JOEL, 1. CAPITLET
Landet öde. Fasta påbjudes.
1. Detta är HERRANS ord, som skedde till Joel, Pethuels son.
2. Hörer detta, I äldste, och akter häruppå, alle inbyggare i landena; om något sådant skedt är i edar tid, eller i edra fäders tid?
3. Säger edrom barnom deraf, och låter edor barn säga det för sin barn; och de samma barnen för sina efterkommande;
4. Nämliga: Hvad efter gräsmatken blifver qvart, det uppäter gräshoppan; och hvad gräshoppan igenblifva låter, det äter flogmatken; och hvad flogmatken blifva låter, det fräter lusen.
5. Vaker upp, I druckne, och gråter, och jämrer eder, alle vindrinkare, efter must; ty han är eder ifrån edar mun borttagen.
6. Ty ett mägtigt folk och otaligt drager hitupp uti mitt land; det hafver tänder lika som ett lejon, och oxlatänder lika som en lejinna.
7. Det samma föröder min vingård, afbryter min fikonaträ, barkar dem, och förkastar dem, så att deras qvistar äro hvite vordne.
8. Jämra dig, lika som en jungfru, den en säck uppådrager för sin brudgummes skull;
9. Ty spisoffer och drickoffer är borto ifrå HERRANS hus; Presterna, HERRANS tjenare, sörja.
10. Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfvadt, vinet står jämmerliga, och oljan klageliga.
11. Åkermännerna se skröpliga ut, och vingårdsmännerna gråta, för hvetes och korns skull, att utaf markene intet inbergas kan.
12. Så stå ock vinträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; dertill granatträ, palmträ, äpleträ, och all trä på markene äro förtorkad; ty menniskornas fröjd är till sorg vorden.
13. Omgjorder eder, och gråter, I Prester; jämrer eder, I altarens tjenare; går in, och ligger i säcker, I mins Guds tjenare; ty både spisoffer och drickoffer är borto af edars Guds hus.
14. Helger ena fasto, kaller tillhopa menigheten; församler de äldsta, och alla landsens inbyggare, till HERRANS edars Guds hus, och roper till HERRAN:
15. Ack, ve den dagen! Ty HERRANS dag är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå dem Allsmägtiga.
16. Så skall maten för vår ögon borttagen varda, och ifrå vår Guds hus fröjd och glädje.
17. Säden är bortruttnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla; ty kornet är förderfvadt.
18. O! huru suckar boskapen? Fät råmar, ty de hafva ingen bet, och fåren försmäkta.
19. HERRE, dig åkallar jag; ty elden hafver afbränt de lustiga planar i öknene, och lågen hafver upptändt all trä på markene.
20. Ja, vilddjuren ropa också till dig; ty vattubäckerna äro uttorkade, och elden hafver förbränt de lustiga planar i öknene.
JOEL, 2. CAPITLET
Herrans dag. Rätt bot. Messias.
1. Blåser med basuner i Zion, roper på mino helgo berge, darrer, alle landsens inbyggare; ty HERRANS dag kommer, och är hardt när;
2. En mörk dag, en bister dag, en mulen dag, och dimbog dag, lika som morgonrodnen utbreder sig öfver bergen; nämliga ett stort och mägtigt folk; hvilkets like tillförene icke varit hafver, och härefter icke varda skall i evig tid.
3. För honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge; landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som en vild öken, och ingen skall undslippa honom.
4. De äro till seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer.
5. De springa ofvanpå bergen, lika som der vagnar bullrade, och såsom en låge dånar i halm, såsom ett mägtigt folk, som till strids rustadt är.
6. Folken skola förskräcka sig för honom; all ansigte äro så blek som lerpottor.
7. De skola löpa såsom hjeltar, och bestiga murarna såsom krigsmän; hvar och en skall draga rätt fram, och intet försumma sig.
8. Ingen skall hindra den andra, utan hvar och en skall gå i sin orden; och när de storma och infalla, skola de intet såre varda.
9. De skola rida omkring i stadenom, löpa på murarna, och stiga in uti husen; och såsom en tjuf infalla genom fenstren.
10. För honom darrar landet, och himmelen bäfvar; sol och måne varda mörk, och stjernorna förhålla sitt sken;
11. Ty HERREN skall låta gå sin dunder för sinom här; ty hans här är ganska stor och mägtig; han skall uträtta hans befallning; ty HERRANS dag är stor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom?
12. Så säger nu HERREN: Vänder eder till mig af allt hjerta, med fastande, med gråtande, och med sörjande.
13. Rifver edor hjerta, och icke edor kläder, och vänder eder till HERRAN, edar Gud; ty han är nådelig, barmhertig, tålig, och af stor mildhet, och låter sig snart ångra straffet.
14. Ho vet, han förbarmar sig ju ännu och efter sitt straff nåde beviser, till spisoffer och drickoffer HERRANOM edrom Gudi.
15. Blåser med basun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tillhopa.
16. Församler folket, helger församlingena; sammankaller de äldsta, hafver de unga barn och däggobarn tillsammans; brudgummen gånge utu sinom kammar, och bruden utu sitt mak.
17. Låter Presterna, HERRANS tjenare, gråta emellan förhuset och altaret, och säga: HERRE, skona dino folke, och låt icke din arfvedel till skam varda, så att Hedningarna få råda öfver dem; hvi vill du låta säga ibland folken: Hvar är nu deras Gud?
18. Så skall då HERREN hafva nit om sitt land, och skona sino folke.
19. Och HERREN skall svara, och säga till sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och oljo tillfyllest, så att I skolen deraf nog hafva; och skall icke mer låta eder på skam komma ibland Hedningarna.
20. Och skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifva honom bort uti ett torrt och öde land; nämliga hans ansigte bort emot hafvet österut, och hans ända bort emot yttersta hafvet; han skall ruttna och lukta för sina högfärds skull.
21. Frukta dig intet, du land, utan gläd dig, och var vid ett godt mod; ty HERREN kan ock göra mägtig ting.
22. Frukter eder intet, I djur på markene; ty boningarna i öknene skola grönskas, och trän bära sin frukt, och fikonaträn och vinträn skola väl bära.
23. Och I Zions barn, fröjder eder, och varer glade i HERRANOM, edrom Gud, den eder nådeligit regn gifver, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn, såsom tillförene;
24. Att ladorna varda fulla med korn, och presserna öfverflödighet af must och oljo hafva skola.
25. Och jag skall gifva eder de åren igen, som gräshoppor, flogmatkar, lus och gräsmatkar, som min stora här voro, den jag ibland eder sände, uppätit hafva;
26. Att I skolen hafva nog till att äta, och prisa HERRANS edars Guds Namn, den ibland eder under gjort hafver; och mitt folk skall icke mer till skam varda.
27. Och I skolen förnimma, att jag är midt ibland Israel, och att jag är HERREN, edar Gud, och ingen mer; och mitt folk skall icke mer till skam varda.
28. Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfver allt kött, och edra söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafva drömmar, och edre ynglingar skola se syner.
29. Och vill jag på den tiden utgjuta min Anda, både öfver tjenare och tjenarinnor;
30. Och skall gifva undertecken i himmelen och på jordene, nämliga blod, eld och rökdamb.
31. Solen skall förvandlad varda uti mörker, och månen uti blod, förr än den store och förskräckelige HERRANS dag kommer.
32. Och det skall ske: Ho som helst HERRANS Namn åkallandes varder, han skall frälst varda; ty på Zions berg och i Jerusalem skall en salighet vara, såsom HERREN sagt hafver, och när de andra qvarblefna, de HERREN kallandes varder.
JOEL, 3. CAPITLET
Hedningarna straffas. Evangelium lofvas.
1. Ty si, uti de dagar och i den samma tidenom, när jag omvändandes varder Juda och Jerusalems fängelse;
2. Så vill jag sammansamka alla Hedningar, och skall föra dem neder i Josaphats dal, och vara der med dem till rätta, på mins folks och mins arfvedels Israels vägnar, att de hafva förstrött dem ibland Hedningarna, och delat emellan sig mitt land;
3. Och kastat lott öfver mitt folk, och gifvit piltar för mat, och sålt pigor för vin, och fördruckit dem.
4. Och I af Zor och Zidon, och alla Philisteers gränsor, hvad hafven I med mig att göra? Viljen I trotsa mig? Nu väl, om I trotsen mig, så skall jag snarliga och med hast vedergälla eder det uppå edart hufvud.
5. I som hafven tagit mitt silfver och guld, och min sköna klenodier, och fört dem in uti edra kyrkor;
6. Dertill ock sålt Juda barn och Jerusalems barn de Greker, på det I ju skullen låta dem komma långt bort ifrå sina gränsor;
7. Si, jag skall uppväcka dem ifrå det rum, dit I dem sålt hafven, och skall vedergällat eder uppå edart hufvud;
8. Och skall åter sälja edra söner och döttrar genom Juda barn; de skola då sälja dem in uti rika Arabien, eno folke i fjerran land; ty HERREN hafver det talat.
9. Roper detta ut ibland Hedningarna: Helger ena strid, uppväcker de starka; låter komma och uppdraga allt krigsfolk;
10. Görer af edrom plogbillom svärd, och af edrom liom spetsar; den svage hålle sig stark.
11. Gadder eder tillhopa, och kommer hit, alle Hedningar allt omkring, och församler eder; der skall HERREN nederlägga dina starka.
12. Står upp, I Hedningar, och drager upp till Josaphats dal; ty der vill jag sitta, till att döma alla Hedningar allt omkring.
13. Slår till med liarna, ty säden är mogen; kommer neder, ty pressen är full, och pressen löper öfver; ty deras ondska är stor.
14. Det skall vara mycket folk här och der i skiljodalenom; ty HERRANS dag är hardt när i skiljodalenom.
15. Sol och måne skola förmörkas, och stjernorna skola förhålla sitt sken.
16. Och HERREN skall ryta utaf Zion, och låta höra sina röst utaf Jerusalem, så att både himmel och jord skola bäfva; men HERREN skall vara sino folke en tillflykt, och Israels barnom ett fäste.
17. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, edar Gud, bor i Zion på mino helgo berge; då skall Jerusalem heligt vara, och inge främmande mera vandra derigenom.
18. På den tiden skola bergen drypa sött vin, och högarna flyta mjölk, och alle Juda bäcker skola gå fulle med vatten; och der skall utgå en källa ifrå HERRANS hus; hon skall vattna den dalen Sittim.
19. Men Egypten skall öde varda, och Edom en vild öken, för den orätts skull, som de på Juda barn bedrifvit hafva, och utgöto oskyldigt blod i deras land.
20. Men Juda skall besuttet varda evinnerliga, och Jerusalem till evig tid.
21. Och jag skall icke låta deras blod ohämnadt blifva; och HERREN skall bo i Zion.
