ granneliga, att du icke förgäter hvad för din ögon skedt är, och att det icke gånger utu dino hjerta i alla dina lifsdagar; och skall förkunna dinom barnom, och dinom barnabarnom,

10. Den dagen, då du stod för HERRANOM dinom Gud vid berget Horeb, och HERREN till mig sade: Församla mig folket, att jag skall låta dem höra min ord, och lära frukta mig i alla deras lifsdagar på jordene, och lära sin barn.

11. Och I gingen fram, och stoden neder under berget, och berget brann halfväges upp till himmelen; och der var mörker, moln och töckna.

12. Och HERREN talade med eder midt utur elden; hans ords röst hörden I, men ingen liknelse sågen I, utan röstena.

13. Och han förkunnade eder sitt förbund, det han eder böd att göra; nämliga de tio ord, och skref dem på två stentaflor.

14. Och HERREN böd mig på samma tiden, att jag skulle lära eder bud och rätter, att I derefter göra skullen uti de lande, der I indragen till att intaga det.

15. Så förvarer nu edra själar väl; ty I hafven ingen liknelse sett på den dagen, då HERREN talade med eder utur elden på bergena Horeb;

16. På det I icke skolen förderfva eder och göra eder något beläte, det en man likt är eller qvinno;

17. Eller djure på jordene, eller fogle under himmelen;

18. Eller matke, som kräker på jordene, eller fiske i vattnena under jordene;

19. Och att du icke heller upphäfver din ögon till himmelen, och ser solen, och månan, och stjernorna, hela himmelens här, och faller af, och tillbeder dem, och tjenar dem, hvilka HERREN din Gud förskickat hafver allom folkom under hela himmelen.

20. Men eder hafver HERREN upptagit, och fört eder utu jernugnen, nämliga utur Egypten, att I skullen vara hans arffolk, som det ock är i denna dag.

21. Och HERREN vardt vred på mig för edra gerningars skull, så att han svor, att jag icke skulle komma öfver Jordanen, eller i det goda landet, som HERREN din Gud dig till arfvedel gifva skall;

22. Utan jag måste dö i detta land, och skall icke gå öfver Jordanen; men I skolen gå deröfver, och intaga det goda landet.

23. Så tager eder nu vara, att I HERRANS edars Guds förbund icke förgäten, det han med eder gjort hafver; och icke görer beläte till någrahanda liknelse, såsom HERREN din Gud dig budit hafver.

24. Förty HERREN din Gud är en frätande eld, och en nitälskande Gud.

25. När I nu föden barn, och barnabarn, och bon på landena, och förderfven eder, och gören eder beläte till någrahanda liknelse, så att I gören illa för HERRANOM edrom Gud, och förtörnen honom;

26. Så kallar jag i denna dag himmel och jord till vittne öfver eder, att I skolen snart förgås utaf landena, uti hvilket I ingån öfver Jordanen, till att intaga det. I skolen icke länge blifva deruti; utan skolen förgjorde varda;

27. Och HERREN skall förströ eder ibland folk, och I varden ett fögo folk qvart blifvande ibland Hedningarna, dit HERREN eder drifvandes varder.

28. Der skall du tjena afgudom, som menniskohandaverk äro, stock och sten, hvilke hvarken se eller höra, eller äta, eller lukta.

29. Om du då der söker HERRAN din Gud, så skall du finna honom; om du söker honom af allo hjerta, och af allo själ.

30. När du bedröfvad varder, och dig all denna tingen uppåkomma i de yttersta dagar, så skall du vända dig till HERRAN din Gud, och skall höra hans röst;

31. Förty HERREN din Gud är en barmhertig Gud; han varder dig icke öfvergifvandes, eller förderfvandes; och skall han icke förgäta det förbund med dina fäder, som han dem svorit hafver.

32. Befråga efter förtiden, som för dig varit hafver, ifrå den dagen då Gud skop menniskona på jordene, ifrå den ena himmelens ända till den andra, om någon tid en sådana stor ting skedd, eller dess like någon tid hörd är;

33. Att något folk hade hört Guds röst talandes utur elden, såsom du hört hafver, och likväl lefver?

34. Eller om Gud försökt hafver att ingå, och taga sig ett folk midt utur eno folke, genom frestelse, genom tecken, genom under, genom strid, och genom mägtiga hand, och genom uträcktan arm, och genom stora syner, såsom HERREN edar Gud allt detta med eder gjort hafver, för din ögon uti Egypten?

35. Du hafver sett det, på det du skall veta, att HERREN är allena Gud, och ingen annan.

36. Af himmelen hafver han låtit dig höra sina röst, att han skulle lära dig; och på jordene hafver han låtit dig se sin stora eld, och utur elden hafver du hört hans ord;

37. Derföre, att han dina fäder älskat, och deras säd efter dem utvalt hafver; och fört dig utur Egypten med sitt ansigte, genom sina stora magt;

38. På det han skulle för dig fördrifva stor folk, och starkare än du äst, och föra dig derin, och gifva dig deras land till arfvedel, såsom det tillstår i denna dag.

39. Så skall du nu veta i dag, och lägga det på hjertat, att HERREN är en Gud, ofvan i himmelen, och nedre uppå jordene, och ingen annan;

40. Att du håller hans rätter och bud, som jag i dag bjuder dig, så varder dig och dinom barnom efter dig väl gåendes, att ditt lif skall länge vara i landena, som HERREN din Gud dig gifver evärdeliga.

41. Då afskiljde Mose tre städer hinsidon Jordan, österut;

42. Att dit fly skulle ho som sin nästa ihjälsloge med våda, och tillförene icke hade varit hans ovän; den skulle fly in uti en af de städer, på det han måtte blifva vid lif;

43. Bezer i öknene på den slättmarkene ibland de Rubeniter, och Ramoth i Gilead ibland de Gaditer, och Golan i Basan ibland de Manassiter.

44. Detta är den lag, som Mose Israels barnom föregaf;

45. Och detta är vittnesbördet, och bud, och rätter, som Mose sade Israels barnom, då de utur Egypten dragne voro;

46. Hinsidon Jordan uti den dalenom in mot Peors hus, uti Sihons lande, de Amoreers Konungs, som i Hesbon bodde, hvilken Mose och Israels barn slogo, då de utur Egypten komne voro,

47. Och togo hans land in; dertill Ogs land, Konungens i Basan, de två Amoreers Konungars, som på hinsidon Jordan voro, österut;

48. Ifrån Aroer, hvilken på den bäckens strand vid Arnon ligger, intill berget Sion, det är Hermon;

49. Och allt släta landet hinsidon Jordan, österut, allt intill hafvet, på slättene, nedanför berget Pisga.

5 MOSEBOKEN, 5.  CAPITLET

Horebs förbund. Tio bud. Folkets förpligtning.

1. Och Mose kallade hela Israel, och sade till dem: Hör, Israel, de bud och rätter, som jag i dag talar för edor öron, och lärer dem, och behåller dem, att I gören derefter.

2. HERREN vår Gud hafver gjort ett förbund med oss i Horeb;

3. Och HERREN hafver icke gjort detta förbundet med våra fäder, utan med oss, som nu här äre på denna dag, och alle lefve.

4. Ansigte mot ansigte hafver HERREN talat med oss utur eldenom på berget.

5. Jag stod på den tiden emellan HERRAN och eder, att jag skulle föra HERRANS ord till eder; förty I fruktaden eder för eldenom, och gingen icke upp på berget; och han sade:

6. Jag är HERREN din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, utu träldomens hus.

7. Du skall inga andra gudar hafva för mig.

8. Du skall intet beläte göra dig, efter någrahanda liknelse, antingen det ofvan i himmelen är, eller nedre på jordene, eller i vattnena under jordene.

9. Du skall icke tillbedja dem, eller tjena dem; ty jag är HERREN din Gud, en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgerningar öfver barnen, intill tredje och fjerde led, deras som mig hata;

10. Och beviser barmhertighet på mång tusend, som mig älska och min bud hålla.

11. Du skall icke missbruka HERRANS dins Guds Namn; ty HERREN skall icke låta blifva honom ostraffad, som hans Namn missbrukar.

12. Sabbathsdagen skall du hålla, att du honom helgar; såsom HERREN din Gud dig budit hafver.

13. Sex dagar skall du arbeta, och göra all din verk;

14. Men på sjunde dagen är HERRANS dins Guds Sabbath; då skall du intet arbete göra, icke heller din son, eller din dotter, eller din tjenare, eller din tjenarinna, eller din oxe, eller din åsne, eller all din boskap, eller främlingen som innan dina portar är; på det att din tjenare och tjenarinna måga hafva ro så väl som du.

15. Förty du skall ihågkomma, att du vast ock en träl uti Egypti land, och HERREN din Gud förde dig derut med mägtiga hand och uträcktom arme; derföre hafver HERREN din Gud budit dig, att du skall hålla Sabbathsdagen.

16. Du skall hedra din fader och dina moder, såsom HERREN din Gud dig budit hafver; på det att du må länge lefva, och att dig må väl gå uti de lande, som HERREN din Gud dig gifva skall.

17. Du skall icke dräpa.

18. Du skall icke göra hor.

19. Du skall icke stjäla.

20. Du skall icke bära falskt vittnesbörd emot din nästa.

21. Du skall icke hafva lust till dins nästas hustru; du skall icke begära dins nästas hus, åker, tjenare, tjenarinno, oxa, åsna, eller hvad som helst honom tillhörer.

22. Desse äro de ord, som HERREN talade till alla edra menighet uppå berget, utur eldenom, och molnena, och töcknene, med stora röst; och lade der intet till; och skref dem på två stentaflor, och fick mig dem.

23. När I hörden röstena utu mörkret, och berget brinna i elde, gingen I fram till mig, alle öfverstar i edra slägter, och edre äldste;

24. Och saden: Si, HERREN vår Gud hafver låtit oss se sina härlighet, och sitt majestät, och vi hafve hört hans röst utur eldenom; i dag hafve vi sett, att Gud talade med menniskom, och de blefvo i lifve.

25. Och nu, hvi skole vi dö, så att den store elden förtärer oss? Om vi oftare höre HERRANS vår Guds röst, så måste vi dö.

26. Förty hvad är allt kött, att det höra må lefvandes Guds röst tala utur eldenom, såsom vi, och kan lefva?

27. Gack du fram, och hör allt det HERREN vår Gud säger; och säg oss det. Allt det HERREN vår Gud med dig talar, det vilje vi höra och göra.

28. Då HERREN hörde rösten af edor ord, som I taladen med mig, sade HERREN till mig: Jag hafver hört detta folks ord, som de med dig talat hafva; det är allt godt, som de sagt hafva.

29. Ack! det de ett sådant hjerta hade till att frukta mig, och till att hålla all min bud i deras lifsdagar; på det att dem måtte gå väl, och deras barn evinnerliga.

30. Gack, och säg dem: Går hem i edor tjäll.

31. Men du skall stå här för mig, att jag talar med dig all lag, och bud, och rätter, som du dem lära skall, att de göra derefter uti landena, som jag dem gifva skall till att intaga.

32. Så behåller det nu, att I mån göra såsom HERREN edar Gud eder budit hafver; och viker icke hvarken på högra sidon eller venstra;

33. Utan vandrer i alla de vägar, som HERREN edar Gud eder budit hafver; på det I mågen lefva, och eder skall väl gå, och I länge lefven i landena, som I intaga skolen.

5 MOSEBOKEN, 6.  CAPITLET

Gud bör älskas och fruktas. Barnen läras.

1. Desse äro nu de lag, och bud, och rätter, som HERREN edar Gud budit hafver, att I dem lära och göra skolen i landena, dit I indragen till att intaga det;

2. Att du fruktar HERRAN din Gud, och håller alla hans rätter och bud, som jag bjuder dig; du och din barn, och din barnabarn, i alla edra lifsdagar, på det I skolen länge lefva.

3. Israel, du skall höra, och behållat, så att du gör ock så, att dig väl går, och varder mycket förökad, såsom HERREN dina fäders Gud dig tillsagt hafver ett land, der mjölk och hannog uti flyter.

4. Hör, Israel: HERREN vår Gud är en enig HERRE.

5. Och du skall älska HERRAN din Gud af allo hjerta, af allo själ, af allo förmågo.

6. Och dessa ord, som jag bjuder dig i dag, skall du lägga på hjertat;

7. Och skall skärpa dem dinom barnom, och derom tala, när du sitter i ditt hus, eller går uppå vägen; när du nederlägger dig, eller uppstår;

8. Och skall binda dem för ett tecken på dine hand, och skola vara dig till en åminnelse för din ögon;

9. Och skall skrifva dem på dins hus dörrträ, och uppå dörrena.

10. När nu HERREN din Gud låter dig komma uti landet, som han dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, dig att gifva stora och sköna städer, som du intet byggt hafver;

11. Och hus full med allt godt, de du intet uppfyllt hafver; och uthuggna brunnar, som du intet uthuggit hafver; och vingårdar och oljoberg, som du intet planterat hafver, att du må äta och mätt varda;

12. Så tag dig vara, att du icke förgäter HERRAN, som dig utur Egypti land, utu träldomens hus, fört hafver;

13. Utan skall frukta HERRAN din Gud, och tjena honom, och svärja vid hans Namn;

14. Och skall icke följa andra gudar efter, dess folks, som omkring eder bo;

15. Ty HERREN din Gud är en nitälskande Gud ibland dig; att HERRANS dins Guds vrede icke skall förgrymma sig öfver dig, och förgöra dig af jordene.

16. I skolen icke försöka HERRAN edar Gud, såsom I försökten honom i Massa;

17. Utan skolen hålla HERRANS edars Guds bud, och hans vittnesbörder, och hans rätter, som han budit hafver;

18. Att du gör det rätt och godt är för HERRANS ögon, på det dig må gå väl, och du inkommer, och intager det goda landet, som HERREN svorit hafver dina fäder;

19. Att han skall fördrifva alla dina fiendar för dig, såsom HERREN sagt hafver.

20. När nu din son i dag eller i morgon frågar dig, och säger: Hvad är detta för vittnesbörder, bud och rätter, som HERREN vår Gud eder budit hafver?

21. Så skall du säga dinom son: Vi vorom Pharaos trälar i Egypten; och HERREN förde oss utur Egypten med mägtiga hand.

22. Och HERREN gjorde stor och ond tecken och under öfver Egypten och Pharao, och allt hans hus, för vår ögon;

23. Och förde oss dädan, på det han skulle införa oss, och gifva oss det land, som han våra fäder svorit hade.

24. Och böd HERREN oss att göra efter alla dessa rätter, att vi skole frukta HERRAN vår Gud, att oss väl går i alla våra lifsdagar, såsom det tillgår i denna dag.

25. Och det skall vara oss till rättfärdighet för HERRANOM vårom Gud, om vi hålle och göre all dessa buden, såsom han oss budit hafver.

5 MOSEBOKEN, 7.  CAPITLET

Canaan utrotas. Israel väljes, välsignas. Fruktan förbjudes.

1. När HERREN din Gud förer dig in uti det land, der du inkomma skall, till att intaga det, och nederlägger mycket folk för dig; de Hetheer, Girgaseer, Amoreer, Cananeer, Pheriseer, Heveer och Jebuseer, sjuhanda folk, de som större äro och mägtigare än du;

2. Och när HERREN din Gud gifver dem för dig, att du slår dem, så skall du gifva dem tillspillo, och intet förbund med dem göra, eller någon gunst bevisa dem;

3. Och skall intet befrynda dig med dem; edra döttrar skall du icke gifva deras söner, och deras döttrar skolen I icke taga edrom sönom;

4. Förty de varda dragande edra söner ifrå mig, så att de tjena andra gudar; så varder då HERRANS vrede förgrymmandes sig öfver eder, och snarliga förgör eder;

5. Utan alltså skolen I göra med dem: Deras altare skolen I nederrifva, deras stodar nederbryta, deras lundar afhugga, och deras afgudar uppbränna med elde.

6. Ty du äst ett heligt folk HERRANOM dinom Gud; dig hafver HERREN din Gud utvalt till att du skall vara hans eget folk, utaf all de folk som på jordene äro.

7. Icke hafver HERREN upptagit och utvalt eder derföre, att I större på talet ären än annat folk; ty du äst minst i all folk;

8. Utan derföre, att HERREN älskade eder, och att han skulle hålla sin ed, som han edra fäder svorit hade, hafver HERREN utfört eder med mägtiga hand; och hafver frälst dig utu träldomens hus, utu Pharaos hand, Konungens i Egypten.

9. Så skall du nu veta, att HERREN din Gud är en Gud, en trofast Gud, hållandes förbund och barmhertighet dem som älska honom, och hålla hans bud, i tusende leder;

10. Och vedergäller dem som hata honom, för sitt ansigte, så att han förgör dem; och skall icke fördröjat, att han dem vedergäller för sitt ansigte, som hata honom.

11. Så behåll nu de bud, och lag, och rätter, som jag dig bjuder i denna dag, att du gör derefter.

12. Och när I dessa rätter hören, och hållen dem, och gören derefter, så varder HERREN din Gud ock hållandes det förbund och barmhertighet, som han dina fäder svorit hafver.

13. Han skall älska dig, välsigna och föröka; och skall välsigna dins lifs frukt, och dins lands frukt, dina säd, vin och oljo, fruktena af dina kor, och fruktena af din får, på landet, som han dina fäder svorit hafver att gifva dig.

14. Välsignad varder du utöfver all folk; ingen ibland dig skall vara ofruktsam, ej heller ibland din boskap.

15. HERREN skall taga ifrå dig all krankhet, och skall icke kasta dig någon de Egyptiers onda sjukdom uppå, hvilka du förnummit hafver; men han skall kasta dem på alla dem som dig hata.

16. Du skall uppfräta allt det folk, som HERREN din Gud dig gifvandes varder; du skall icke skona dem, och icke tjena deras gudar; ty det vorde dig till en snaro.

17. Om du säger i ditt hjerta: Detta folk är mer än jag; huru kan jag fördrifva dem?

18. Så frukta dig intet för dem; tänk uppå hvad HERREN din Gud gjorde Pharao, och alla Egyptier;

19. Med stor försökelse, som du med ögonen sett hafver, och med tecken och under, och genom mägtiga hand och uträcktom arm, med hvilko HERREN din Gud dig utförde. Alltså skall HERREN din Gud göra allom folkom, som du fruktar före.

20. Dertill skall HERREN din Gud sända ibland dem getingar, intilldess förgjordt varder hvad som qvart är, och sig för dig förgömmer.

21. Grufva dig intet för dem; ty HERREN din Gud är ibland dig, den store och förfärlige Guden.

22. Han, HERREN din Gud, skall utrota dessa folken för dig, med tiden, det ena efter det andra; du kan icke hastigt förgöra dem, på det att djuren icke skola förökas emot dig på markene.

23. HERREN din Gud skall gifva dem för dig, och skall slå dem med stort slag, intilldess han förgör dem;

24. Och skall gifva deras Konungar i dina händer, och du skall förgöra deras namn under himmelen; ingen skall kunna dig emotstå, tilldess du förgör dem.

25. Deras afgudars beläte skall du bränna upp i elde; och skall intet begära utaf silfret eller guldet, som deruppå är, eller taga det till dig, på det att du icke skall förtaga dig derutinnan: ty sådant är HERRANOM dinom Gud en styggelse.

26. Derföre skall du icke föra den styggelsen in uti ditt hus, att du icke varder tillspillogifven, såsom ock det är; utan du skall hafva en vämjelse och styggelse dervid; ty det är tillspillogifvet.

5 MOSEBOKEN, 8. CAPITLET

Öknens år. Landets fetma. Förgätenhets straff.

1. All de bud, som jag bjuder dig i dag, skolen I hålla, att I gören derefter; på det I mågen lefva och förökas, och komma in, och intaga det land, som HERREN edra fäder svorit hafver;

2. Och skall tänka på allan den väg, genom hvilken HERREN din Gud dig ledt hafver, i dessa fyratio åren i öknene; på det han skulle späka och försöka dig, att kunnigt skulle varda hvad i dino hjerta var; om du hölle hans bud eller ej.

3. Han späkte dig och lät dig hungra, och spisade dig med Man, det du och dine fäder intet känt hade; på det han skulle låta dig veta, att menniskan lefver icke allenast af bröd, utan af allt det af HERRANS mun går.

4. Din kläder äro intet förslitne på dig, och dine fötter äro intet svullnade i dessa fyratio år.

5. Så finner du ju i dino hjerta, att HERREN din Gud dig lärt hafver, såsom en man lärer sin son.

6. Så håll nu HERRANS dins Guds bud, att du vandrar i hans vägar, och fruktar honom.

7. Ty HERREN din Gud förer dig uti ett godt land; i ett land, der bäcker, och brunnar, och djup uti äro, hvilke utmed bergen och inpå slättena flyta;

8. Ett land, der hvete, korn, vinträ, fikonträ och granatäple uti äro; ett land, der oljoträ och hannog uti växer;

9. Ett land, der du skall hafva bröd nog till att äta, der ock intet fattas; ett land, hvilkets stenar äro jern; der du ock koppar utu bergen hugger.

10. Och när du ätit hafver och äst mätt, att du då lofvar HERRAN din Gud, för det goda land, som han dig gifvit hafver;

11. Så tag dig nu vara, att du icke förgäter HERRAN din Gud, dermed, att du icke håller hans bud, och hans lag och rätter, som jag bjuder dig i dag;

12. Att när du ätit hafver, och äst mätt, och bygger skön hus, der du uti bor;

13. Och ditt fä och får, och silfver och guld, och allt det du hafver, förökas;

14. Att ditt hjerta då icke upphäfves, och du förgäter HERRAN din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, utu träldomens hus;

15. Och hafver ledt dig igenom denna stora och förskräckeliga öknen, der brännande ormar, och scorpion, och torrhet, och platt intet vatten var, och lät dig utgå vatten ur hårda hälleberget;

16. Och spisade dig med Man i öknene, der dine fäder intet af vetat hade; på det han skulle späka och försöka dig, och framdeles göra väl emot dig;

17. Annars måtte du säga i dino hjerta: Min kraft och mina händers starkhet hafver mig denna förmågona gjort;

18. Utan tänk på HERRAN din Gud; ty han är den som kraft gifver till att komma detta åstad; på det han skulle fullkomna sitt förbund, som han dina fäder svorit hade, såsom det tillgår i denna dag.

19. Men om du förgäter HERRAN din Gud, och följer andra gudar efter, och tjenar dem, och tillbeder dem; så betygar jag i dag öfver eder, att I skolen slätt förgås.

20. Lika som Hedningarna, hvilka HERREN förgör för edart ansigte, så skolen ock I förgås; derföre, att I icke ären HERRANS edars Guds röst hörige.

5 MOSEBOKEN, 9. CAPITLET

Landet skänkt af nåd. Folkets synd. Mose ifver, förbön.

1. Hör, Israel: I dag skall du gå öfver Jordan, att du inkommer till att intaga de folk, som större och starkare äro än du; stora städer, murade upp till himmelen;

2. Ett stort högt folk, Enakims barn, som du känt hafver, af hvilkom du ock hört hafver: Ho kan stå emot Enaks barn?

3. Så skall du veta i dag, att HERREN din Gud går framför dig, en förtärande eld; han varder dem förgörandes och nederläggandes för dig, och skall fördrifva dem, och omintetgöra dem snarliga, såsom HERREN dig sagt hafver.

4. Då nu HERREN din Gud dem utdrifvit hafver för dig, så säg icke i dino hjerta: HERREN hafver mig här infört, till att intaga detta landet för mina rättfärdighets skull; ändock HERREN fördrifver Hedningarna för dig, för deras ogudaktighets skull.

5. Ty du kommer icke in i landet till att besitta det, för dina rättfärdighet, eller för dins hjertas fromhets skull; utan HERREN din Gud fördrifver dessa Hedningarna för deras ogudaktighets skull, på det han skall fullkomna det ord, som HERREN dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver.

6. Så vet nu, att HERREN din Gud icke gifver dig detta goda landet till att intaga för dina rättfärdighets skull; efter du äst ett halsstyft folk.

7. Kom ihåg, och förgät icke, huru du HERRAN din Gud förtörnade i öknene; ifrå den dag att du drog utur Egypti land, tilldess I komne ären till detta rum, hafven I varit HERRANOM ohörsamme.

8. Förty i Horeb förtörnaden I HERRAN, så att HERREN för vredes skull ville förgöra eder;

9. Då jag gången var på berget, till att anamma de stentaflor, förbundsens taflor, som HERREN gjorde med eder, och jag blef på bergena fyratio dagar, och fyratio nätter, och åt intet bröd och drack intet vatten.

10. Och HERREN fick mig de två stentaflorna, beskrefna med Guds finger, och derutinnan all ord, som HERREN med eder utur elden på berget talat hade, på församlingenes dag.

11. Och efter de fyratio dagar och fyratio nätter fick mig HERREN de två förbundsens stentaflor.

12. Och HERREN sade till mig: Statt upp, gack snart ned hädan; ty ditt folk, som du utfört hafver af Egypten, hafver förderfvat det; de äro snarliga trädde ifrå den vägen, som jag hafver budit dem; de hafva gjort sig ett gjutet beläte.

13. Och HERREN sade till mig: Jag ser, att detta folket är ett halsstyft folk.

14. Låt mig betämma, att jag förgör dem, och utskrapar deras namn under himmelen. Jag vill göra ett starkare och mägtigare folk af dig, än detta är.

15. Och som jag omvände mig, och gick ned af berget, som brann i eld, och hade de två förbundsens taflor i båda mina händer;

16. Då såg jag, och si, då haden I syndat emot HERRAN edar Gud, så att I haden gjort en gjuten kalf, och voren snarliga trädde ifrå den vägen, den HERREN eder budit hade.

17. Så tog jag båda taflorna, och kastade dem bort utu båda händerna, och slog dem sönder för edor ögon;

18. Och föll ned för HERRAN, såsom tillförene, i fyratio dagar, och fyratio nätter; och åt intet bröd, och drack intet vatten, för alla edra synders skull, som I gjort haden; i det I sådant ondt gjorden för HERRANOM, till att förtörna honom.

19. Ty jag fruktade för den vrede och grymhet, der HERREN på eder med förtörnad var, så att han ville förgöra eder. Och HERREN hörde mig än i den gången.

20. Var ock HERREN storliga vred på Aaron, så att han ville förgöra honom; men jag bad ock för Aaron på samma tiden.

21. Men edor synd, kalfven som I gjort haden, tog jag och brände upp i elde, och slog sönder honom, och sönderstötte, tilldess han vardt stoft; och kastade stoftet i bäcken, som flyter utaf bergena.

22. Sammalunda förtörnaden I ock HERRAN i Thabeera, och i Massa, och vid de Lustgrifter.

23. Och då HERREN sände eder ifrå KadesBarnea, och sade: Går ditupp, och tager landet in, som jag eder gifvit hafver; voren I HERRANS edars Guds mun ohörsamme, och trodden icke på honom, och lydden icke hans röst;

24. Ty I hafven varit HERRANOM ohörsamme, så länge som jag eder känt hafver.

25. Då föll jag neder för HERRAN fyratio dagar, och fyratio nätter, som jag der låg; ty HERREN sade, att han ville förgöra eder.

26. Men jag bad HERRAN, och sade: Herre, HERRE, förderfva icke ditt folk och din arfvedel, hvilket du genom dina stora magt förlossat, och med mägtiga hand utur Egypten fört hafver.

27. Kom ihåg dina tjenare Abraham, Isaac och Jacob; se icke på detta folkets hårdhet, och detta folkets ogudaktighet och synd;

28. Att det landet, der du oss utfört hafver, icke skall säga: HERREN kunde icke föra dem uti det land, som han dem lofvat hade, och hafver fördenskull fört dem derut, att han var vred på dem, att han skulle dräpa dem i öknene.

29. Förty de äro ditt folk, och din arfvedel, som du med dine stora magt, och med din uträckta arm, utfört hafver.

5 MOSEBOKEN, 10. CAPITLET

Nya taflor. Aarons död. Levi val och arf. Guds äskan, dyrkan.

1. På samma tiden sade HERREN till mig: Uthugg dig två stentaflor såsom de första, och kom till mig på berget, och gör dig en ark af trä;

2. Så vill jag skrifva på taflorna de ord, som på de första voro, hvilka du sönderslagit hafver; och du skall lägga dem i arken.

3. Så gjorde jag då en ark af furoträ, och uthögg två stentaflor, sådana som de första voro, och gick upp på berget, och hade de två taflorna i mina händer.

4. Då skref han på taflorna, såsom den första skriften var, de tio ord, som HERREN talade till eder utur eldenom på berget, på församlingenes dag; och HERREN fick mig dem.

5. Och jag vände om, och gick af berget, och lade taflorna i arken, som jag gjort hade, att de skulle der blifva, såsom HERREN mig budit hade.

6. Och Israels barn drogo ut ifrå Beeroth BeneJaakan till Moserah; der blef Aaron död, och vardt der begrafven; och hans son Eleazar vardt Prester för honom.

7. Dädan drogo de ut till Gudgoda; ifrå Gudgoda till Jothbath, ett land der bäcker äro.

8. På den tiden afskiljde HERREN Levi slägte, till att bära HERRANS förbunds ark, och till att stå för HERRANOM, till att tjena honom, och lofva hans Namn, allt intill denna dag.

9. Derföre skulle de Leviter ingen del eller arf hafva med sina bröder; ty HERREN är deras arf, såsom HERREN din Gud dem sagt hafver.

10. Och jag stod på bergena, såsom tillförene, fyratio dagar och fyratio nätter, och HERREN bönhörde mig än i den gången, och HERREN ville icke förgöra dig.

11. Men HERREN sade till mig: Statt upp, och gack åstad, att du går för folket, att de inkomma, och intaga landet, som jag deras fäder svorit hafver dem att gifva.

12. Nu, Israel, hvad äskar HERREN din Gud af dig, utan att du skall frukta HERRAN din Gud, att du vandrar i alla hans vägar, och älskar honom, och tjenar HERRANOM dinom Gud, af allo hjerta och af allo själ;

13. Att du håller HERRANS bud och hans rätter, de jag dig bjuder i denna dag, på det att dig må väl gå?

14. Si, himmelen och alla himlars himlar, och jorden, och allt det deruti är, är HERRANS dins Guds;

15. Dock likväl hafver HERREN allena haft vilja till dina fäder, så att han älskade dem, och hafver utvalt deras säd efter dem, nämliga eder, utöfver allt folk, såsom det ock tillgår på denna dag.

16. Så omskärer nu edars hjertas förhud, och varer icke mer halsstyfve.

17. Förty HERREN edar Gud är en Gud öfver alla gudar, och en Herre öfver alla herrar, en stor Gud, mägtig och förfärlig, den ingen person aktar, och tager inga mutor;

18. Och skaffar dem faderlösom och enkom rätt, och älskar de främmande, så att han gifver dem födo och kläde.

19. Derföre skolen I ock älska de främmande; ty I hafven ock varit främmande uti Egypti land.

20. HERRAN din Gud skall du frukta; honom skall du tjena; till honom skall du hålla dig, och svärja vid hans Namn.

21. Han är ditt lof, och din Gud, den med dig så stor och förfärlig ting gjort hafver, såsom din ögon sett hafva.

22. Dine fäder foro neder uti Egypten med sjutio själar; men nu hafver HERREN din Gud förökat dig, såsom stjernorna på himmelen.

5 MOSEBOKEN, 11. CAPITLET

Tecknen påminde. Landet berömdt. Lydnos, olydnos lön.

1. Så skall du nu älska HERRAN din Gud, och hålla hans lag, hans seder, hans rätter och hans bud, så länge du lefver.

2. Och förnimmer i dag det edor barn icke veta, eller sett hafva; nämliga HERRANS edars Guds tuktan, hans härlighet, och hans mägtiga hand, och uträckta arm;

3. Och hans tecken och verk, som han gjorde ibland de Egyptier, på Pharao, Konungen i Egypten, och på allt hans land;

4. Och hvad han gjorde på de Egyptiers magt; på deras hästar och vagnar, då han lät komma vattnet af det röda hafvet öfver dem, när de foro efter eder, och HERREN förgjorde dem, allt intill denna dag;

5. Och hvad han eder gjorde i öknene, intilldess I nu till detta rummet komne ären;

6. Hvad han gjorde Dathan och Abiram, Eliabs sönom, Rubens sons; huru jorden öppnade sin mun, och uppsvalg dem med deras folk och tjäll, och alla deras ägodelar, som under dem voro, midt i hela Israel.

7. Ty edor ögon hafva sett de stora HERRANS gerningar, som han gjort hafver.

8. Derföre skolen I hålla all de bud, som jag bjuder eder i dag, på det I skolen styrkte varda till att komma in, och intaga landet, dit I faren till att intaga det;

9. Och att du skall länge lefva i landena, som HERREN edra fäder svorit hafver att gifva dem och deras säd, ett land der mjölk och hannog uti flyter.

10. Ty det landet, som du kommer till att intaga, är icke såsom Egypti land, der I utdragne ären, der man sår säd, och bär dit vatten till fots, såsom till en kålgård;

11. Utan det hafver berg, och slättmarker, hvilka regn af himmelen vattna måste;

12. Om hvilket land HERREN din Gud låter sig vårda, och HERRANS dins Guds ögon se alltid deruppå, ifrå begynnelsen på året, intill ändan.

13. Om I nu hören min bud, som jag bjuder eder i dag, att I älsken HERRAN edar Gud, och tjenen honom af allt hjerta, och af allo själ;

14. Så skall jag gifva edro lande regn i sinom tid, arla och serla, att du skall inberga din säd, ditt vin, och dina oljo;

15. Och skall gifva dinom boskap gräs på dine mark, att I mågen äta och varda mätte.

16. Men tager eder vara, att edart hjerta icke låter draga sig dertill, att I afträden, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem;

17. Och HERRANS vrede förgrymmar sig då öfver eder, och lycker himmelen till, att intet regn kommer, och jorden icke gifver sin växt, och I snarliga förgås utaf det goda landet, som HERREN eder gifvit hafver.

18. Så fatter nu dessa orden i hjertat, och i edra själar, och binder dem för ett tecken på edra hand, att de äro till en åminnelse för edor ögon;

19. Och lärer dem edor barn, så att du talar derom, när du sitter i dino huse, eller går på vägen; när du lägger dig neder, och när du uppstår.

20. Och skrif dem på dörrträn i dino huse, och på dine dörr;

21. Att du och din barn mågen länge lefva i landena, som HERREN dine fäder svorit hafver att gifva dem, så länge dagarna af himmelen på jordene vara.

22. Ty om I alla dessa buden hållen, som jag bjuder eder, och derefter gören, så att I älsken HERRAN edar Gud, och vandren i alla hans vägar, och håller eder intill honom;

23. Så skall HERREN fördrifva allt detta folket för eder, så att I skolen intaga större och starkare folk än I ären.

24. All rum, som edar fot på träder, skola vara edor; ifrån öknene och ifrå berget Libanon, och ifrån älfvene Phrath, allt intill det yttersta hafvet, skall edart landamäre vara.

25. Ingen skall kunna stå eder emot; edar räddhåga och förfärelse skall HERREN låta komma öfver all de land, der I inresen, såsom han eder sagt hafver.

26. Si, jag lägger eder före i dag välsignelse och förbannelse:

27. Välsignelse, om I lyden HERRANS edars Guds bud, som jag bjuder eder i dag;

28. Förbannelse, om I icke lyden HERRANS edars Guds bud, och afträden ifrå den vägen, som jag bjuder eder i dag, så att I vandren efter andra gudar, de I icke kännen.

29. När HERREN din Gud förer dig in i det land, der du inkommer till att intagat, så skall du låta tala välsignelsen på det berget Grisim, och förbannelsen på det berget Ebal;

30. Hvilke äro på hinsidon Jordan, på den vägen vesterut, i de Cananeers lande, som bo på den slättmarkene in emot Gilgal, vid den lunden More.

31. Ty du måste gå öfver Jordan, att du inkommer, och tager landet in, som HERREN edar Gud eder gifvit hafver, att I det intaga och deruti bo skolen.

32. Så ser nu till, att I gören efter all de bud och rätter, som jag eder i dag förelägger.

5 MOSEBOKEN, 12. CAPITLET

Afgudalundar. Offrens rum, art. Blod förbudet.

1. Desse äro de bud och rätter, som I hålla skolen, så att I gören derefter uti landena, som HERREN dina fäders Gud dig gifvit hafver till att intaga, så länge I på jordene lefven.

2. Förgörer all de rum, der Hedningarna, som I intagen, sina gudar tjent hafva, vare sig på hög berg, på backar, eller under grön trä;

3. Och bryter neder deras altare, och slår sönder deras stodar; och deras lundar uppbränner med eld, och deras afgudabeläte kaster bort, och tager bort deras namn utu det rummet.

4. I skolen icke så göra HERRANOM edrom Gud;

5. Utan på det rum, som HERREN edar Gud utväljer af allom edrom slägtom, att han vill låta sitt Namn der bo, der skolen I fråga, och dit komma;

6. Och göra edart bränneoffer, och edor annor offer, och edor tiond, och edra händers häfoffer, och edor löfte, och edor friviljoga offer, och förstfödningena af edart fä och får.

7. Och der skolen I äta för HERRANOM edrom Gud, och vara glade öfver allt det I och edor hus förvärfven, der HERREN din Gud dig uti välsignat hafver.

8. I skolen intet göra af det vi i dag här görom, hvar och en som honom tycker rätt vara;

9. Ty I ären ännu härtilldags icke komne till ro, eller till arfvedelen, som HERREN din Gud dig gifva skall;

10. Men I måsten gå öfver Jordan, och bo i de landena, som HERREN edar Gud eder till arfs utskiftandes varder; och han skall låta eder få ro för alla edra fiendar omkring eder, och I skolen bo trygge.

11. När nu HERREN din Gud utväljer ett rum, att hans Namn der bo skall, dit skolen I bära allt det jag bjuder eder: edart bränneoffer, edor annor offer, edor tiond, edra händers häfoffer, och all edor fri löfte, som I HERRANOM lofven;

12. Och skolen vara glade för HERRANOM edrom Gud, I och edre söner, och edra döttrar, och edre tjenare, och edra tjenarinnor, och Leviterna, som i edra portar äro; förty de hafva ingen lott eller arfvedel med eder.

13. Tag dig vara, att du icke offrar ditt bränneoffer i all de rum som du ser;

14. Utan i det rum, som HERREN utväljer, uti någro af dina slägter, der skall du offra ditt bränneoffer, och göra allt det jag bjuder dig.

15. Dock må du slagta, och äta kött i alla dina portar, efter all dine själs begärelse, efter HERRANS dins Guds välsignelse, som han dig gifvit hafver; både rene och orene måga det äta, såsom en rå eller en hjort.

16. Men blodet skall du icke äta; utan gjuta det på jordena såsom vatten.

17. Men icke må du äta i dina portar utaf tionden af din säd, dino vine, dine oljo, ej heller af den förstfödning af dino fä, af din får, eller af något ditt löfte, som du lofvat hafver, eller af ditt friviljoge offer, eller af dine hands häfoffer;

18. Utan för HERRANOM dinom Gud skall du sådant äta på de rumme, som HERREN din Gud utväljer, du och dine söner, dina döttrar, dine tjenare, dina tjenarinnor, och Leviten, som i dina portar är; och skall vara glad för HERRANOM dinom Gud, öfver allt det du dig företager.

19. Och tag dig vara, att du icke öfvergifver Leviten, så länge du lefver på jordene.

20. När nu HERREN din Gud varder förvidgandes dina landsändar, såsom han dig sagt hafver, och du säger: Jag vill äta kött; efter din själ lyster äta kött, så ät kött efter alla dine själs begärelse.

21. Är rummet långt ifrå dig, som HERREN din Gud utvalt hafver, att han der vill låta bo sitt Namn, så slagta af ditt fä eller får, som HERREN dig gifvit hafver, såsom jag dig budit hafver, och ät det i dinom portom, efter all dine själs begärelse.

22. Såsom man äter en rå eller en hjort, må du ätat; både rene och orene måga lika väl ätat.

23. Allenast vakta, att du icke äter blodet; ty blodet är själen, derföre skall du icke äta själena med köttet;

24. Utan skall gjuta det på jordena såsom vatten;

25. Och skall fördenskull icke ätat, att dig må väl gå, och dinom barnom efter dig, deraf att du gjort hafver det som rätt är för HERRANOM.

26. Men när du helgar något det ditt är, eller lofvar, så skall du tagat, och bära till det rum, som HERREN utvalt hafver;

27. Och göra ditt bränneoffer, med kött och blod, på HERRANS dins Guds altare; blodet af ditt offer skall du gjuta på HERRANS dins Guds altare, och äta köttet.

28. Se till, och hör alla dessa orden, som jag bjuder dig; på det dig må väl gå, och dinom barnom efter dig till evig tid, deraf att du gjort hafver det rätt är, och HERRANOM dinom Gud behageligit.

29. När HERREN din Gud utrotar Hedningarna för dig, der du inkommer till att intaga dem, och du dem intagit hafver, och bor i deras land;

30. Så tag dig vara, att du icke faller i snarona efter dem, sedan de fördrefne äro för dig; och att du intet söker efter deras gudar, och säger: Såsom detta folk hafver tjent deras gudar, så vill jag ock göra.

31. Du skall icke således göra HERRANOM dinom Gud; förty de hafva gjort sinom gudom allt det HERRANOM stygges vid, och det han hatar; ty de hafva ock uppbränt i elde sina söner och döttrar till sina gudar.

32. Allt det jag bjuder eder, det skolen I hålla, så att I gören derefter. I skolen intet lägga dertill, och intet taga derifrå.

5 MOSEBOKEN, 13. CAPITLET

Falska Propheters, förförares, förfördas straff.

1. Om en Prophet eller drömmare uppkommer ibland eder, och han gifver dig ett tecken eller under;

2. Och det tecken eller under sker, der han dig af sade, och säger: Låt oss vandra efter andra gudar, de som I icke kännen, och tjenom dem;

3. Så skall du icke höra den Prophetens eller drömmarens ord; ty HERREN din Gud försöker eder, att han må förfara, om I af allo hjerta, och af allo själ, älsken HERRAN edar Gud.

4. Ty HERRAN edar Gud skolen I följa, och frukta honom, och hålla hans bud, och höra hans röst, och honom tjena, och hålla eder intill honom.

5. Men den Propheten eller drömmaren skall dö, derföre att han lärde afträdelse ifrå HERRANOM edrom Gud, som eder utur Egypti land fört, och dig utu träldomens hus förlossat hafver: på det han skulle komma dig utaf den vägen, som HERREN din Gud budit hafver, till att vandra deruppå; på det att du skall skilja den onda ifrå dig.

6. Om din broder, dins moders son, eller din son, eller din dotter, eller hustrun, som är i dinom famn, eller din vän, den dig är såsom ditt hjerta, råder dig hemliga, och säger: Låt oss gå, och tjena andra gudar, hvilka du intet känner, ej heller dine fäder;

7. De gudar, som ibland folken allt omkring eder äro, ehvad de äro när eller fjerran, ifrå den ena jordenes ända intill den andra;

8. Så samtyck det icke, ej heller lyd honom; och skall ditt öga intet skona honom, och skall intet förbarma dig öfver honom, eller fördölja honom;

9. Utan skall dräpa honom; din hand skall vara den första öfver honom, att han dräpes; och dernäst hela folkens hand.

10. Man skall stena honom ihjäl; ty han for efter att han skulle komma dig ifrå HERRANOM dinom Gud, den dig utur Egypti land, ifrå träldomens hus, fört hafver;

11. På det att hela Israel skall det höra, och befrukta sig, och icke mer taga sig sådana ondt före ibland eder.

12. Om du får höra i någon stad, som HERREN din Gud dig gifvit hafver till att bo uti, att man säger:

13. Någre Belials barn äro utgångne ibland dig, och hafva förfört deras stads inbyggare, och sagt: Låt oss gå, och tjena andra gudar, som I intet kännen;

14. Så skall du granneliga söka, ransaka och befråga, om sanningen finnes, att så visst är, att denna styggelsen ibland eder skedd är.

15. Så skall du slå den stadsens inbyggare med svärdsegg, och dem tillspillogifva, med allt som derinne är, och deras boskap med svärdsegg.

16. Och allt deras rof skall du tillhopabära midt uppå gatona, och bränna upp i elde, både staden och allt hans rof, det ena med det andra, HERRANOM dinom Gud; att han till en hög blifver i evig tid, och aldrig uppbyggd varder.

17. Och låt intet blifva i dine hand af det som tillspillogifvet är; på det att HERREN skall vändas ifrå sine vredes grymhet, och gifva dig barmhertighet, och förbarma sig öfver dig, och föröka dig, såsom han dina fäder svorit hafver;

18. Derföre, att du HERRANS dins Guds röst lydt hafver, till att hålla all hans bud, som jag dig bjuder på denna dag, att du skall göra det som rätt är för HERRANS dins Guds ögon.

5 MOSEBOKEN, 14. CAPITLET

Plätt. Ren, oren djur. As. Tiond. Levi del.

1. I ären HERRANS edars Guds barn; skärer eder icke, och görer eder icke skallota öfver edart änne för någon dödan.

2. Ty du äst ett heligt folk HERRANOM dinom Gud, och HERREN hafver utvalt dig, att du skall vara hans eget, utaf all folk som på jordene äro.

3. Du skall ingen styggelse äta.

4. Men desse äro de djur, som I äta skolen: Fä, får, get, hjort,

5. Rå, buffel, stenbock, enhörning, urnöt, och elgen.

6. Och all djur, som tveklöfvad äro, och idisla, skolen I äta.

7. Men det skolen I icke äta, som idislar, och icke tveklöfvadt är: camelen, haran, cunilen. De som idisla, och icke tveklöfvad äro, de skola vara eder oren.

8. Svinet, ändock det tveklöfvadt är, så idislar det dock icke, det skall vara eder orent; af dess kött skolen I icke äta, och vid dess as skolen I icke komma.

9. Detta är det I äta skolen, utaf allt det i vattnet är: allt det som spol och fjäll hafver, det skolen I äta;

10. Men det som intet spol eller fjäll hafver, det skolen I icke äta; ty det är eder orent.

11. Alla rena foglar äter.

12. Desse af dem äro de som I icke äta skolen: örnen, höken, falken,

13. Fiskagjusen, gladan, gamen med sine art,

14. Och alla korpar med deras art,

15. Strutsfoglen, ugglan, göken, sparfhöken med sine art,

16. Stenugglan, ufven, flädermusen,

17. Rördrommen, storken, svanen,

18. Hägren, skrikan med sine art, vidhöfden, och svalan.

19. Och alle foglar, som krypa, skola vara eder orene, och I skolen icke äta dem.

20. De rena foglar skolen I äta.

21. I skolen intet as äta. Främlingenom, som i dinom porte är, må du gifva det, att han det äter, eller sälj det enom främmande; ty du äst ett heligt folk HERRANOM dinom Gud. Du skall icke koka kidet, medan det ännu dir sina moder.

22. Du skall all år afskilja tionden af allo dine säds frukt, som utaf dinom åker kommer;

23. Och skall äta den för HERRANOM dinom Gud, på det rum som han utväljer, att hans Namn der bo skall; nämliga af tionden utaf din säd, dino vine, dine oljo, och förstfödningen af ditt fä och din får; på det du skall lära frukta HERRAN din Gud i alla dina lifsdagar.

24. Om vägen är dig för lång, att du icke kan komma det dit, derföre att det rummet är dig för långt ifrå, som HERREN din Gud utvalt hafver, att han vill låta sitt Namn bo der; ty HERREN din Gud hafver välsignat dig;

25. Så sälj det allt för penningar, och tag penningarna i dina hand, och gack till det rum, som HERREN din Gud utvalt hafver;

26. Och köp för penningarna allt det din själ lyster, vare sig fä, får, vin, stark dryck, eller allt det din själ begärar; och ät det der för HERRANOM dinom Gud, och var glad, du och ditt hus.

27. Och Leviten, som i dina portar är, honom skall du icke förlåta; förty han hafver ingen lott eller arf med dig.

28. Efter tre år skall du afsöndra all tiond af dine säd i det året, och skall lägga henne i dina portar.

29. Så skall Leviten komma, som ingen lott eller arf hafver med dig; och främlingen, och den faderlöse, och enkan, som i dina portar äro, och äta, och mätta sig; på det HERREN din Gud dig välsigna skall i alla dina händers gerningar, som du gör.

5 MOSEBOKEN, 15.  CAPITLET

Friår. Fattiga. Lån. Trälar. Förstfödt.

1. Efter sju år skall du hålla ett friår.

2. Och så skall det tillgå med samma friår: Hvilken man något ifrå sine hand sinom nästa borgat hafver, han skall icke kräfva det in af sinom nästa, eller af sinom broder; förty det heter friår HERRANOM.

3. Utaf en främmande må du det inkräfva; men dinom broder skall du tillgifvat.

4. Och skall allsingen fattig vara ibland eder; ty HERREN varder dig välsignande uti landena, som HERREN din Gud dig till arfs gifva skall, till att intaga;

5. Allenast att du lyder HERRANS dins Guds röst, och håller all dessa buden, som jag bjuder dig i denna dag, att du gör derefter.

6. Ty HERREN din Gud skall välsigna dig, såsom han dig sagt hafver: Så skall du låna myckno folke; men af ingom skall du till låns taga; du skall blifva rådandes öfver mycket folk; men öfver dig skall ingen rådandes blifva.

7. Om din broder i någon stad är fattig i dino lande, som HERREN din Gud dig gifvandes varder, så skall du icke förhärda ditt hjerta eller tillycka dina hand för dinom fattiga broder;

8. Utan skall upplycka henne honom, och låna honom, efter som honom fattas.

9. Vakta dig, att i ditt hjerta icke ligger ett Belials ord, så att du säger: Det kommer snart sjunde året, som är friåret, och ser så illa ut på din fattiga broder, och får honom intet; så varder han ropandes öfver dig till HERRAN, och det varder dig till synd;

10. Utan du skall låtan fåt, och ditt hjerta skall icke förtrytat, att du får honom det; ty fördenskull skall HERREN din Gud välsigna dig i alla dina gerningar, och i allt det du företager.

11. Fattige skola väl alltid vara i landena; derföre bjuder jag dig, och säger, att du skall upplycka dina hand dinom broder, som trängder och fattiger är i dino lande.

12. Om din broder, en Ebreisk eller Ebreiska, säljer sig dig, så skall han tjena dig i sex år; i sjunde årena skall du gifva honom fri lös.

13. Och när du gifver honom fri lös, skall du icke låta honom gå med tomma händer ifrå dig;

14. Utan du skall få honom med sig af din får, af dine lado, af dinom press, så att du gifver honom af det som HERREN din Gud dig med välsignat hafver.

15. Och tänk uppå, att du ock vast en träl i Egypti land, och HERREN din Gud förlossade dig; derföre bjuder jag dig detta i denna dag.

16. Säger han till dig: Jag vill icke fara ut ifrå dig; ty jag unner dig och dino huse godt, efter han mår väl när dig;

17. Så tag en syl, och borra honom genom hans öra, vid dins huses dörr, och låt honom blifva din träl i evig tid; med dine trälinno skall du ock så göra.

18. Och låt dig icke tycka tungt vara, att du gifver honom fri lös; förty han hafver tjent dig såsom en dubbel legodräng, i sex år; så skall HERREN din Gud välsigna dig i allt det du gör.

19. Allt förstfödt, som ibland ditt fä och får födt varder, det mankön är, det skall du helga HERRANOM dinom Gud; du skall icke arbeta med förstfödningen af dino fä, och icke klippa förstfödningen af din får.

20. För HERRANOM dinom Gud skall du äta dem årliga, på det rum som HERREN utvalt hafver, du och ditt hus.

21. Om det hafver någon brist, så att det haltar, eller är blindt, eller eljest någon ond vank hafver, så skall du icke offra det HERRANOM dinom Gud.

22. Utan i dinom port skall du ätat, ehvad du äst ren eller oren, såsom en rå eller hjort;

23. Allenast att du icke äter af dess blod, utan gjuter det på jordena såsom vatten.

5 MOSEBOKEN, 16. CAPITLET

Påska-Pingest-Löfhyddo-högtids lag. Domare. Lundar.

1. Håll den månaden Abib, att du gör HERRANOM dinom Gud Passah; förty uti Abibs månad hafver HERREN din Gud fört dig utur Egypten om natten.

2. Och du skall slagta HERRANOM dinom Gud Passah, får och fä, på det rum, som HERREN utväljandes varder, att hans Namn der bo skall.

3. Du skall intet syradt bröd äta i de högtidene. I sju dagar skall du äta osyradt bedröfvelsens bröd; förty med hast gick du utur Egypti land; på det att du skall ihågkomma den dagen, som du drog utur Egypti land, i alla dina lifsdagar.

4. I sju dagar skall intet syradt bröd sedt varda i alla dina landsändar; och skall intet af köttet, som på första dagen om aftonen slagtadt vardt, blifva qvart öfver nattena intill morgonen.

5. Du kan icke slagta Passah någorstädes i dinom portom, som HERREN din Gud dig gifvit hafver;

6. Utan på det rum, som HERREN din Gud utväljandes varder, att hans Namn der bo skall, der skall du slagta Passah, om aftonen när solen nedergången är, vid den tiden som du utur Egypten drogst.

7. Och du skall kokat, och ätat på det rum, som HERREN din Gud utväljandes varder; och sedan om morgonen vända dig, och gå hem i dina hyddor.

8. I sex dagar skall du äta osyradt, och på sjunde dagen är HERRANS dins Guds församling, då skall du intet arbete göra.

9. Sju veckor skall du räkna dig, och begynna räkna ifrå den dagen, när man kastar lian i sädena;

10. Och skall hålla veckohögtid HERRANOM dinom Gud, att du gifver dina hands friviljoga gåfvo, efter som HERREN din Gud dig välsignat hafver.

11. Och du skall vara glad för HERRANOM dinom Gud, du och din son, din dotter, din tjenare, din tjenarinna, och Leviten som är i dina portar, främlingen, den faderlöse och enkan, som ibland dig äro, på det rum som HERREN din Gud utväljandes varder, att hans Namn der bo skall.

12. Och tänk uppå, att du hafver varit en träl i Egypten, att du håller och gör efter dessa buden.

13. Löfhyddohögtid skall du hålla i sju dagar, när du hafver insamlat af dinom loga, och af dinom press;

14. Och skall vara glad på dine högtid, du och din son, din dotter, din tjenare, din tjenarinna, Leviten, främlingen, den faderlöse och enkan, som i dina portar äro.

15. I sju dagar skall du hålla den högtiden HERRANOM dinom Gud, på det rum som HERREN din Gud dig utväljandes varder; ty HERREN din Gud skall välsigna dig i allt det du inbergar, och i alla dina händers gerningar; derföre skall du vara glad.

16. Tre resor om året skall allt det mankön är ibland dig, komma fram för HERRAN din Gud, på det rum som han utväljandes varder, på osyrade bröds högtidene, på veckohögtidene, och på löfhyddohögtidene; icke skall han tomhändter komma fram för HERRAN;

17. Hvar och en efter sine hands gåfvo, efter den välsignelse, som HERREN din Gud dig gifvit hafver.

18. Domare och ämbetsmän skall du sätta dig i allom dinom portom, som HERREN din Gud dig gifvandes varder ibland dina slägter, att de måga döma folket med rättom dom.

19. Du skall icke böja rätten, och skall ock ingen person anse, eller mutor taga; förty mutor förblinda de visa, och förvända de rättfärdigas saker.

20. Du skall fara efter det rätt är; på det du må lefva, och besitta det land, som HERREN din Gud dig gifvandes varder.

21. Du skall icke någon lund af någrahanda trä plantera vid HERRANS dins Guds altare, som du dig gör.

22. Du skall ingen stod uppresa, hvilket HERREN din Gud hatar.

5 MOSEBOKEN, 17. CAPITLET

Domare. Offer. Affall. Prestalydnad. Konungaval.

1. Du skall icke offra HERRANOM dinom Gud något nöt eller får, det någon brist eller något ondt på sig hafver; förty det är HERRANOM dinom Gud en styggelse.

2. Om någor funnen varder i någon af dina portar, som HERREN din Gud dig gifvandes varder, man eller qvinna, den som illa gör för HERRANS dins Guds ögon, så att han öfverträder hans förbund;

3. Och går bort, och tjenar andra gudar, och tillbeder dem, vare sig sol eller måne, eller någor himmels här, det jag icke budit hafver;

4. Och det varder dig sagdt, och du hörer det, så skall du granneligen fråga derefter; och när du finner, att det visserliga sant är, att sådana styggelse skedd är i Israel;

5. Så skall du utföra den samma mannen eller den samma qvinnona, som sådana ondt gjort hafva, till dina portar, och skall stena dem ihjäl.

6. Efter tu eller tre vittnes mun skall den dö, som döden värd är; men efter ett vittnes mun skall han icke dö.

7. Vittnens hand skall den första vara till att dräpa honom, och sedan allt folksens hand; på det att du låter den onda ifrå dig.

8. Om någor sak i rätta varder dig för svår, emellan blod och blod, emellan handel och handel, emellan skada och skada, och hvad tvedrägtiga saker äro i dinom portom, så skall du stå upp, och gå upp till det rum, som HERREN din Gud utväljandes varder;

9. Och till Presterna, Leviterna, och till domaren, som den tiden är, och fråga af dem; de skola säga dig domen af.

10. Och du skall göra efter som de säga dig före i de rumme, som HERREN utväljandes varder; och skall hålla det så, att du gör efter allt det som de dig lära.

11. Efter lagen, som de lära dig, och efter rätten, som de säga dig före, skall du hålla dig, så att du icke viker derifrå, antingen på den högra sidon, eller på den venstra.

12. Och om någor vore öfverdådig, så att han icke ville lyda Prestenom, som der i HERRANS dins Guds ämbete står, eller domarenom, han skall dö; och du skall borttaga den onda af Israel;

13. Att allt folket skall höra det, och rädas och icke mer öfverdådige vara.

14. När du kommer uti landet, som HERREN din Gud dig gifva skall, och tager det in, och bor der, och varder sägandes: Jag vill sätta en Konung öfver mig, såsom all folk omkring mig hafva;

15. Så skall du den sätta för Konung öfver dig, som HERREN din Gud utväljer. Du skall en af dina bröder sätta öfver dig för Konung; du kan icke sätta en främmande öfver dig, den icke din broder är;

16. Allenast att han icke håller många hästar, och förer folket åter in i Egypten, för de många hästars skull; efter HERREN eder sagt hafver, att I icke mer genom denna vägen komma skolen.

17. Han skall ock icke taga sig många hustrur, att hans hjerta varder icke afvändt; och skall ej heller mycket silfver eller guld församla.

18. Och när han nu sittandes varder på sins rikes stol, skall han taga denna andra lagen af Prestomen Levitomen, och låta den skrifva uti en bok.

19. Hon skall vara när honom, och han skall deruti läsa i alla sina lifsdagar; på det att han skall lära frukta HERRAN sin Gud, att han håller all denna lagsens ord, och dessa rätter, att han gör derefter.

20. Han skall icke förhäfva sitt hjerta utöfver sina bröder; och skall icke vika ifrå budet, hvarken på den högra sidona, eller på den venstra; på det han skall förlänga sina dagar i sitt regemente, han och hans barn i Israel.

5 MOSEBOKEN, 18. CAPITLET

Prestarätt. Spådom. Den store Propheten. De falske Propheter.

1. Presterna Leviterna, och hela Levi slägt, skola ingen lott eller arf hafva med Israel; HERRANS offer och hans arfvedel skola de äta.

2. Derföre skola de intet arf hafva ibland deras bröder; ty HERREN är deras arf, såsom han dem sagt hafver.

3. Och detta skall vara Presternas rättighet af folkena, och af dem som offra, ehvad det är fä eller får, att man skall gifva Prestenom bogen, och båda kindbenen, och våmbena;

4. Och förstlingen af ditt korn, och dinom must, och dine oljo; och förstlingen af din fårs klippning.

5. Förty HERREN din Gud hafver utvalt honom utur alla dina slägter, att han stå skall i tjenstene i HERRANS Namn, och hans söner evärdeliga.

6. Om en Levit kommer utaf någon dina städer, eller eljest af hela Israel, der han en gäst är, och kommer af allo hans själs begärelse, till det rum som HERREN utvalt hafver;

7. Att han vill tjena i HERRANS sins Guds Namn, såsom alle hans bröder Leviterna, som der stå för HERRANOM;

8. De skola få lika del till att äta, förutan det han hafver af sina fäders sålda godse.

9. När du kommer uti landet, som HERREN din Gud dig gifvandes varder, så skall du icke lära göra dens folksens styggelse;

10. Att ingen ibland dig varder funnen, som sin son eller dotter låter gå igenom eld, eller den som är en spåman, eller en dagväljare, eller den som på foglalåt aktar, eller trollkarl;

11. Eller besvärjare, eller en svartkonstig, eller en tecknatydare, eller den der någon dödan frågar.

12. Ty den som sådant gör, han är HERRANOM en styggelse; och för sådana styggelses skull fördrifver dem HERREN din Gud för dig.

13. Var utan vank inför HERRANOM dinom Gud.

14. Ty detta folket, som du intaga skall, lyda de dagväljare och spåmän; men du skall icke så göra HERRANOM dinom Gud.

15. En Prophet, såsom mig, skall HERREN din Gud uppväcka dig, utaf dig, och utaf dina bröder; honom skolen I lyda.

16. Såsom du beddes af HERRANOM dinom Gud i Horeb, på församlingenes dag, och sade: Jag vill icke mer höra HERRANS mins Guds röst, och icke mer se den stora elden, att jag icke skall dö.

17. Och HERREN sade till mig: De hafva väl sagt.

18. Jag skall uppväcka dem en Prophet, såsom du äst, utaf deras bröder, och gifva min ord i hans mun; han skall tala till dem allt det jag honom bjuda vill.

19. Och den som min ord icke hörer, som han i mitt Namn talandes varder, af honom vill jag utkräfva det.

20. Dock om någor Prophete djerfves tala i mitt Namn, det jag honom icke befallt hafver att tala, och den som talar i andra gudars namn, den Propheten skall dö.

21. Om du nu säga ville i ditt hjerta: Huru kan jag märka, hvilket ord HERREN icke talat hafver?

22. När den Propheten talar i HERRANS Namn, och der varder intet af, och sker intet, så är det det ord, som HERREN icke talat hafver. Den Propheten hafver det talat af öfverdådighet: derföre skall du icke frukta dig för honom.

5 MOSEBOKEN, 19. CAPITLET

Fristäders, råmärkens, vittnes lag.

1. När HERREN din Gud hafver utrotat folket, hvilkets land HERREN din Gud dig gifva skall, att du dem intager, och bor i deras städer och husom;

2. Så skall du afskilja dig tre städer i landena, som HERREN din Gud dig gifva skall till att intaga;

3. Och skall utvälja belägna rum, och skifta dins lands gränsor, som HERREN din Gud dig utdelandes varder, i tre delar; att dit må fly den som ett mandråp gjort hafver.

4. Och det skall vara saken, att dit skall fly den som ett mandråp gjort hafver, att han må lefva. Om någor slår sina nästa icke med vilja, och hafver tillförene intet hat haft till honom;

5. Utan såsom någor ginge med sin nästa i skogen till att hugga ved, och hofve med handene yxena upp till att hugga veden och jernet fölle af skaftet, och råkade hans nästa, så att han blefve död; den skall uti en af dessa städerna fly, och få lefva;

6. På det blodhämnaren icke skall fara efter dråparen, medan hans hjerta förbittradt är, och få fatt på honom, om vägen är lång, och slå hans själ; ändock han till döds icke brutit hafver, efter han tillförene intet hat till honom haft hade.

7. Derföre bjuder jag dig, att du afskiljer tre städer.

8. Och om HERREN din Gud dina landsändar utvidgandes varder, såsom han dina fäder svorit hafver, och gifver dig allt det landet, som han dina fäder lofvat hafver att gifva;

9. Om du annars håller all dessa buden, att du gör derefter, som jag dig bjuder i denna dag, att du älskar HERRAN din Gud, och vandrar i hans vägar i dina lifsdagar, så skall du ännu tre städer lägga till dessa tre städer;

10. På det oskyldigt blod icke skall utgjutet varda i dino lande, som HERREN din Gud dig till arfs gifva skall, och blodskulder komma öfver dig.

11. Men om någor hafver hat emot sin nästa, och vaktar efter honom, och han går åstad, och slår honom hans själ ihjäl, och flyr uti en af dessa städer;

12. Så skola de äldste i hans stad sända dit, och låta hemta honom dädan, och få honom i blodhämnarens händer, att han skall dräpas.

13. Din ögon skola intet skona honom, och skall borttaga oskyldigt blod af Israel, på det att dig må väl gå.

14. Du skall icke dins nästas råmärke flytta, hvilka förfäderna satt hafva i dinom arfvedel, den du ärfver i landena, som HERREN din Gud dig gifvit hafver att intaga.

15. Intet vittne skall ensamt framträda emot någon om någor missgerning eller synd, ehvad missgerning det är som man göra kan; utan i tvegge eller tregge vittnes mun skola alla saker stå.

16. Om ett vrångt vittne går fram emot någon, till att vittna öfver honom någon öfverträdning;

17. Så skola de både männerna, som saken på gäller, stå för HERRANOM framför Presterna och domarena, som på den tiden äro;

18. Och domarena skola väl ransakat. Och om det falska vittnet hafver burit falskt vittnesbörd emot sin broder;

19. Så skolen I göra honom, såsom han hade aktat göra sinom broder; på det att du skall skilja den onda ifrå dig;

20. Och andre skola det höra och rädas, och icke mer taga sig före sådana ondt stycke göra ibland dig.

21. Ditt öga skall icke skona honom: själ för själ, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.

5 MOSEBOKEN, 20. CAPITLET

Krigsreglor för hären. Prester, förlofvade. Om belägring. Fruktsam trä.

1. När du drager till örlig emot dina fiendar, och får se hästar och vagnar, dess folks som är större än du, så frukta dig intet för dem; ty HERREN din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, han är med dig.

2. När I nu kommen till strids, så skall Presten träda fram, och tala med folkena,

3. Och säga till dem: Israel, hör härtill; I gån i dag i stridena emot edra fiendar. Edart hjerta vare icke blödigt; frukter eder intet, bäfver intet, och grufver eder intet för dem;

4. Ty HERREN edar Gud går med eder, att han skall strida för eder mot edra fiendar, och hjelpa eder.

5. Men ämbetsmännerna skola tala med folket, och säga: Hvilken som ett nytt hus byggt hafver, och hafver icke ännu vigt det, han gånge sina färde, och blifve hemma; på det han icke skall blifva död i stridene, och en annar viger det.

6. Hvilken som hafver plantat en vingård, och hafver icke ännu gjort honom menligan, han gånge sina färde, och blifve hemma; på det han icke blifver död i stridene, och en annan gör honom menligan.

7. Hvilken sig en hustru trolofvat hafver, och hafver icke ännu hemtat henne hem, den gånge sina färde, och blifve hemma; att han icke dör i stridene, och en annar hemtar henne hem.

8. Och ämbetsmännerna skola ytterligare tala med folket, och säga: Hvilken som rädder är, och förskräckt hjerta hafver, han gånge sina färde, och blifve hemma; på det han ock icke skall göra sina bröders hjerta förskräckt, såsom hans hjerta är.

9. Och när ämbetsmännerna uttalat hafva med folkena, så skola de skicka höfvitsmännerna för folket främst i spetsen.

10. När du drager för en stad, till att bestrida honom, så skall du först bjuda dem frid till.

11. Svara de dig fridliga, och låta upp för dig, så skall allt det folk, som derinne är, vara dig skattskyldigt och underdånigt;

12. Men vilja de icke fridliga handla med dig, och vilja örliga med dig, så belägg dem.

13. Och när HERREN din Gud gifver dem dig i händer, så skall du slå allt mankön, som derinne är, med svärdsegg;

14. Utan qvinnfolk, barn och boskap, och allt det i staden är, och allt rofvet skall du byta emellan dig, och skall äta af dina fiendars byte, som HERREN din Gud dig gifvit hafver.

15. Alltså skall du göra med alla städer, som fast långt ifrå dig ligga, och icke äro af desso folks städer.

16. Men i desso folks städer, som HERREN din Gud dig till arf gifva skall, skall du intet låta lefva det som anda hafver;

17. Utan skall gifva det tillspillo, nämliga de Hetheer, Amoreer, Cananeer, Phereseer, Heveer och Jebuseer, såsom HERREN din Gud dig budit hafver;

18. På det att de icke skola lära eder göra all den styggelse, som de göra deras gudar, och I synden emot HERRAN edar Gud.

19. Om du måste länge ligga för en stad, emot hvilken du strider, till att intagan, så skall du icke förderfva trän, så att du låter yxena komma på dem; förty du kan äta deraf, derföre skall du icke afhugga dem. Är det dock ett trä på markene, och icke menniska, och kan icke komma i bålverk emot dig.

20. Men de trä, som du vetst att man icke äter deraf, dem skall du förderfva och afhugga, och gör bålverk emot staden som med dig örligar, tilldess du honom öfvermägtig varder.

5 MOSEBOKEN, 21. CAPITLET

Obekant dråp. Fången qvinna. Förstfödslorätt. Olydig son. Hängd kropp.

1. Om någon dräpen man finnes i landena, som HERREN din Gud dig gifva skall till att intaga, och ligger på markene, och man icke vet ho honom dräpit hafver;

2. Så skola dine äldste och domare gå der ut, och mäla ifrå den dräpna, intill de städer, som deromkring ligga.

3. Hvilken staden, som der näst är, hans äldste skola taga af boskapenom ena unga ko, der man intet med arbetat hafver, och den intet ok hafver dragit;

4. Och de skola leda henne in på en stenogan dal, den intet hafver brukad varit, ej heller besådd, och der i dalen hugga henne halsen af.

5. Så skola Presterna gå fram, Levi söner, ty HERREN din Gud hafver utvalt dem, att de skola tjena honom, och lofva HERRANS Namn, och efter deras mun skola alla saker och all slags mål handlad varda.

6. Och alle äldste af den staden skola gå fram till den dräpna, och två sina händer öfver den unga kon, som i dalenom halshuggen är;

7. Och skola svara och säga: Våra händer hafva detta blodet icke utgjutit; hafva ej heller vår ögon sett det.

8. Var nådelig dino folke Israel, som du, HERRE, förlossat hafver; lägg icke detta oskyldiga blodet på ditt folk Israel. Så skola de vara försonade för det blodet.

9. Alltså skall du lägga ifrå dig oskyldigt blod, att du skall göra det rätt är för HERRANS ögon.

10. När du drager i strid emot dina fiendar, och HERREN din Gud gifver dem i dina händer, att du förer dem fångna bort;

11. Och du ser ibland de fångar en dägelig qvinno, och dig faller lust till henne, att du måtte taga henne till hustru;

12. Så för henne i ditt hus, och låt raka henne håret af, och omskära hennes naglar;

13. Och lägga de kläder af, der hon uti fången var, och låt henne sitta i dino huse, och gråta i en månad sin fader och sina moder; sedan sof när henne, och tag henne till äkta, och låt henne vara din hustru.

14. Om du sedan icke hafver lust till henne, så skall du låta henne fara hvart hon vill, och icke sälja henne för penningar, eller försätta henne; derföre, att du hafver förnedrat henne.

15. Om någor hafver två hustrur, ena som han kär hafver, och ena som han hatar, och de föda honom barn, både den kära och den okära, så att det förstfödda är de okäres;

16. Och tiden kommer, att han skall sinom barnom utskifta arfvet, så kan han icke göra dess käres son till förstfödda son, för den okäres förstfödda son;

17. Utan han skall bekänna den okäres son för förstfödda sonen, så att han gifver honom dubbelt af allt det på färde är; förty den samme är hans första kraft, och honom hörer förstfödslorätten till.

18. Om någor hafver en sjelfsvörding och ohörsamman son, som faders och moders röst icke lyder, och när de tukta honom, lyder han dem intet;

19. Så skola hans fader och moder taga honom fatt, och hafva honom fram för de äldsta i staden, och till porten åt samma rum;

20. Och säga till de äldsta i staden: Denne vår son är en sjelfsvörding och ohörsam, och lyder intet våra röst, och är en fråssare och drinkare.

21. Så skall allt folket i staden stena honom ihjäl; och alltså skall du skilja den onda ifrå dig, att hela Israel skall det höra och rädas.

22. När någor hafver bedrifvit en synd, den döden värd är, och varder så dödad, att man hängre honom upp i trä;

23. Så skall hans lekamen icke blifva på trät öfver nattena; utan I skolen begrafva honom på den samma dagen; ty förbannad är den för Gud, som hängder är; på det att du icke skall orena ditt land, som HERREN din Gud gifver dig till arfs.

5 MOSEBOKEN, 22. CAPITLET

Fynd. Klädnad. Foglabo. Blandsäd. Klutar. Jungfruskap. Hor. Våldtägt.

1. När du dins broders oxa eller får ser vilsefara, så skall du icke draga dig derifrån; utan skall drifva dem till din broder igen.

2. Om din broder icke bor när, och du känner honom icke, så skall du taga dem in uti ditt hus, att de blifva när dig, tilldess din broder söker efter dem, och då får du honom dem igen.

3. Sammalunda skall du göra med hans åsna, med hans kläde, och med allt det som tappadt är, det din broder mist hafver, och du finner det; drag dig icke derifrå.

4. Om du ser dins broders åsna eller oxa falla på vägenom, så skall du icke draga dig derifrån; utan skall hjelpa honom upp.

5. En qvinna skall icke bära mans tyg, och en man skall icke draga qvinnokläder uppå; ty den som det gör, är HERRANOM dinom Gud en styggelse.

6. Om du råkar på vägen ett foglabo, på eno trä eller på jordene, med ungar eller med ägg, och modren sitter på ungarna eller på äggen, så skall du icke taga modren med ungarna;

7. Utan skall låta modren flyga, och taga ungarna; att dig må gå väl, och du må länge lefva.

8. När du bygger ett nytt hus, så gör såsom en värn ofvanomkring på taket, att du icke indrager blod på ditt hus, om någon faller deraf.

9. Du skall icke så din vingård med mångahanda, att du icke helgar till fyllelse sådana säd, som du sått hafver ibland vingårdsens frukt.

10. Du skall icke plöja tillhopa med en oxa och med en åsna.

11. Du skall icke utikläda dig en klädning, som af ull och lin tillsammans kommen är.

12. Du skall göra dig klutar i fyra hörnen på din mantel, som du hafver på dig.

13. Om någor tager ena hustru, och sedan han henne belägrat hafver, får ledo till henne;

14. Och kastar henne något slemt före, och förer henne ett rykte uppå, och säger: Denna qvinnona hafver jag tagit, och när jag ingick till henne, fann jag att hon icke var jungfru;

15. Så skola fader och moder åt qvinnone taga henne, och bära fram qvinnones jungfruskap inför de äldsta i stadenom, som i porten sitta.

16. Och qvinnones fader skall säga till de äldsta: Jag hafver gifvit denna mannenom mina dotter till hustru; nu är han henne vorden hätsk;

17. Och kastar henne skamlig ting före, och säger: Jag hafver icke funnit dina dotter jungfru; detta är mina dotters jungfruskap. Och de skola utbreda klädet för de äldsta i stadenom.

18. Så skola de äldste i stadenom taga mannen och näpsa honom;

19. Och sakfälla honom till hundrade siklar silfver, och gifva dem qvinnones fader, derföre att han hafver beryktat ena jungfru i Israel; och han skall hafva henne till hustru, så att han icke skall öfvergifva henne i alla sina lifsdagar.

20. Är det ock sant, att qvinnan icke är funnen jungfru;

21. Så skall man föra henne ut för hennes faders husdörr, och folket i staden skola stena henne till döds, derföre att hon hafver bedrifvit en galenskap i Israel, och hafver bolat i hennes faders hus; och skall bortkasta det onda ifrå dig.

22. Om någor varder befunnen, att han ligger när en hustru, som en äkta man hafver, så skola de både dräpas, mannen och qvinnan, som han när legat hafver; och skall taga bort det onda af Israel.

23. Om en piga är enom manne trolofvad, och någor kommer i färd med henne i stadenom, och ligger när henne;

24. Så skall du föra dem båda ut till stadsporten, och skall stena dem båda till döds; pigona fördenskull, att hon icke ropade, efter hon var i stadenom; mannen fördenskull, att han sins nästas hustru skämt hafver; och skall kasta det onda bort ifrå dig.

25. Om någor finner en förlofvad pigo på markene, och tager henne fatt, och ligger när henne; så skall mannen allena dräpas, som låg när henne;

26. Och pigone skall du intet göra; ty hon hafver ingen synd gjort, som döden värd är; utan lika som någor hofve sig upp emot sin nästa, och sloge hans själ ihjäl, så är detta ock;

27. Ty han fann henne på markene, och den förlofvade pigan ropade, och ingen var som henne halp.

28. Om någor kommer till en jungfru som intet trolofvad är, och får henne fatt och ligger när henne, och det varder funnet;

29. Så skall han, som när henne låg, gifva hennes fader femtio siklar silfver, och skall hafva henne till hustru, derföre att han hafver förnedrat henne; han må icke öfvergifva henne i hans lifsdagar.

30. Ingen skall taga sins faders hustru, och icke upptäcka sins faders täckelse.

5 MOSEBOKEN, 23. CAPITLET

Snöpt. Oäkta. Krigslägren. Träls flykt. Skökolön. Ocker. Löfte. Axplockning.

1. Ingen förbråken eller snöpt skall komma in i HERRANS församling.

2. Skall ock ingen skökoson komma i HERRANS församling, ja ock efter tionde led; utan skall platt intet komma i HERRANS församling.

3. De Ammoniter och Moabiter skola icke komma in i HERRANS församling; ja ock efter tionde led; aldrig skola de komma in i HERRANS församling;

4. Derföre, att de icke ville möta dig med bröd och vatten på vägen, då I drogen utur Egypten; och dertill lejde emot eder Bileam, Beors son, den spåmannen utaf Mesopotamien, att han skulle förbanna dig.

5. Men HERREN din Gud ville icke höra Bileam; och HERREN din Gud förvände dig den förbannelsen uti välsignelse; derföre, att HERREN din Gud hade dig kär.

6. Du skall dem hvarken godt eller äro bevisa i alla dina lifsdagar evinnerliga.

7. Edomeen skall du icke för styggelse hålla; ty han är din broder. Egyptien skall du ej heller hålla för styggelse; ty du hafver varit en främling i hans land.

8. De barn, som af dem födde varda i tredje led, de måga komma in uti HERRANS församling.

9. När du utdrager utu lägret emot dina fiendar, så tag dig vara för allt ondt.

10. Är någor ibland dig, som icke är ren, att honom om natten något vederfaret är, han skall gå ut för lägret, och icke igen inkomma;

11. Förra än han mot aftonen tvår sig i vatten; och när solen nedergången är, skall han åter komma i lägret igen.

12. Utanför lägret skall du hafva en plats, der du ut uppå går till dina tarfver;

13. Och skall hafva en staka vid bältet, och när du dig derute sätta vill, skall du grafva dermed; och när du sutit hafver, skall du med mullene öfverskyla det af dig gånget är.

14. Ty HERREN din Gud vandrar i dino lägre, att han skall frälsa dig, och gifva dina fiendar för dig; derföre skall ditt lägre vara heligt, att ingen skam skall sedd vara ibland dig, och han vänder sig ifrå dig.

15. Du skall icke igen antvarda husbondanom tjenaren, som ifrå honom flyr till dig.

16. Han skall blifva när dig på det rum, som honom täckes i någon af dina portar, sig till godo, och skall icke bedröfva honom.

17. Ingen sköka skall vara ibland Israels döttrar, och ingen bolare ibland Israels söner.

18. Du skall icke bära skökolön eller hundapenningar uti HERRANS dins Guds hus, af någrahanda löfte; ty både äro HERRANOM dinom Gud en styggelse.

19. Du skall icke ockra på dinom broder, antingen med penningar eller fetalia, eller med någon ting, der man med ockra kan.

20. På dem främmande må du ockra, men icke på dinom broder; på det HERREN din Gud skall välsigna dig i allt det du företager i landena, dit du kommer till att intaga det.

21. När du gör HERRANOM dinom Gud ett löfte, så skall du icke fördröja att hålla det; ty HERREN din Gud varder det utkräfvandes af dig; och det blifver dig räknadt till synd.

22. Om du intet löfte lofvar, så är det dig ingen synd.

23. Hvad af dina läppar utgånget är, det skall du hålla, och göra derefter, såsom du HERRANOM dinom Gud med fri vilja lofvat hafver, det du med dinom mun talat hafver.

24. När du går i dins nästas vingård, så må du äta af vinbären så mycket dig täckes, tilldess du blifver mätt; men du skall intet taga med dig i dino kärile.

25. När du går i dins nästas säd, så må du afplocka ax; men med lian skall du icke gå dertill.

5 MOSEBOKEN, 24. CAPITLET

Skiljobref. Nygift. Menniskotjuf. Spitelska. Pant. Arbetslön. Bergning.

1. Om någor tager sig hustru, och äktar henne, och hon icke finner ynnest för hans ögon, för någon olusts skull, så skall han skrifva ett skiljobref, och få henne i handena, och låta henne utu sitt hus.

2. När hon utu hans hus gången är, och går till och blifver ens annars mans hustru;

3. Och den samme andre mannen varder henne ock ogunstig, och skrifver ett skiljobref och får henne i handena, och låter henne utu sitt hus; eller om den samme andre mannen dör, som henne till hustru tog;

4. Så kan hennes förste man, som henne utdref, icke taga henne igen, att hon blifver hans hustru, efter det att hon är oren; ty det är en styggelse för HERRANOM; på det att du icke skall komma landet i synd, som HERREN din Gud dig till arfs gifva skall.

5. Om någor hafver nyliga tagit sig hustru, han skall icke draga ut i härfärd, och man skall intet lägga honom uppå; han skall vara fri i sino huse ett år igenom, att han må vara glad med sine hustru, som han tagit hafver.

6. Du skall intet till pant taga understenen och öfverstenen i qvarnene; ty han hafver satt dig själena till pant.

7. Om någor varder funnen den som stjäl ena själ utaf sina bröder utaf Israels barnom, och försätter eller säljer henne, den tjufven skall dräpas; att du skiljer det onda ifrå dig.

8. Tag dig vara för den plågon spitelskona, att du med flit håller och gör allt det som Presterna Leviterna lära dig, och jag dem budit hafver; det skolen I hålla, och göra derefter.

9. Kom ihåg hvad HERREN din Gud gjorde med MirJam på vägenom, då I drogen utur Egypten.

10. Om du något borgar dinom nästa, så skall du icke gå i hans hus, och taga honom en pant af;

11. Utan du skall stå utanföre, och den som du borgat hafver, skall bära sin pant ut till dig.

12. Är han nödställd, så skall du icke gå och lägga dig sofva med hans pant;

13. Utan skall gifva honom hans pant igen, när solen nedergår, att han må sofva i sin kläder, och välsigna dig; det varder dig räknadt för HERRANOM dinom Gud till rättfärdighet.

14. Du skall icke förhålla lönen för den som torftig och fattig är ibland dina bröder; eller för främlingenom, som i dino lande eller i dina portar är;

15. Utan skall gifva honom samma dagen sin lön, att solen dermed icke nedergår, efter han nödställd är, och dermed uppehåller sina själ; på det han icke skall ropa till HERRAN öfver dig, och det varder dig till synd.

16. Fäderna skola icke dö för barnen, ej eller barnen för fäderna; utan hvar och en skall dö för sina synd.

17. Du skall icke böja främlingens, eller dens faderlösas rätt; och skall icke taga enkone hennes kläder af till pant.

18. Ty du skall ihågkomma, att du hafver varit en träl i Egypten, och HERREN din Gud hafver dig dädan löst; derföre bjuder jag dig, att du detta gör.

19. När du hafver bergat af dinom åker, och du en kärfva förgätit hafver på åkrenom, så skall du icke omvända och taga honom; utan han skall höra främlingenom, dem faderlösa och enkone till; på det att HERREN din Gud skall välsigna dig i all din händers verk.

20. När du afrist hafver af ditt oljoträ, så skall du icke sedan på nytt afrista; det skall höra främlingenom, dem faderlösa och enkone till.

21. När du din vingård afbergat hafver, så skall du icke sedan på nytt hemta; det skall höra främlingenom, dem faderlösa och enkone till;

22. Och skall ihågkomma, att du hafver varit en träl i Egypti land; derföre bjuder jag dig, att du detta gör.

5 MOSEBOKEN, 25. CAPITLET

Rätt. dom, straff. Brödrastrid. Vigt. Mått. Amalek.

1. Om en träta är emellan män, så skall man hafva dem fram för rätten, och döma emellan dem, och gifva dem rättfärdiga rätt, och den ogudaktiga fördöma.

2. Och om den ogudaktige hafver förtjent hugg, skall domaren bjuda honom falla neder, och de skola inför honom slå honom, efter det mått och tal, som missgerningen kräfver.

3. När man honom fyratio slag gifvit hafver, skall man icke mer slå; på det, om man mer slår, han icke skall förmycket slagen varda, och din broder styggelig varder för din ögon.

4. Du skall icke binda munnen till på oxanom, som tröskar.

5. När bröder bo tillhopa, och en dör utan barn, så skall dens dödas hustru icke taga någon främmande man utantill; utan hennes svåger skall ingå till henne, och taga henne till hustru, och befrynda henne.

6. Och den förste sonen, som hon föder, skall nämnas efter hans döda broder; att hans namn icke nederlägges i Israel.

7. Om mannenom icke täckes, att han tager sina svägersko, så skall hans svägerska uppgå till porten för de äldsta, och säga: Min svåger nekar sig vilja uppväcka sinom broder namn i Israel, och vill icke hafva mig till hustru.

8. Så skola de äldste i stadenom låta kalla honom, och tala med honom. Om han då står, och säger: Mig faller icke i sinnet att taga henne;

9. Så skall hans svägerska träda till honom inför de äldsta, och draga honom en sko af hans fötter, och spotta uppå honom, och skall svara och säga: Så skall man göra hvarjom och enom, som sins broders hus icke uppbygga vill.

10. Och hans namn skall heta i Israel: Dens barföttes hus.

11. Om två män träta tillhopa, och ensderas hustru löper till, att hon vill undsätta sin man ifrå hans hand som honom slår, och räcker sina hand ut, och fatter honom om hans hemlig ting;

12. Så skall du hugga henne handena af, och ditt öga skall icke skona henne.

13. Du skall icke hafva tveggehanda vigt i dinom säck, större och mindre;

14. Och i dino huse skall icke vara tveggehanda skäppa, större och mindre.

15. Du skall hafva ena fulla och rätta vigt, och ena fulla och rätta skäppo; på det att du skall länge lefva på landena, som HERREN din Gud dig gifva skall.

16. Ty den som detta gör, han är HERRANOM dinom Gud en styggelse; såsom ock alle de som illa göra.

17. Kom ihåg hvad de Amalekiter gjorde dig uppå vägenom, då I drogen utur Egypten;

18. Huru de kommo emot dig på vägenom, och slogo dina eftersta, alla de svaga som efterst drogo, när du mödd och trött vast, och de fruktade icke Gud.

19. När nu HERREN din Gud låter dig komma till ro ifrån alla dina fiendar omkring dig i landena, som HERREN din Gud dig gifver till arfs till att intaga, så skall du utskrapa de Amalekiters åminnelse under himmelen; det förgät icke.

5 MOSEBOKEN, 26. CAPITLET

Första frukten. Tiondeår. Förbundet hålles.

1. När du kommer in i landet, som HERREN din Gud dig till arfs gifva skall, och du tager det in, och bor der;

2. Så skall du taga allahanda landsens första frukter, som af jordene komma, som HERREN din Gud dig gifver, och skall lägga dem uti en korg, och gå bort på det rum, som HERREN din Gud utväljandes varder, att hans Namn der bo skall;

3. Och skall gå till Presten, som på den tiden är, och säga till honom: Jag förkunnar på denna dag HERRANOM dinom Gud, att jag är kommen in uti det land, som HERREN vårom fädrom svorit hafver till att gifva oss.

4. Och Presten skall taga korgen utu dine hand, och sätta honom ned för HERRANS dins Guds altare.

5. Då skall du svara, och säga för HERRANOM dinom Gud: De Syrer ville förgöra min fader, han drog neder i Egypten, och var der en främling med fögo folk; och vardt der ett stort, starkt och mycket folk.

6. Men de Egyptier handlade illa med oss, och tvingade oss, och lade en hård träldom på oss.

7. Då ropade vi till HERRAN våra fäders Gud, och HERREN hörde vårt rop, och såg vårt elände, ångest och nöd.

8. Och HERREN förde oss utur Egypten med väldiga hand och uträcktom arm, och med stor förfärelse genom tecken och under;

9. Och förde oss på detta rummet, och gaf oss detta landet, der mjölk och hannog uti flyter.

10. Och derföre bär jag nu här fram landsens första frukt, som du, HERRE, mig gifvit hafver. Och så skall du låta det der för HERRANOM dinom Gud, och tillbedja för HERRANOM dinom Gud;

11. Och vara glad öfver allt det goda, som HERREN din Gud hafver gifvit dig, och dino huse, du och Leviten, och främlingen som när dig är.

12. När du hafver tillhopasamlat allan tionden af din årsväxt i tredje årena, hvilket är ett tiondeår, så skall du gifva Levitenom, främlingenom, dem faderlösa och enkone, att de måga äta i dinom port, och varda mätte;

13. Och skall säga för HERRANOM dinom Gud: Jag hafver här framburit det som helgadt är af mino huse, och hafver gifvit det Levitenom, främlingenom, dem faderlösa och enkone, efter allt ditt bud, som du mig budit hafver; jag hafver icke gått utöfver ditt bud, eller förgätit det;

14. Jag hafver icke ätit deraf i mine sorg; jag hafver intet tagit deraf i orenlighet; jag hafver intet deraf gifvit till de döda; jag hafver varit HERRANS mins Guds röst hörig, och hafver gjort allt det du mig budit hafver.

15. Se här neder af dine helga boning af himmelen, och välsigna ditt folk Israel, och landet som du oss gifvit hafver, såsom du våra fäder svorit hafver, ett land der mjölk och hannog uti flyter.

16. I dag hafver HERREN din Gud budit dig, att du efter all dessa bud och rätter göra skall, så att du håller dem, och gör derefter af allo hjerta, och af allo själ.

17. HERRANOM hafver du det tillsagt i denna dag, att han skall vara din Gud, och du skall vandra i hans vägar, och hålla hans lag, bud och rätter, och lyda hans röst.

18. HERREN hafver dig tillsagt i dag, att du skall vara hans eget folk, såsom han dig sagt hafver; att du skall hålla all hans bud;

19. Och han skall göra dig det högsta, och du varder prisad, lofvad och ärad, öfver allt folk som han gjort hafver; på det du skall vara HERRANOM dinom Gud ett heligt folk, såsom han sagt hafver.

5 MOSEBOKEN, 27. CAPITLET

Lagens stenar. Altaret. Grisims. Ebals berg.

1. Och Mose, samt med de äldsta i Israel, böd folkena, och sade: Behåller all de bud, som jag bjuder eder i dag.

2. Och på den tiden, när I öfver Jordan dragen in i landet, som HERREN din Gud dig gifvandes varder, skall du uppresa stora stenar, och plåstra dem med kalk;

3. Och derpå skrifva all dessa lagsens ord, när du deröfver kommer; på det du skall komma i landet, som HERREN din Gud dig gifva skall, ett land der mjölk och hannog uti flyter; såsom HERREN dina fäders Gud dig sagt hafver.

4. När I nu gån öfver Jordan, så skolen I sådana stenar uppresa, om hvilka jag eder i dag bjuder, på det berget Ebal, och plåstra dem med kalk;

5. Och skall dersammastäds uppbygga HERRANOM dinom Gud ett altare af sten, der intet jern kommer vid.

6. Af helom stenom skall du bygga det altaret HERRANOM dinom Gud, och offra deruppå bränneoffer HERRANOM dinom Gud;

7. Och skall offra tackoffer, och dersammastäds äta, och vara glad för HERRANOM dinom Gud;

8. Och skall skrifva på stenarna all dessa lagsens ord, klarliga och ljusliga.

9. Och Mose, samt med Presterna Leviterna, talade med hela Israel, och sade: Märk och hör till, Israel; på denna dagen äst du vorden HERRANS dins Guds folk;

10. Att du skall lydig vara HERRANS dins Guds röst, och göra efter hans bud och rätter, som jag bjuder dig i dag.

11. Och Mose böd folkena på samma dagen, och sade:

12. Desse skola stå på det berget Grisim, till att välsigna folket, när I öfver Jordan gångne ären: Simeon, Levi, Juda, Isaschar, Joseph och BenJamin.

13. Och desse skola stå på det berget Ebal, till att förbanna: Ruben, Gad, Asser, Sebulon, Dan och Naphthali.

14. Och Leviterna skola begynna, och säga till hvar man af Israel med klara röst:

15. Förbannad vare den som gör en afgud eller gjutet beläte, HERRANS styggelse; ett verk, som konstnärers händer gjort hafva, och sätter det hemliga; och allt folket skall svara och säga: Amen.

16. Förbannad vare den som bannar sin fader eller moder; och allt folket skall svara och säga: Amen.

17. Förbannad vare den som flyttar sins nästas råmärke; och allt folket skall säga: Amen.

18. Förbannad vare den som låter en blindan fara vill på vägenom; och allt folket skall säga: Amen.

19. Förbannad vare den som böjer främlingens, dens faderlösas och enkones rätt; och allt folket skall säga: Amen.

20. Förbannad vare den som ligger när sins faders hustru, att han upptäcker sins faders täckelse; och allt folket skall säga: Amen.

21. Förbannad vare den som beligger någon fänad; och allt folket skall säga: Amen.

22. Förbannad vare den som ligger när sina syster, den hans faders eller moders dotter är; och allt folket skall säga: Amen.

23. Förbannad vare den som ligger när sina sväro; och allt folket skall säga: Amen.

24. Förbannad vare den som slår sin nästa hemliga; och allt folket skall säga: Amen.

25. Förbannad vare den som tager mutor, att han ens oskyldigs blods själ slå skall; och allt folket skall säga: Amen.

26. Förbannad vare den som icke fullkomnar all denna lagsens ord, så att han gör derefter; och allt folket skall säga: Amen.

5 MOSEBOKEN, 28. CAPITLET

Lydnos välsignelse. Olydnos förbannelse.

1. Och om du HERRANS dins Guds röst lydig äst, att du behåller och gör all hans bud, som jag bjuder dig i dag; så skall HERREN din Gud göra dig högst öfver allt folk på jordene.

2. Och all denna välsignelsen skola komma öfver dig, och drabba på dig, derföre att du hafver varit HERRANS dins Guds röst hörig.

3. Välsignad skall du vara uti stadenom, välsignad på åkrenom;

4. Välsignad skall vara dins lifs frukt, dins lands frukt, och frukten af dinom boskap, frukten af ditt fä, frukten af din får;

5. Välsignad varder din korg, och dina öfverlefvor;

6. Välsignad skall du vara, när du ingår; välsignad, när du utgår.

7. Och HERREN skall dina fiendar, som sig emot dig resa, låta falla för dig; på en väg skola de komma ut emot dig, och på sju vägar fly för dig.

8. HERREN skall bjuda välsignelsen, att hon är med dig i ditt visthus, och i allt det du företager; och skall välsigna dig i landena, som HERREN din Gud dig gifvit hafver.

9. HERREN skall upprätta dig sig till ett heligt folk, såsom han dig svorit hafver; derföre, att du HERRANS dins Guds bud håller, och vandrar i hans vägar;

10. Att all folk på jordene skola se, att du nämnd är efter HERRANS Namn; och skola frukta dig.

11. Och HERREN skall göra, att du skall öfverflöda i alla ägodelar; i dine lifs frukt, i dins boskaps frukt, i dins åkers frukt, på landena som HERREN dina fäder svorit hafver dig till att gifva.

12. Och HERREN skall öppna dig sina goda håfvor, himmelen, att han skall gifva dino lande regn i sinom tid, och att han skall välsigna all dina händers verk; och du skall låna mycket folk, och du skall taga till låns af ingom.

13. Och HERREN skall göra dig till hufvud, och icke till stjert, och skall alltid sväfva ofvanuppå, och icke underligga; derföre, att du äst lydig HERRANS dins Guds bud, som jag dig bjuder i denna dag, till att hålla och göra;

14. Och hafver icke vikit ifrå något det ord, som jag bjuder dig i dag, hvarken på den högra sidon, eller på den venstra, så att du efterföljde andra gudar, till att tjena dem.

15. Om du ock icke lyder HERRANS dins Guds röst, så att du håller och gör all hans bud och rätter, som jag bjuder dig i dag, så skola all denna förbannelsen komma öfver dig, och drabba på dig.

16. Förbannad skall du vara i stadenom; förbannad på åkrenom;

17. Förbannad skall vara din korg, och dina öfverlefvor;

18. Förbannad skall vara dins lifs frukt, dins lands frukt, frukten af ditt fä, frukten af din får;

19. Förbannad skall du vara, när du ingår: förbannad, när du utgår.

20. HERREN skall sända ibland dig armod, ofrid och oråd, öfver allt det du tager dig före att göra, tilldess han förgör dig, och förderfvar dig snarliga, för dina onda gerningars skull, att du mig öfvergifvit hafver.

21. HERREN skall låta pestilentie låda vid dig, tilldess han gör ända med dig på landena, dit du kommer till att intaga det.

22. HERREN skall slå dig med svullnad, skälfvo, hetta, bränno, torrhet och blekhet; och skall förfölja dig, tilldess han förgör dig.

23. Himmelen, som öfver ditt hufvud är, skall vara som koppar; och jorden under dig såsom jern.

24. HERREN skall gifva dino lande stoft och asko för regn af himmelen öfver dig, tilldess han förgör dig.

25. HERREN skall låta slå dig för dina fiendar; på en väg skall du draga ut till dem, och på sju vägar skall du fly ifrå dem; och skall varda förströdd kringom all rike på jordene.

26. Din lekamen skall till mat vara allom himmelens foglom, och allom vilddjurom på jordene, och ingen skall vara, som dem afdrifver,

27. HERREN skall slå dig med Egyptes böld, med fikbölder, med skabb och klåda, så att du icke skall kunna varda hel.

28. HERREN skall slå dig med ursinnighet, blindhet, och hjertans rasande.

29. Och du skall famla om middagen, såsom en blinder famlar i mörkret, och skall ingen lycko hafva på dina vägar; och skall lida våld och orätt så länge du lefver, och ingen skall hjelpa dig.

30. Du skall trolofva dig hustru, men en annar skall sofva när henne; du skall bygga dig hus, men en annar skall bo deruti; du skall plantera vingård, men du skall icke bergan.

31. Din oxe skall för din ögon slagtad varda, men du skall intet få äta af honom; din åsne skall för din ögon med våld tagen varda, och skall dig intet igengifven varda; din får skola varda gifne dinom fiendom, och ingen skall hjelpa dig.

32. Dine söner och dina döttrar skola andro folke gifne varda, så att din ögon skola se deruppå, och uppgifvas öfver dem dagliga; och ingen starkhet skall vara i dina händer.

33. Frukten af dino lande, och allt ditt arbete skall ett folk förtära, som du intet känner; och du skall orätt lida, och förtryckt varda i alla dina dagar;

34. Och skall ursinnig blifva för sådana syn, som din ögon se skola.

35. HERREN skall slå dig med en ond böld på knän, och uppå benkalfvana, att du icke skall kunna helas ifrå fotbjellet intill hjessan.

36. HERREN skall drifva dig och din Konung, som du öfver dig satt hafver, till ett folk, som du intet känner eller dina fäder; och der skall du tjena andra gudar, stockar och stenar;

37. Och skall varda till en grufvelse, och till ett ordspråk och gabberi ibland all folk, dit HERREN dig drifvit hafver.

38. Du skall mycken säd föra ut på markena, och litet införa; ty gräshoppor skola det uppäta.

39. Du skall plantera och bruka vingård, men intet vinet dricka eller hemta; ty matkar skola förtärat.

40. Du skall hafva oljoträ i allom dinom landsändom, men du skall icke smörja dig med oljone; ty ditt oljoträ skall uppryckt varda.

41. Söner och döttrar skall du föda, och dock intet hafva dem; ty de skola varda bortförde.

42. All din trä och dins lands frukt skall ohyra förtära.

43. Främlingen, som när dig är, skall stiga öfver dig, och alltid blifva öfverst; men du skall stiga neder, och alltid ligga under.

44. Han skall låna dig, men du skall intet låna honom: han skall vara hufvudet, och du skall vara stjerten.

45. Och all denna förbannelsen skola komma öfver dig, och förfölja dig, och drabba uppå dig, tilldess du blifver omintet; derföre, att du HERRANS dins Guds röst icke hört hafver, att du måtte hållit hans bud och rätter, som han dig budit hafver.

46. Derföre skola tecken och under varda på dig och dine säd till evig tid;

47. Att du icke hafver tjent HERRANOM dinom Gud med gladt och lustigt hjerta, då du allahanda nog hade.

48. Och du skall tjena dinom fienda, som HERREN dig tillskickandes varder, i hunger och törst, i nakenhet och allahanda nöd; och han skall lägga på din hals ett jernok, tilldess han förgör dig.

49. HERREN skall låta folk komma på dig fjerranefter ifrå verldenes ända, såsom en örn flyger, hvilkets mål du icke förstå kan;

50. Ett skamlöst folk, det icke skall hafva försyn för dens gamlas person, ej heller mildt är för den unga;

51. Och skall förtära fruktena af din boskap, och fruktena af ditt land, tilldess han förgör dig; och skall intet låta dig qvart blifva, i korn, vin, oljo, i frukt af fä eller får, tilldess han gör dig omintet;

52. Och skall tränga dig i alla dina portar, tilldess han nederlägger dina höga och fasta murar, der du på förlåter dig i allo dino lande; och du skall trängd varda i alla dina portar, i hela dino lande, som HERREN din Gud dig gifvit hafver.

53. Du skall äta fruktena af ditt eget lif; dins sons och dine dotters kött, som HERREN din Gud dig gifvit hafver, i den ångest och nöd, som din fiende dig uti tvinga skall;

54. Så att en man, som tillförene kräseliga och i mycken vällust ibland eder lefvat hafver, skall missunna sinom broder, och hustrune som i hans famn är, och sonenom som ännu igenlefder är af hans söner;

55. Att gifva någromdera af sins sons kött, der han af äter; efter han nu intet mer hafver af alla sina ägodelar, i den ångest och nöd, som din fiende dig med tvinga skall uti alla dina portar.

56. En qvinna ibland eder, som tillförene kräseliga och i vällust lefvat hafver, så att hon icke hafver försökt sätta sin fot på jordena för kräselighets och vällusts skull, hon skall icke unna mannenom som i hennes famn är, och sinom son, och sine dotter,

57. Efterbördena, som emellan hennes ben utgången är; ja, ock sina söner, som hon födt hafver; förty de skola äta dem hemliga, för allahanda brists skull, i den ångest och nöd, med hvilko din fiende dig tvinga skall i dina portar.

58. Om du icke håller och gör all dessa lagsens ord, som i denna bokene skrifne äro, så att du fruktar detta härliga och förskräckeliga Namnet, HERRAN din Gud;

59. Så skall HERREN underliga hafva sig med dig, med plågo på dig och dina säd, med stora och långsamma plågor, med onda och långsamma krankheter;

60. Och skall vända till dig alla de Egyptiska sjukdomar, der du rädes före; och de skola låda vid dig.

61. Dertill alla krankheter, och alla plågor, som icke skrifne äro i denna lagbok, skall HERREN låta komma öfver dig, tilldess att han förgör dig.

62. Och fögo folk skall öfverblifva af eder, som tillförene voren såsom stjernorna på himmelen, för myckenhets skull; derföre, att du icke lydt hafver HERRANS dins Guds röst.

63. Och såsom HERREN tillförene fröjdade sig öfver eder, att han gjorde eder godt, och förökade eder; så skall HERREN fröjda sig öfver eder, att han förderfvar eder, och omintetgör; och I varden förstörde ifrå landena, der du nu indrager till att intaga det.

64. Ty HERREN skall förskingra eder ibland all folk, ifrå den ena verldenes ända till den andra; och der skall du tjena andra gudar, som du intet känner, eller dine fäder, stock och sten.

65. Och ibland de folk skall du intet visst hemman hafva, och din fotbjelle skola ingen hvilo få; ty HERREN skall gifva dig der ett bäfvande hjerta, och vanmägtig ögon, och en förvissnada själ;

66. Så att ditt lif skall vara hängandes för dig; dag och natt skall du rädas, och skall icke vara viss på ditt lif.

67. Om morgonen skall du säga: Ack! det jag måtte lefva till aftonen; och om aftonen skall du säga: Ack! det jag måtte lefva till morgonen, för dins hjertas stora räddhåga, som dig förskräcka skall, och för det som du med din ögon se skall.

68. Och HERREN skall föra dig skeppom full åter in uti Egypten på den vägen, om hvilken jag sade: Du skall icke mer se honom; och skolen varda sålde edrom fiendom till trälar och trälinnor, och der skall ingen vara, som köpa vill.

5 MOSEBOKEN, 29. CAPITLET

Förbundet förnyadt.

1. Desse äro förbundsens ord, som HERREN böd Mose att göra med Israels barnom, uti de Moabiters land, annan gång, sedan han det samma med dem gjort hade i Horeb.

2. Och Mose kallade hela Israel, och sade till dem: I hafven sett allt det HERREN för edor ögon gjort hafver i Egypten, Pharao, med alla hans tjenare, och hela hans land;

3. De stora frestelser, som din ögon sett hafva; och det var stor tecken och under.

4. Och HERREN hafver ännu intill denna dag icke gifvit dig ett hjerta, som förståndigt vore; ögon, som se kunde, och öron, som höra kunde.

5. Han hafver låtit eder vandra i öknene i fyratio år; edor kläder äro icke förslitne vordne på eder, och dina skor äro icke föråldrade på dina fötter.

6. I åten intet bröd, och intet vin drucken, eller starka drycker, på det att du skulle veta, att jag är HERREN edar Gud.

7. Och då I kommen på detta rummet, drog ut Sihon, Konungen i Hesbon, och Og, Konungen i Basan, till att strida med oss, och vi sloge dem;

8. Och toge deras land in, och gåfvom det de Rubeniter och Gaditer, och den halfve slägtene af de Manassiter till arfvedel.

9. Så håller nu detta förbunds ord, och görer derefter, på det I skolen visliga handla i allt det I gören.

10. I stån alle i dag för HERRANOM edrom Gud; de öfverste i edra slägter, edre äldste, edre ämbetsmän, hvar och en i Israel;

11. Edra barn, edra qvinnor, främlingen som i ditt lägre är, både din vedahuggare, och din vattudragare;

12. Att du skall ingå uti HERRANS dins Guds förbund, och i den ed som HERREN din Gud med dig gör i dag;

13. På det han skall i denna dag upprätta dig sig till folk; och han skall vara din Gud, såsom han dig sagt hafver, och såsom han dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver.

14. Ty jag gör icke detta förbundet och denna eden med eder allena;

15. Utan både med eder, som i dag här ären, och stån här med oss för HERRANOM vårom Gud, och med dem som i dag här icke med oss äro.

16. Förty I veten huru vi bodde i Egypti land, och droge midt igenom Hedningarna, genom hvilka I foren;

17. Och sågen deras styggelse, och deras afgudar, stock och sten, silfver och guld, som när dem var;

18. Att tilläfventyrs icke någor är ibland eder, man eller qvinna, eller en slägt, eller ätt, som sitt hjerta i dag vändt hafver ifrå HERRANOM vårom Gud, så att han vill bortgå, och tjena dessa folks gudar, och varder tilläfventyrs en rot ibland eder, som galla och malört bär;

19. Och ändock han än hörer denna förbannelsens ord, välsignar han sig likaväl i sino hjerta, och säger: Det varder icke än så ondt; jag vill vandra såsom mitt hjerta täckes; och varda alltså de druckne med de törstiga förtappade.

20. Då skall HERREN icke vara honom nådelig; utan då skall HERRANS vrede och nit hämnas öfver den mannen, och på honom skola all denna förbannelsen lägga sig, som i denna bokene skrifne äro; och HERREN skall utskrapa hans namn under himmelen;

21. Och HERREN skall afskilja honom till det ondt är, utur all Israels slägter, efter all förbundsens förbannelse, som i desso lagbok skrifne äro.

22. Och så skall då edor afföda säga edor barn, som efter eder uppkomma, och de främmande, som fjerran långvägs komma, när de se detta landsens plågo, och de krankheter, som HERREN dem med besvärat hafver;

23. Att han allt deras land med svafvel och salt förbränt hafver, så att det icke kan sådt varda, ej heller växer, ej heller någon ört uppgår, lika som Sodom, Gomorra, Adama och Zeboim omstörte äro, hvilka HERREN i sine vrede och grymhet omstörte.

24. Så skola all folk säga: Hvi hafver HERREN så gjort desso landena? Hvad är denna hans stora grymma vrede?

25. Då skall man säga: Derföre, att de hafva gått ifrå HERRANS deras fäders Guds förbund, som han med dem gjort hade, då han förde dem utur Egypti land,

26. Och de äro bortgångne, och hafva tjent andra gudar, och tillbedit dem; sådana gudar, som de intet kände, och dem de intet tillhörde;

27. Derföre hafver HERRANS vrede förgrymmat sig öfver detta land, så att han hafver låtit komma öfver dem all de förbannelser, som i denna bok skrifne stå.

28. Och HERREN hafver drifvit dem utu deras land med stora vrede, grymhet och ogunst, och kastat dem uti ett annat land, såsom det i denna dag befinnes.

29. HERRANS vår Guds hemlighet är uppenbarad oss och vårom barnom till evig tid, att vi all dessa lagsens ord göra skole.

5 MOSEBOKEN, 30. CAPITLET

Bättrings och hårdhets lön.

1. När nu allt detta kommer öfver dig, antingen välsignelsen eller förbannelsen, som jag dig föresatt hafver, och du begynner lägga på hjertat, huru du äst ibland Hedningar, dit HERREN din Gud dig fördrifvit hafver;

2. Och du omvänder dig till HERRAN din Gud, så att du lyder hans röst, du och din barn, af allo hjerta, och af allo själ, i allt det som jag bjuder dig i denna dag;

3. Så skall HERREN din Gud vända ditt fängelse, och förbarma sig öfver dig, och skall åter församla dig utur all folk, dit HERREN din Gud dig förskingrat hafver.

4. Om du vore bortdrifven allt intill himmelens ända, så skall dock HERREN din Gud församla dig dädan, och hemta dig dädan.

5. Och HERREN din Gud skall låta dig komma i det land, som dine fäder besutit hafva; och du skall det intaga, och han skall göra dig godt, och föröka dig öfver dina fäder.

6. Och HERREN din Gud skall omskära ditt hjerta, och dine säds hjerta, att du HERRAN din Gud älska skall af allo hjerta, och af allo själ; på det att du må lefva.

7. Men denna förbannelsen skall HERREN din Gud alla låta komma uppå dina fiendar, och uppå dem som dig hata och förfölja.

8. Men du skall omvända dig, och lyda HERRANS röst, att du gör all hans bud, som jag bjuder dig i dag.

9. Och HERREN din Gud skall gifva dig lycko i alla dina händers gerningar; i dins lifs frukt, i dins boskaps frukt, i dins lands frukt, att det kommer dig till godo; ty HERREN skall vända sig, så att han skall fröjda sig öfver dig, dig till godo, såsom han sig öfver dina fäder fröjdat hafver;

10. Derföre, att du HERRANS dins Guds röst lyder, till att hålla hans bud och rätter, som skrifne äro i desso lagbok; såframt du vänder dig till HERRAN din Gud af allo hjerta, och af allo själ.

11. Ty det budet, som jag bjuder dig i dag, är dig icke fördoldt, ej heller för fjerran;

12. Ej heller i himmelen, så att du måtte säga: Ho vill fara oss upp i himmelen, och hemta oss det, att vi måge hörat och görat?

13. Det är icke heller på hinsidon hafvet, så att du måtte säga: Ho vill fara oss öfver hafvet, och hemta oss det, att vi måge hörat och görat?

14. Ty ordet är ganska hardt när dig, i dinom mun, och i dino hjerta, att du det göra må.

15. Si, jag hafver i dag satt dig före lifvet, och det goda; döden, och det onda;

16. Det jag bjuder dig i dag, att du skall älska HERRAN din Gud, och vandra i hans vägar, och hålla hans bud, lag och rätter, och få lefva, och varda förökad; och HERREN din Gud skall välsigna dig i landena, der du indrager till att intaga det.

17. Men vänder du ditt hjerta, och lyder icke, utan låter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar, och tjenar dem;

18. Så förkunnar jag eder i dag, att I skolen förgås, och icke länge blifva i landena, der du indrager öfver Jordan, det att intaga.

19. Jag tager i dag himmel och jord till vittne öfver eder, jag hafver satt eder före lifvet och döden, välsignelse och förbannelse, att du skall utvälja lifvet, och du och din säd mågen lefva;

20. Att I skolen älska HERRAN edar Gud, och lyda hans röst, och hålla eder intill honom; ty det är ditt lif, och din långa ålder, att du må bo i landena, som HERREN dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver dem att gifva.

5 MOSEBOKEN, 31. CAPITLET

Mose afsked. Lagen läsen, förvarad.

1. Och Mose gick bort, och talade dessa orden med hela Israel;

2. Och sade till dem: Jag är i dag hundrade och tjugu åra gammal; jag kan icke mer ut och in gå; dertill hafver HERREN sagt till mig: Du skall icke gå öfver denna Jordan.

3. HERREN din Gud skall sjelfver gå för dig; han skall sjelf förgöra dessa folk för dig, så att du skall taga dem in; Josua skall gå för dig deröfver, såsom HERREN sagt hafver.

4. Och HERREN skall göra dem, såsom han gjort hafver Sihon och Og, de Amoreers Konungar, och deras lande, hvilka han förgjort hafver.

5. När nu HERREN gifver dem för eder, så skolen I göra dem efter all de bud, som jag eder budit hafver.

6. Varer tröste, och vid godt mod; frukter eder intet, och grufver eder intet för dem; ty HERREN din Gud skall sjelfver vandra med dig, och skall icke draga handena ifrå, ej heller förlåta dig.

7. Och Mose kallade Josua, och sade till honom för hela Israels ögon: Var tröst, och vid godt mod; ty du skall föra detta folket i landet, som HERREN deras fäder svorit hafver dem att gifva; och skall utskifta det emellan dem.

8. Men HERREN, som sjelfver går för eder, han skall vara med dig, och icke draga handena ifrå, icke heller förlåta dig; frukta dig intet, och förskräck dig intet.

9. Och Mose skref denna lagen, och fick Presterna, Levi söner, som båro HERRANS förbunds ark, och allom Israels äldstom;

10. Och böd dem, och sade: Ju efter sju år, då friåret är, på löfhyddohögtiden,

11. Då hela Israel kommer till att bete sig för HERRANOM dinom Gud, på det rum, som han utväljandes varder, skall du denna lagen låta utropa för hela Israel, för deras öron;

12. Nämliga för folkens församling, både för män och qvinnor, barn, och dinom främling som i dina portar är; på det att de skola höra och lära, huru de skola frukta HERRAN sin Gud, och akta uppå, att de göra all denna lagsens ord;

13. Och att deras barn, som icke vetat, måga ock höra och lära, huru de skola frukta HERRAN edar Gud i alla edra lifsdagar, som I på landena lefven, dit I öfver Jordan ingån, till att intaga det.

14. Och HERREN sade till Mose: Si, din dödstid är kommen; kalla Josua, och går in i vittnesbördsens tabernakel, att jag må gifva honom befallning. Mose gick åstad med Josua, och trädde in i vittnesbördsens tabernakel.

15. Och HERREN syntes i tabernaklet uti en molnstod, och samma molnstod stod i dörrene på tabernaklet.

16. Och HERREN sade till Mose: Si, du skall afsomna med dina fäder, och detta folket skall uppkomma, och skall löpa i horeri efter landsens främmande gudar, der de inkomma, och skola öfvergifva mig, och omintetgöra det förbund, som jag med dem gjort hafver.

17. Så skall min vrede förgrymma sig öfver dem på samma tiden, och jag skall öfvergifva dem, och fördölja mitt ansigte för dem, att de skola upptärde varda. Och när dem då mycken olycka och ångest öfverkommer, skola de säga: Hafver icke allt detta onda råkat på mig, efter Gud icke är med mig?

18. Men jag skall på den tiden förskyla mitt ansigte, för allt det ondas skull, som de gjort hafva, att de hafva vändt sig till andra gudar.

19. Så skrifver eder nu denna visona, och lärer henne Israels barn; och sätter henne i deras mun, att den visan blifver mig ett vittne ibland Israels barn;

20. Ty jag vill föra dem i landet, som jag deras fäder svorit hafver, der mjölk och hannog uti flyter; och när de äta och varda mätte och fete, så varda de sig vändande till andra gudar, och tjena dem och förhäda mig, och låta mitt förbund fara.

21. Och när dem då mycken olycka och ångest påkommer, så skall denna visan vara dem för ett vittnesbörd, den de icke skola förgäta utu deras säds mun; ty jag vet deras tankar, som de nu allaredo med omgå, förra än jag förer dem i landet, som jag svorit hafver.

22. Så skref Mose denna visona på samma tiden, och lärde henne Israels barn;

23. Och befallde Josua, Nuns sone, och sade: Var tröst och frimodig; förty du skall föra Israels barn i landet, som jag dem svorit hafver, och jag skall vara med dig.

24. Då Mose hade all denna lagsens ord utskrifvit i en bok,

25. Böd han Leviterna, som HERRANS vittnesbörds ark båro, och sade:

26. Tager denna lagsens bok, och lägger henne vid sidon på förbundsens ark, HERRANS edars Guds; på det att han skall vara der till ett vittne emot dig.

27. Förty jag känner dina olydighet och halsstyfhet; si, medan jag ännu i dag lefver med eder, hafven I olydige varit emot HERRANOM; huru mycket mer efter min död?

28. Så låter nu tillhopakomma för mig alla de äldsta i edra slägter, och edra ämbetsmän, att jag må tala dessa orden för deras öron, och taga himmel och jord till vittne öfver dem.

29. Ty jag vet, att I efter min död skolen förderfvat, och gå utaf vägenom, den jag eder budit hafver; så skall eder vederfaras olycka derefter, derföre, att I hafven illa gjort för HERRANS ögon, och förtörnat honom genom edra händers gerningar.

30. Alltså talade Mose denna visones ord all ut, för hela Israels församlings öron.

5 MOSEBOKEN, 32. CAPITLET

Mose lofsång och förmaning.

1. Akter uppå, I himlar, jag vill tala; och jorden höre mins muns ord.

2. Min lära drype såsom regn, och mitt tal flyte såsom dagg; såsom regn uppå gräs, och såsom droppar uppå örter.

3. Ty jag vill prisa HERRANS Namn; gifvom vårom Gudi allena ärona.

4. Han är en klippa; hans verk äro ostraffelig; ty allt det han gör, det är rätt. Trofast är Gud, och utan allt argt; rättvis och from är han.

5. Den afvoga och onda slägten är honom ifråfallen; skamfläcker äro de, och icke hans barn.

6. Tackar du så HERRANOM dinom Gud, du galna och ovisa folk? Är han icke din Fader, och din Herre? Hafver han icke allena gjort och beredt dig?

7. Tänk uppå den förra tiden allt härtill, och betrakta hvad han gjort hafver med de gamla fäder; fråga din fader, han skall förkunnat dig; dina äldsta, och de skola sägat dig.

8. När den Högste utskifte folken, och utströdde menniskors barn, då satte han landamäre till folken, efter Israels barnas tal.

9. Ty HERRANS lott är hans folk; Jacob är snöret till hans arf.

10. Han fann honom i vildmarkene; uti torro öknene, der styggeligit är; han förde honom omkring, och gaf honom lag, och bevarade honom såsom sin ögnasten.

11. Såsom en örn utförer sina ungar, och flyger öfver dem; så räckte han sina vingar ut, tog dem, och bar dem uppå sina vingar.

12. HERREN allena ledde honom, och ingen främmande gud var med honom.

13. Han lät honom fara högt uppe på jordene, och födde honom med åkrens frukt; och lät honom suga hannog utu hälleberget, och oljo utu hårda stenen;

14. Smör af korna, och mjölk af fåren, samt med det feta af lamben, och fetesta vädrar, och bockar med feta njurar, och hvete; och lät honom dricka goda vindrufvos blod.

15. Och då han vardt fet och mätt, vardt han kåter; han är fet, tjock och stark vorden; och hafver öfvergifvit Gud, den honom gjort hade; sine helsos klippo aktade han ringa;

16. Och rette honom genom främmande gudar till nit; genom styggelse förtörnade han honom.

17. De offrade djeflom, och icke sinom Gud; dem gudom, som de intet kände; dem nyom, som icke tillförene varit hade, hvilka deras fäder intet dyrkat hade.

18. Dina klippo, den dig födt hafver, den öfvergaf du, och förgat den Gud, som dig skapat hafver.

19. Och då HERREN det såg, vardt han vreder öfver sina söner och döttrar;

20. Och han sade: Jag skall förskyla mitt ansigte för dem, och vill se hvad dem på sistone vederfaras kan; ty det är ett afvogt slägte, och sådana barn, der ingen tro uti är.

21. De hafva rett mig på det som icke är Gud; med deras afguderi hafva de förtörnat mig; och jag skall reta dem igen, på det som icke är folk; med ett galet folk skall jag förtörna dem.

22. Elden är upptänd i mine vrede, och skall brinna intill det nedersta helvetet; och skall förtära landet med sin växt, och skall uppbränna bergsgrunden.

23. Jag skall samka olycko öfver dem; jag skall förskjuta alla mina pilar på dem.

24. För hunger skola de försmäkta, och förtärde varda af skälfvo och ond sår; jag skall låta komma till dem vilddjurs tänder och grymma ormar.

25. Utvärtes skall svärdet föröda dem, och invärtes förskräckelse; både dränger och pigor, den som dir med dem gråhårota.

26. Jag skall säga: Hvar äro de? Jag skall borttaga deras åminnelse ifrå menniskomen;

27. Om jag icke skydde för fiendernas vrede, att deras fiender icke skola varda stolte, och måtte säga: Vår höga hand hafver allt detta gjort, och icke HERREN.

28. Ty det är ett folk, der intet råd uti är, och intet förstånd är i dem.

29. O! att de vise vore, och de måtte besinna, hvad dem framdeles öfvergå skall.

30. Huru kommer det till, att en skall jaga tusende af dem, och två skola komma tiotusend på flyktena? Månn icke deras klippa hafva sålt dem, och HERREN hafver öfvergifvit dem?

31. Förty vår klippa är icke såsom deras klippa; våre fiender äro der sjelfve domare om.

32. Deras vinträ är Sodoms vinträ, och af Gomorres åker; deras drufvor äro galle, de hafva bitter bär;

33. Deras vin är drakaetter, och grymma huggormars galle.

34. Är icke sådant fördoldt när mig, och försegladt i minom håfvom?

35. Hämnden är min; jag skall vedergällat. På sin tid skall deras fot slinta; deras ofärds tid är när, och det dem tillstundar skyndar sig.

36. Ty HERREN varder dömandes sitt folk, och öfver sina tjenare skall han förbarma sig; ty han varder anseendes, att de äro slätt förgångne, och hvarken de beslutne, eller någon man är öfverblifven.

37. Och man varder sägandes: Hvar äro deras gudar; deras klippa, der de förtröste sig uppå?

38. Af hvilkas offer de åto det feta, och drucko vin af deras drickoffer; lät dem uppstå och hjelpa eder, och beskärma eder.

39. Sen I nu, att jag allena äret, och ingen Gud är förutan mig; jag kan döda, och lefvande göra; jag kan slå, och kan hela, och ingen är, som utu mine hand kan fria.

40. Ty jag vill lyfta mina hand upp i himmelen, och vill säga: Jag lefver evinnerliga.

41. När jag mins svärds ljungande hvetter, och min hand tager till straffa; så skall jag hämnas igen på mina fiendar, och vedergälla dem som mig hata.

42. Jag skall göra mina pilar druckna af blod, och mitt svärd skall äta kött, öfver de slagnas blod, och öfver fängelset, och öfver fiendens blottade hufvud.

43. Fröjdens alle I som ären hans folk; ty han varder hämnandes sina tjenares blod; och varder hämnandes öfver sina fiendar; och skall nådelig vara sins folks lande.

44. Och Mose kom, och talade all denna visones ord för folkens öron, han och Josua, Nuns son.

45. Då nu Mose allt detta uttalat hade till hela Israel,

46. Sade han till dem: Lägger på hjertat all de ord, som jag betygar eder i dag, att I befallen edor barn, att de hålla och göra all dessa lagsens ord.

47. Förty det är intet fåfängt ord till eder, utan det är edart lif; och det ord skall förlänga edart lif på landena, dit I gån öfver Jordan till att intaga det.

48. Och HERREN talade till Mose på samma dagen, och sade:

49. Gack upp på berget Abarim, uppå Nebo berg som ligger i de Moabiters land, tvärtöfver Jericho, och bese landet Canaan, som jag Israels barnom till eget gifva skall;

50. Och blif död på bergena, då du dit uppkommen äst, och församla dig till ditt folk; lika som din broder Aaron blef död på de bergena Hor, och församlade sig till sitt folk;

51. Derföre, att I hafven brutit emot mig ibland Israels barn, vid trätovattnet i Kades, i den öknene Zin, att I icke helgaden mig ibland Israels barn.

52. Ty du skall få se landet tvärtifrå dig, det jag Israels barn gifver; men du skall icke komma derin.

5 MOSEBOKEN, 33. CAPITLET

Mose testamente och prophetia.

1. Detta är välsignelsen, der Mose, Guds man, med välsignade Israels barn för hans död,

2. Och sade: HERREN är kommen af Sinai, och är dem uppgången af Seir; han är framkommen ifrå det berget Paran, och är kommen med mång tusend heliga; på hans högra hand är en brinnande lag för dem.

3. O! huru kär hafver han folken; alle hans helige äro i dine hand, de skola sätta sig till dina fötter, och skola lära af dinom ordom.

4. Mose hafver budit oss lagen, Jacobs menighets arf.

5. Och han var i Konungavälde, och Förstarna för folket höll han tillhopa, samt med Israels slägter.

6. Ruben lefve, och dö icke, och hans folk vare fögo.

7. Detta är Juda välsignelse; och han sade: HERRE, hör Juda röst, och gör honom till en regent i sitt folk, och låt hans magt varda stora, och honom varde hulpet ifrå hans fiendar.

8. Och till Levi sade han: Din rätt och ditt ljus vare när dinom helga Man, den du försökte i Massa, der I trätten vid trätovattnet.

9. Den som till sin fader, och till sina moder säger: Jag ser dem intet; och till sina bröder: Jag känner dem intet; och till sin son: Jag vet intet af honom; de samma hålla din ord, och bevara ditt förbund.

10. De skola lära Jacob dina rätter, och Israel din lag; de skola bära rökverk fram för dina näso, och heloffer på ditt altare.

11. HERRE, välsigna hans förmågo, och låt hans händers gerningar behaga dig; slå deras rygg sönder, som sätta sig upp emot honom, och deras som hata honom, att de icke skola kunna rätta sig upp.

12. Och till BenJamin sade han: HERRANS kärkomne skola bo säkert: alltid skall han akta uppå honom, och skall bo emellan hans axlar.

13. Och till Joseph sade han: Hans land ligger i HERRANS välsignelse; der äro ädla frukter af himmelen, af daggene, och af djupet, som under ligger;

14. Der äro ädla frukter af solene, och ädla mogna frukter af månanom;

15. Och af de höga bergen af begynnelsen, och af högomen i evig tid;

16. Och ädla frukter af jordene, och hvad derpå är; hans nåd, som bodde i buskanom, komme öfver Josephs hufvud, och uppå Nazirs hjessa ibland hans bröder.

17. Hans härlighet är såsom en förstfödd oxe, och hans horn äro såsom enhörningshorn; med dem skall han stånga folken ihop intill landsens ända. Detta är Ephraims tiotusende, och Manasses tusende.

18. Och till Sebulon sade han: Sebulon, fröjda dig af din utgång. Men Isaschar, fröjda dig af dina hyddor.

19. De skola kalla folk uppå berget, och offra der rättfärdighetenes offer; ty de skola suga hafsens ymnighet, och de fördolda håfvor i sandenom.

20. Och till Gad sade han: Välsignad vare den utrymmaren Gad; han bor som ett lejon, och röfvar arm och hjessa.

21. Och han såg, att honom ett hufvud gifvet var; en lärare, som är fördold, och kom med folkens öfverstar, och skaffade HERRANS rättviso, och hans rätter med Israel.

22. Och till Dan sade han: Dan, ett ungt lejon; han skall flyta af Basan.

23. Och till Naphthali sade han: Naphthali skall hafva nog, ehvad honom lyster, och skall vara full med HERRANS välsignelse; vesterut, och söderut skall hans besittning vara.

24. Och till Asser sade han: Asser vare välsignad med söner; han vare sina bröder täck, och doppe sin fot i oljo.

25. Jern och koppar vare på hans skor; din ålder vare såsom din ungdom.

26. Ingen Gud är såsom dens starkas Gud; den som sitter i himmelen, han vare din hjelp; hans härlighet är i skyn.

27. Det är Guds boning af begynnelsen, och hans armar äro härnedre evinnerlig; och han skall utdrifva din fienda för dig, och säga: Var förderfvad.

28. Israel skall allena trygger bo; Jacobs brunn skall vara uppå det land, som korn och vin uti är, och dess himmel skall drypa dagg.

29. Väl är dig, Israel; ho är din like? O du folk, som igenom HERRAN salig varder, hvilken dins hjelps sköld är, och dins segers svärd! Dine fiender skola fela, och du skall träda in på deras höjder.

5 MOSEBOKEN, 34. CAPITLET

Mose dör, begrafves. Josua i stället.

1. Och Mose gick utaf de Moabiters mark, upp på berget Nebo, uppå klinten af berget Pisga, tvärtemot Jericho; och HERREN viste honom det hela landet Gilead, allt intill Dan;

2. Och hela Naphthali, och Ephraims land, och Manasse, och hela Juda land, allt intill det yttersta hafvet;

3. Och söderut, och den breda ängden vid Jericho Palma stadsens, allt intill Zoar.

4. Och HERREN sade till honom: Detta är det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, och sagt: Jag skall gifva det dine säd. Du hafver nu sett det med din ögon; men du skall icke komma ditöfver.

5. Och så blef Mose HERRANS tjenare der död i de Moabiters lande, efter HERRANS ord.

6. Och han begrof honom uti dalenom uti de Moabiters lande, emot Peors hus; och ingen hafver fått veta hans graf allt intill denna dag.

7. Och Mose var hundrade och tjugu år gammal, då han blef död; hans ögon voro intet mörk vorden, och hans kinder voro intet förfallna.

8. Och Israels barn begreto Mose på de Moabiters mark i tretio dagar; och de gråto- och klagodagar öfver Mose vordo fullkomnade.

9. Men Josua, Nuns son, vardt uppfylld med vishetsanda; ty Mose hade lagt sina händer på honom; och Israels barn lydde honom, och gjorde såsom HERREN budit hade Mose.

10. Och sedan stod ingen Prophete upp i Israel, såsom Mose, den HERREN kände ansigte mot ansigte;

11. Till allahanda tecken och under, till hvilken HERREN honom sände, att han dem göra skulle i Egypti land, på Pharao och alla hans tjenare, och på allt hans land;

12. Och till all den mägtiga hand, och stora syner, som Mose gjorde för hela Israels ögon.