Konung Carl den Tolftes Bibel

1 TIMOTEUS, 1. CAPITLET

Fablers, Lagens, Evangelii art.

1. Paulus, Jesu Christi Apostel, efter Guds vår Frälsares och Herrans Jesu Christi befallning, den vårt hopp är,

2. Timotheo, minom rättsinniga son i trone: Nåd, barmhertighet, frid af Gudi vårom Fader, och af Jesu Christo vårom Herra.

3. Såsom jag bad dig, att du skulle blifva qvar i Epheso, då jag for in i Macedonien, så gör ock; att du må bjuda somligom, att de ingen annan lärdom efterfölja;

4. Och ingen akt gifva på fabler och slägtregister, de ingen ända hafva, och åstadkomma spörsmål, mer än förbättring till Gud, i trone.

5. Ty hufvudsumman af budet är kärleken af ett rent hjerta, och af ett godt samvete, och af en oskrymtad tro;

6. Ifrå hvilken somlige hafva farit ville, och äro omvände till onyttigt sqvaller;

7. Och vilja vara mästare i Skriften, och förstå icke hvad de säga, eller hvad de hålla.

8. Vi vete väl att lagen är god, då man henne rätteliga brukar.

9. Vetandes, att dem rättfärdiga är ingen lag satt; utan orättfärdigom, och olydigom, ogudaktigom, och syndarom, oheligom, och oandeligom, fadermördarom och modermördarom, mandråparom,

10. Bolarom, drängaskändarom, menniskotjufvom, ljugarom, menedarom; och hvad annat sådant är, det en helsosam lärdom emot faller;

11. Efter dens saliga Guds härliga Evangelium, hvilket mig betrodt är.

12. Och jag tackar vårom Herra Christo Jesu, som mig hafver gjort mägtig, och räknat mig trogen, och satt i det ämbetet;

13. Jag, som tillförene var en försmädare, och en förföljare, och en våldsverkare; men mig är barmhertighet vederfaren; ty jag hafver det gjort ovetandes, i otro.

14. Men vårs Herras nåd hafver dess mer öfverflödat, genom trona och kärleken, i Christo Jesu.

15. Det är ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar, att Christus Jesus är kommen i verldena, till att frälsa syndare; ibland hvilka jag är den förnämligaste.

16. Men mig är vederfaren barmhertighet, på det Jesus Christus skulle på mig förnämligast bevisa alla långmodighet, dem till efterdöme, som på honom tro skulle till evinnerligit lif.

17. Men Gudi, den eviga Konungenom, oförgängligom, osynligom, allena visom, vare pris och ära, i alla evighet. Amen.

18. Detta budet befaller jag dig, min son Timothee, efter de förra Prophetier om dig, att du brukar dig deruti som en god krigsman;

19. Hafvandes trona, och godt samvet; hvilket somlige hafva bortdrifvit, och äro skeppsbrutne vordne i trone;

20. Af hvilkom är Hymeneus, och Alexander, hvilka jag Satane antvardat hafver; på det de skulle lära icke mer försmäda.

1 TIMOTEUS, 2. CAPITLET

Bed för alla. Guds vilja. Qvinnoprydnad.

1. Så förmanar jag nu, att man för all ting hafver böner, åkallan, förböner och tacksägelser, för alla menniskor;

2. För Konungar, och för alla Öfverhet; på det vi måge lefva uti ett roligit och stilla lefverne, i all Gudaktighet och ärlighet.

3. Ty sådant är godt och tacknämligit för Gudi, vårom Frälsare;

4. Som vill att alla menniskor skola frälste varda, och till sanningenes kunskap komma.

5. Ty det är en Gud, och en Medlare emellan Gud och menniskor, nämliga den menniskan Christus Jesus;

6. Hvilken sig sjelf gifvit hafver för alla till återlösen, att sådant skulle i sin tid predikadt varda.

7. Der jag ock uti skickad är en Predikare och Apostel; jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke, Hedningarnas lärare i trone och sanningene.

8. Så vill jag nu, att männerna bedja i all rum, och upplyfta heliga händer, utan vrede och tvekan;

9. Sammalunda ock, att qvinnorna pryda sig i höfveligom klädebonad, med blygaktighet och kyskhet; icke med flätadt hår, eller guld, eller perlor, eller kostelig klädnad;

10. Utan, såsom de qvinnor höfves som gudaktighet bevisa, med goda gerningar.

11. En qvinna låte lära sig i stillhet, med all underdånighet.

12. Men qvinnone städer jag icke, att hon andra lärer; och icke heller råder öfver mannen, utan vare i stillhet.

13. Ty Adam vardt först skapad, och sedan Eva;

14. Och Adam vardt icke bedragen; utan qvinnan vardt bedragen, och kom öfverträdelsen åstad.

15. Men hon varder likväl salig, genom barnsbörden, om hon blifver i trone, och kärlekenom, och i helgelse, med kyskhet.

1 TIMOTEUS, 3. CAPITLET

Lärares egenskaper. Guds hemlighet.

1. Det är ju ett fast ord: Om någor begärar ett Biskopsämbete, han åstundar en god gerning.

2. Så skall nu en Biskop vara ostraffelig; ene hustrus man, vakande, nykter, sedig, gästgifvare, läraktig;

3. Ingen drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem vinning; utan mild, icke trätosam, icke girig;

4. Den sitt hus väl förestår; den der lydig barn hafver, med alla ärlighet;

5. Hvar nu någor icke kan förestå sitt eget hus, huru skall han förestå Guds församling?

6. Icke Nychristen; på det han icke skall uppblåsas, och falla i lastarens dom.

7. Han måste ock hafva ett godt vittnesbörd af dem som utantill äro; på det han icke skall falla uti lastarens försmädelse och snaro.

8. Sammalunda ock tjenarena, skola ärlige vara, icke tvetalige, icke drinkare, icke snikne efter slem vinning;

9. Hållandes trones hemlighet med ett rent samvet.

10. Och de skola först försökas; och sedan skola de tjena, när ingen kan straffa dem.

11. Deras hustrur sammaledes, skola ock ärliga vara, icke förtalerskor; nyktra, trofasta i all ting.

12. Tjenarena skola vara ene hustrus män, de sin barn väl förestå, och sin egen hus.

13. Ty de der väl tjena, förvärfva sig ett godt uppsteg, och mycken tröst i trone, som är i Christo Jesu.

14. Detta skrifver jag dig, förhoppandes ske skola att jag kommer snart till dig;

15. Och om så hände att jag förtöfvar, att du må veta huruledes du umgå skall uti Guds hus, som är lefvandes Guds församling, en pelare, och sanningenes grundval.

16. Och utan tvifvel är Gudaktighetenes hemlighet stor: Gud är uppenbar vorden i köttet, rättfärdigad i Andanom, synt Änglomen, predikad Hedningomen, trodd i verldene, upptagen i härligheten.

1 TIMOTEUS, 4. CAPITLET

Antichristus. Rätt lärares öfning.

1. Men Anden säger klarliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sig intill bedrägeliga andar och djeflalärdom;

2. Genom dem som med skrymteri tala lögn, och hafva brändt tecken i sin samvet;

3. Och förbjuda ägtenskap; bjuda skona maten, som Gud skapat hafver till att taga med tacksägelse, dem trognom, och dem som hafva förstått sanningena.

4. Ty allt det Gud skapat hafver är godt, och intet bortkastandes, som med tacksägelse taget varder.

5. Ty det varder helgadt genom Guds ord och bönen.

6. När du sådant gifver bröderna före, så blifver du en god Jesu Christi tjenare; såsom du uppfödder äst i trones ordom, och god lärdom, med hvilken du alltid varit hafver.

7. Men oandeliga och kärlingafabler låt fara; men öfva dig sjelf till gudaktighet.

8. Ty lekamlig öfning är föga till nytto; men gudaktighet är nyttig till all ting, och hafver löfte om detta lifvet, och det tillkommande.

9. Det är ju ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar.

10. Ty derpå arbete vi ock, och vardom försmädde, att vi hoppas på lefvandes Gud, som är alla menniskors Frälsare, men besynnerliga deras som tro.

11. Sådant bjud, och lär.

12. Ingen förakte din ungdom; utan var dem trognom en eftersyn, i ord, i umgängelse, i kärlek, i andanom, i trone, i kyskhet.

13. Håll på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer.

14. Försumma icke den gåfvo som i dig är, den dig gifven är genom prophetien, med Presternas händers åläggning.

15. Detta akta; blif deruti; på det din förbättring må hvarjom manne uppenbar varda.

16. Haf akt på dig sjelfvan, och på lärdomen; blif i dessa stycker; ty om du så gör, frälsar du dig sjelfvan, och dem som dig höra.

1 TIMOTEUS, 5. CAPITLET

Rätt förmaning. Enkor. Prester.

1. Den gamla skall du icke hårdeliga straffa; utan förmana såsom en fader; de unga såsom bröder;

2. De gamla qvinnor såsom mödrar; de unga såsom systrar, med all kyskhet.

3. Hedra enkorna, de der rätta enkor äro.

4. Om någon enka hafver barn, eller barnabarn, sådana skola först lära väl regera sitt eget hus, och göra såsom föräldrarna dem gjort hafva; ty det är väl gjordt, och Gudi tacknämligit.

5. Men det är en rätt enka, som ensam är, den sitt hopp sätter till Gud, och blifver alltid i böner och åkallan, natt och dag;

6. Men den som lefver i vällust, hon är lefvandes död.

7. Sådant bjud, att de äro ostraffeliga.

8. Hvar nu någor sina, besynnerliga sitt husfolk, icke försörjer, den hafver försakat trona, och är argare än en Hedninge.

9. Låt inga enko utväljas yngre än sextio år, den som hafver varit ens mans hustru;

10. Och vittnesbörd hafver om goda gerningar; om hon hafver uppfödt barn; om hon hafver herbergat; om hon hafver tvagit de heligas fötter; om hon hafver hulpit de bedröfvada; om hon i alla goda gerningar hafver idkelig varit.

11. Men de unga enkor låt fara; ty när de begynna kättjas emot Christum, så vilja de gifta sig;

12. Och hafva sin dom, att de den första tron brutit hafva.

13. Dertillmed äro de fåfänga, och lära löpa omkring i husen; ja, icke allenast fåfänga, utan ock sqvallerfulla, och förvetna, och tala det som icke borde.

14. Så vill jag nu; att de unga enkor gifta sig, föda barn, stå hus före, intet tillfälle gifva motståndarenom till att tala illa.

15. Ty några hafva allaredo vändt tillbaka efter Satanam.

16. Hvar nu någor trogen man eller qvinna hafver enkor, han försörje dem, och låte icke församlingen förtungas, att det må dem tillräcka, som rätta enkor äro.

17. De Prester, som väl förestå, skall man hålla vara dubbel heder värda; mest de, som arbeta i ordet och lärdomen.

18. Ty Skriften säger: Du skall icke binda munnen till på oxan som tröskar; och: En arbetare är sin lön värd.

19. Tillstäd ingen klagomål emot en Prest, utan med tu eller tre vittne.

20. De som synda, straffa för allom, att andre skola ock frukta.

21. Jag betygar för Gudi, och Herranom Jesu Christo, och för de utkorada Änglar, att du håller detta, utan egen godtycko, och gör intet efter väld.

22. Lägg icke hastigt händerna på någon, och gör dig icke heller delaktig i annars mans synder; håll dig sjelfvan kysk.

23. Drick icke länger vatten, utan bruka något fögo vin, för din magas skull, och att du ofta sjuk äst.

24. Somliga menniskors synder äro uppenbara, att man dem tillförene döma kan; men somliga varda sedan uppenbara.

25. Sammalunda äro ock somliga goda gerningar uppenbara; och de andra blifva ock intet fördolda.

1 TIMOTEUS, 6. CAPITLET

Trälar. Ordaträter. Girighet. Trones kamp.

1. Trälarna, som under ok äro, skola hålla sina herrar alla äro värda; på det Guds Namn och lärdom icke skall försmädd varda.

2. Men de som hafva trogna herrar, de skola icke förakta dem, fördenskull de äro bröder; utan vara dess mer tjenstaktige, att de trogne, och älskade, och delaktige uti välgerningene äro. Sådant lär, och förmana.

3. Ho der annars lärer, och icke blifver vid vårs Herras Jesu Christi helsosamma ord, och vid den lärdom som är om Gudaktigheten;

4. Han är förmörkrad, och vet intet, utan är sjuk i spörsmål och ordaträtor, af hvilkom födes afund, kif, försmädelse, onda misstankar,

5. Onyttiga disputeringar emellan de menniskor, som i sitt sinne förderfvade äro, ifrå hvilka sanningen är borttagen, de der mena att gudaktigheten är en vinning. Drag dig ifrå sådana.

6. Men vara gudelig, och låta sig nöja, är vinning nog.

7. Ty vi hafve intet fört in i verldena; derföre är det klart, att vi icke heller kunne något föra härut;

8. Utan då vi hafve födo och kläder, så låtom oss dermed nöja.

9. Men de som vilja rike varda, falla uti frestelse, och i snaro, och i mång dåraktig och skadelig begärelse, de der sänka menniskorna uti förderf och fördömelse.

10. Ty girighet är en rot till allt ondt; till hvilka somlige hafva haft lust, och äro dermed ville farne ifrå trone, och hafva gjort sig sjelfva mycken bedröfvelse.

11. Men du, Guds menniska, fly sådant; far efter rättfärdigheten, Gudaktigheten, tron, kärleken, tålamod, saktmod.

12. Kämpa en god trones kamp; fatta evinnerligit lif, till hvilket du ock kallad äst, och bekänt hafver en god bekännelse för mång vittne.

13. Jag bjuder dig för Gudi, som all ting gör lefvande; och för Christo Jesu, som under Pontio Pilato betygat hafver en god bekännelse;

14. Att du håller budet obesmittadt, ostraffelig, intill vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse;

15. Hvilka oss bete skall i sin tid den salige och allena väldige Konungen öfver alla Konungar, och Herren öfver alla herrar.

16. Den der allena hafver odödelighet; den der bor uti ett ljus der ingen tillkomma kan; den ingen menniska sett hafver, icke heller se kan; honom vare ära och evigt rike. Amen.

17. Bjud dem som rike äro i denna verld, att de icke äro storsinte, icke heller sätta sitt hopp på de ovissa rikedomar; utan på lefvande Gud, hvilken oss all ting rikeliga gifver till att nyttja;

18. Att de göra väl, och rike varda på goda gerningar, gerna gifva, äro oförtrutne;

19. Sammansamka sig sjelfvom en god grund framdeles, att de måga fatta evinnerligit lif.

20. O Timothee, förvara det dig betrodt är; och fly oandelig och onyttig ord och trätor, som gå af falskeliga berömd konst;

21. Hvilka somlige föregifva, och fara ville om trona. Nåd vare med dig. Amen.

Sänd af Laodicea, hvilken är hufvudstaden i Phrygia Pacatiana.