Konung Carl den Tolftes Bibel

GALATERNA, 1. CAPITLET

Pauli lära följes; är af Gudi.

1. Paulus Apostel, icke af menniskor, icke heller genom mennisko; utan genom Jesum Christum, och Gud Fader, som honom uppväckt hafver ifrå de döda;

2. Och alle bröder, som när mig äro, de församlingar i Galatien.

3. Nåd vare med eder, och frid af Gud Fader, och vårom Herra Jesu Christo;

4. Som sig sjelf för våra synder gifvit hafver, på det han skulle uttaga oss ifrå denna närvarande onda verld, efter Guds och vårs Faders vilja;

5. Hvilkom vare pris ifrån evighet till evighet. Amen.

6. Mig förundrar, att I så snarliga låten eder afvända ifrå den, som eder kallat hafver uti Christi nåd, till ett annat Evangelium.

7. Ändock intet annat är; utan att någre äro de eder förvilla, och vilja förvända Christi Evangelium.

8. Men om ock vi, eller en Ängel af himmelen, annorlunda predikade Evangelium för eder, än vi eder predikat hafve, han vare förbannad.

9. Såsom vi nu sadom, så säge vi än en tid: Om någor vore den eder predikar Evangelium annorlunda, än I undfått hafven, han vare förbannad.

10. Predikar jag nu menniskom eller Gudi till vilja? Eller söker jag täckas menniskom? Hade jag härtilldags velat täckas menniskom, så vore jag icke Christi tjenare.

11. Men jag gör eder vetterligit, käre bröder, att det Evangelium, som är predikadt af mig, är icke menniskligit.

12. Ty jag hafver det icke fått af mennisko, icke heller lärt; utan genom Jesu Christi uppenbarelse.

13. Ty I hafven väl hört min umgängelse fordom i Judaskapet, att jag öfvermåtton förföljde Guds församling, och förstörde henne;

14. Och växte till mer och mer i Judaskapet, utöfver många mina likar i mitt slägte; och höll mig strängeliga vid fädernas stadgar.

15. Men då Gudi täcktes, som mig af mins moders lif afskiljt hafver, och kallat mig genom sina nåd dertill;

16. Att han ville uppenbara sin Son genom mig, att jag skulle genom Evangelium förkunna honom ibland Hedningarna; straxt föll jag till, och befrågade mig intet derom med kött och blod;

17. Och kom icke heller till Jerusalem igen, till dem som voro Apostlar för mig, utan for bort i Arabien, och kom åter till Damascum.

18. Sedan, efter tre år, kom jag igen till Jerusalem, till att se Petrum; och blef när honom i femton dagar.

19. Men af de andra Apostlar såg jag ingen, utan Jacobum, Herrans broder.

20. Men det jag skrifver eder, si, Gud vet, att jag icke ljuger.

21. Derefter kom jag in uti de land Syrien och Cilicien.

22. Men jag var okänd till ansigtet för de Christeliga församlingar i Judeen;

23. Utan de hade allenast hört, att den som fordom förföljde oss, han predikar nu trona, som han fordom förstörde.

24. Och de prisade Gud för mina skull.

GALATERNA, 2. CAPITLET

Pauli Apostlaskap. Petri skrymtan. Rätt, Rättfärdighet.

1. Sedan, efter fjorton år, for jag åter upp till Jerusalem med Barnaba, och tog Titum ock med mig.

2. Och for jag dit upp efter en uppenbarelse, och befrågade mig med dem om Evangelium, som jag förkunnar ibland Hedningarna; besynnerliga med dem, som för något voro räknade; på det jag icke skulle löpa fåfängt, eller redo lupit hafva.

3. Men icke vardt heller Titus, som med mig var, nödgad till att låta omskära sig, ändock han var en Grek.

4. Ty då någre falske bröder sig med inträngde, och med inkomne voro, till att bespeja vår frihet, som vi hafve i Christo Jesu, på det de skulle komma oss i träldom;

5. Vekom vi för dem icke en stund till underdånighet; på det Evangelii sanning skulle blifva beståndandes när eder.

6. Men af dem som något räknade voro, hurudane de fordom varit hade, det kommer mig intet vid; Gud aktar icke menniskones anseende; men de som något voro räknade, lärde mig intet;

7. Utan heldre tvärtemot; då de sågo, att mig betrodt var Evangelium till förhuden, lika som Petro till omskärelsen;

8. (Ty den som med Petro var kraftig till Apostla-ämbetet ibland omskärelsen, den hafver ock med mig kraftig varit ibland Hedningarna;)

9. Och förnummo den nåd, som mig gifven var, räckte Jacobus och Cephas, och Johannes, hvilke såsom pelare räknade voro, mig och Barnabe handena, och förenade sig med oss, så att vi skulle predika ibland Hedningarna, och de ibland omskärelsen;

10. Allenast, att vi skulle tänka på de fattiga; hvilket jag också hafver vinnlagt mig att göra.

11. Men då Petrus kom till Antiochien, stod jag honom uppenbarliga emot; ty klagomål var kommen öfver honom.

12. Ty förr än någre voro komne ifrå Jacobo, åt han med Hedningarna; men då de kommo, unddrog han sig, och skiljde sig ifrå dem; ty han fruktade dem som voro af omskärelsen.

13. Och de andre Judar skrymtade ock med honom, så att Barnabas vardt ock bedragen till att skrymta med dem.

14. Men då jag såg, att de icke rätteliga vandrade efter Evangelii sanning, sade jag till Petrum uppenbarliga för allom: Medan du, som äst en Jude, lefver som en Hedning, och icke som en Jude, hvarföre tvingar du då Hedningarna till att lefva efter Judasättet?

15. Ändock vi af naturen äre Judar, och icke syndare af Hedningomen;

16. Likväl, efter vi vete, att menniskan icke varder rättfärdig genom lagsens gerningar, utan genom trona på Jesum Christum, så tro vi ock på Christum Jesum, att vi skole rättfärdige varda genom trona på Christum, och icke af lagsens gerningar; derföre att intet kött varder rättfärdigadt genom lagsens gerningar.

17. Men skulle vi, som söke varda rättfärdige genom Christum, ock ännu sjelfve finnas vara syndare, så vore Christus en syndatjenare. Bort det.

18. Ty om jag bygger det samma upp igen, som jag nederslagit hade, så gör jag mig sjelf till en öfverträdare.

19. Men jag är genom lag död ifrå lagen, på det jag skall lefva Gudi; jag är korsfäst med Christo;

20. Men jag lefver, dock icke nu jag, utan Christus lefver i mig; ty det jag nu lefver i köttet, det lefver jag i Guds Sons tro, den mig älskat hafver, och gifvit sig sjelf ut för mig.

21. Jag bortkastar icke Guds nåd; ty om rättfärdigheten kommer af lagen, så är Christus fåfängt död.

GALATERNA, 3. CAPITLET

Tron, men icke lagen, rättfärdigar.

1. O, I oförståndige Galater, ho hafver kjust eder, att I icke skullen lyda sanningene? Hvilkom Jesus Christus för ögonen målad var, och nu ibland eder korsfäst är.

2. Det vill jag allenast veta af eder: Hafven I undfått Andan genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?

3. Ären I så oförståndige? I hafven begynt i Andanom; viljen I nu lyktat i köttet?

4. Hafven I då så mycket lidit fåfängt? Om det eljest fåfängt är.

5. Den som nu gifver eder Andan, och gör sådana krafter ibland eder, gör han det genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?

6. Såsom Abraham hafver trott Gudi, och det är räknadt honom till rättfärdighet;

7. Så veten I ju nu, att de som äro af trone, de äro Abrahams barn.

8. Men Skriften hafver sett framföre åt, att Gud gör Hedningarna rättfärdiga genom trona; derföre förkunnade hon Abrahe: I dig skola alle Hedningar välsignade varda.

9. Så varda nu de, som af trone äro, välsignade med den trogna Abraham.

10. Ty alle de som med lagsens gerningar umgå, de äro under förbannelse; ty det är skrifvet: Förbannad vare hvar och en, som icke blifver vid allt det som skrifvet är i lagboken, så att han det gör.

11. Men att ingen varder rättfärdig för Gudi genom lagen, är uppenbart; ty den rättfärdige skall lefva af (sine) tro.

12. Men lagen är icke af trone; utan den menniska som så gör, hon lefver deraf.

13. Christus hafver förlossat oss ifrå lagsens förbannelse, då han vardt en förbannelse för oss; ty det är skrifvet: Förbannad är hvar och en, som hänger på träd;

14. På det Abrahams välsignelse komma skulle öfver Hedningarna i Christo Jesu, och vi så undfå måtte Andans löfte genom trona.

15. Käre bröder, jag vill tala efter menniskosätt: Man föraktar ju icke ene menniskos testamente, då det gilladt är; man lägger icke heller något dertill.

16. Nu är ju Abraham och hans säd löftet tillsagdt; han säger icke, uti säderna, såsom i mångom; utan, såsom uti enom, uti dine säd, som är Christus.

17. Men det säger jag: Det Testamentet, som tillförene af Gudi fast gjordt var på Christum, varder icke ogilladt, så att löftet skulle omintet varda med lagen, hvilken gifven var fyrahundrade och tretio år derefter.

18. Ty om arfvet förtjentes genom lagen, så vorde det icke gifvet genom löftet; men Gud hafver det Abraham, genom löftet, fri skänkt.

19. Hvad skall då lagen? Hon är kommen dertill för öfverträdelsernas skull, till dess säden skulle komma, hvilko löftet skedt var, och är skickad af Änglarna uti Medlarens hand.

20. Men Medlaren är icke ens Medlare; men Gud är en.

21. Är då lagen emot Guds löften? Bort det; men om en lag vore gifven, som kunde lefvande göra, så vore rättfärdigheten sannerliga af lagen;

22. Men Skriften hafver allt beslutit under synd, på det löftet skulle komma genom Jesu Christi tro, dem som tro.

23. Men förr än tron kom, voro vi förvarade under lagen, och beslutne till den tro som uppenbaras skulle.

24. Sa hafver nu lagen varit vår tuktomästare till Christum, på det vi skole varda rättfärdige af trone.

25. Nu, sedan tron kommen är, äre vi icke länger under tuktomästaren;

26. Ty I ären alle Guds barn, genom trona på Christum Jesum.

27. Ty I, så månge som döpte ären till Christum, hafven eder iklädt Christum.

28. Här är icke Jude eller Grek; här är icke tjenare eller fri; här är icke man eller qvinna; alle ären I en i Christo Jesu.

29. Ären I nu Christi, så ären I ju Abrahams säd, och arfvingar efter löftet.

GALATERNA, 4. CAPITLET

En trogen fri från lagen. Lag och Evangelium skilde.

1. Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna;

2. Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.

3. Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.

4. Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;

5. På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.

6. Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.

7. Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.

8. Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.

9. Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?

10. I hållen dagar och månader, högtider och årstider.

11. Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.

12. Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.

13. I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.

14. Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.

15. Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.

16. Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?

17. De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.

18. Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.

19. Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder.

20. Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder.

21. Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen?

22. Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria.

23. Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet.

24. Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar;

25. Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom.

26. Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder.

27. Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver.

28. Men vi, käre bröder, äro löftsens barn efter Isaac.

29. Men såsom den, som då född var efter köttet, förföljde honom som född var efter Andan; så går det ock nu.

30. Men hvad säger Skriften? Drif ut tjensteqvinnona med hennes son; ty tjensteqvinnones son skall icke blifva arfvinge med dens frios son.

31. Så äro vi nu, käre bröder, icke tjensteqvinnones söner, utan dens frios.

GALATERNA, 5. CAPITLET

Frihets bruk. Köttsens, Andans frukter.

1. Så blifver nu ståndande uti den frihet, med hvilko Christus oss friat hafver; och låter eder icke på nytt fångas under träldomsens ok.

2. Si, jag Paulus säger eder: Om I låten eder omskära, är eder Christus intet nyttig.

3. Men jag betygar åter hvarjom och enom, som sig låter omskära, att han är pligtig till att hålla hela lagen.

4. I hafven mist Christum, I som genom lagen viljen rättfärdige varda; och I ären fallne ifrå nådene.

5. Men vi vänte uti Andanom, genom trona, den rättfärdighet som man hoppas skall.

6. Ty i Christo Jesu är intet bevändt, hvarken omskärelse eller förhud; utan tron, som verkar genom kärleken.

7. I lupen väl; ho hafver hindrat eder, att I icke skullen tro sanningene?

8. Sådana tillskyndelse är icke af honom, som eder kallat hafver.

9. Litet af surdeg försyrer hela degen.

10. Jag förser mig till eder i Herranom, att I tagen eder icke annat sinne; men den eder förvillar, han skall draga sin dom, eho han är.

11. Om jag ännu, käre bröder, predikar omskärelsen, hvi lider jag ännu förföljelse? Så vore korsens förargelse om intet vorden.

12. Gåfve Gud, att de ock afskorne vordo, som eder bekymra.

13. Men, käre bröder, I ären kallade till frihet; allenast ser till, att I icke låten frihetena gifva köttet tillfälle, utan genom kärleken tjener den ene dem andra.

14. Ty all lagen varder fullbordad uti ett ord; det är: Älska din nästa som dig sjelf.

15. Men om I med hvarannan bitens och frätens, så ser till att I icke ymsom af hvarannan uppätne varden.

16. Men jag säger: Vandrer i Andanom, så fullkomnen I icke köttsens begärelse.

17. Ty köttet hafver begärelse emot Andan, och Andan emot köttet; de samma äro emot hvartannat, så att I icke gören hvad I viljen.

18. Om I regerens af Andanom, så ären I icke under lagen.

19. Men köttsens gerningar äro uppenbara, som är hor, boleri, orenlighet, lösaktighet;

20. Afguderi, trolldom, ovänskap, kif, nit, vrede, trätor, tvedrägt, parti;

21. Afund, mord, dryckenskap, fråsseri, och sådant mer; der jag eder tillförene af sagt hafver, och säger ännu tillförene, att de, som sådana göra, skola icke ärfva Guds rike.

22. Men Andans frukt är kärlek, fröjd, frid, långmodighet, mildhet, godhet, tro,

23. Saktmodighet, kyskhet; emot sådant är icke lagen.

24. Men de, som Christo tillhöra, korsfästa sitt kött, samt med lustar och begärelser.

25. Om vi nu lefve i Andanom, så låter oss ock vandra i Andanom.

26. Låter oss icke begära fåfänglig pris, till att förtörna och hata hvarannan inbördes.

GALATERNA, 6. CAPITLET

Lef tålig, tacksam, from, ett nytt kreatur.

1. Käre bröder, om en menniska råkade falla i någon synd, I som andelige ären, upprätter honom med saktmodigom anda; och se uppå dig sjelf, att du icke ock frestad varder.

2. Inbördes drager hvarannars bördo, och så fullborden I Christi lag.

3. Derföre, om någor låter sig tycka något vara, ändock han intet är, han bedrager sig sjelf.

4. Men hvar och en bepröfve sin egen gerning, och så skall han allenast uti sig sjelf hafva berömmelse, och icke uti androm.

5. Ty hvar och en skall draga sina bördo.

6. Den som undervisad varder med ordom, han dele allt godt med honom, som honom undervisar.

7. Farer icke ville, Gud låter intet gäcka sig; ty hvad menniskan sår, det skall hon ock uppskära.

8. Den som sår i sitt kött, han skall af köttet uppskära förgängelighet; men den som sår i Andanom, han skall uppskära af Andanom evinnerligit lif.

9. Och när vi göre godt, låt oss icke ledas vid; ty vi skole ock i sinom tid uppskära utan återvändo.

10. Medan vi nu tid hafve, låt oss göra godt emot hvar man; men aldramest emot dem, som våre medbröder äro i trone.

11. Ser huru stort bref jag eder tillskrifvit hafver med min egen hand.

12. De som vilja täckas efter köttet, de nödga eder till omskärelsen, allenast fördenskull, att de icke skola förföljde varda med Christi kors.

13. Ty ock de samma, som låta omskära sig, hålla intet lagen; utan de vilja att I skolen låta omskära eder, på det de måga berömma sig af edart kött.

14. Men bort det, att jag af någon ting skulle berömma mig, utan af vårs Herras Jesu Christi kors; genom hvilken verlden är mig korsfäst, och jag verldene.

15. Ty i Christo Jesu gäller intet, hvarken omskärelse eller förhud, utan ett nytt kreatur.

16. Och alle de som efter denna reglo vandra, öfver dem vare frid och barmhertighet, och öfver Guds Israel.

17. Ingen göre mig mer bekymmer; ty jag drager på min kropp vårs Herras Jesu tecken.

18. Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med edrom anda, käre bröder. Amen.

Till de Galater, sänd af Rom.