Konung Carl den Tolftes Bibel

1 THESSALONIKERNA, 1. CAPITLET

Tackas. Ståndaktighet berömd.

1. Paulus, och Silvanus, och Timotheus, den församling i Thessalonica, uti Gud Fader, och Herranom Jesu Christo: Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

2. Vi tackom Gudi alltid för eder alla, och hafvom eder i åminnelse i våra böner, utan återvändo;

3. Tänkande på edart verk i trone, och på edart arbete i kärleken, och på edart tålamod i hoppet, hvilket är vår Herre, Jesus Christus, för Gudi och vårom Fader.

4. Ty, käre bröder, af Gudi älskade, vi vete, huru I ären utvalde;

5. Att vårt Evangelium hafver varit när eder, icke allenast med ordom, utan både i kraft, och i den Helga Anda, och i fulla visshet, såsom I veten, hurudana vi vorom när eder, för edra skull.

6. Och I ären vordne våre efterföljare, och Herrans; och hafven anammat ordet ibland mång bedröfvelse, med den Helga Andas fröjd;

7. Så att I ären vordne en efterdömelse allom trognom uti Macedonia och Achaja.

8. Ty af eder är Herrans ord utgånget, icke allenast i Macedonia, och Achaja; utan ock i all rum är edor tro, som I hafven till Gud, utkommen; så att oss är icke behof att säga något.

9. Ty de sjelfve förkunna om eder, hurudana ingång vi hadom till eder; och huru I omvände vorden till Gud ifrån afgudarna, till att tjena den lefvande och sanna Gud;

10. Och till att vänta hans Son af himmelen, hvilken han uppväckt hafver ifrå de döda, Jesum, den oss frälsar ifrå den tillkommande vrede.

1 THESSALONIKERNA, 2. CAPITLET

Paulus predikar, anammas, hindras.

1. Käre bröder, I veten sjelfve vår ingång till eder, att han var icke fåfäng;

2. Utan, såsom vi tillförene hade lidit, och försmädde varit uti Philippis, som I veten, vorom vi ändå vid god tröst i vårom Gud, till att tala när eder Guds Evangelium, med mycken kämpning.

3. Ty vår förmaning var icke till villfarelse, icke heller till orenlighet, icke heller med list;

4. Utan, såsom vi af Gudi bepröfvade vorom, att oss Evangelium betrodt är till att predika, så talom vi; icke såsom vi ville täckas menniskom, utan Gudi, den der pröfvar vår hjerta.

5. Ty vi hafve icke umgått med smekligom ordom, såsom I veten, icke heller med tillfälle till girighet; Gud är dess vittne;

6. Hafvom icke heller sökt pris af menniskom, hvarken af eder, eller androm;

7. Ändock vi väl hadom haft magt att förtunga eder, såsom Christi Apostlar; men vi vorom milde när eder, lika som en amma fostrar sin barn.

8. Så hafvom vi hjertans lust haft till eder, att dela med eder icke allenast Guds Evangelium, utan ock vårt eget lif; ty I ären oss käre vordne.

9. I minnens väl, käre bröder, vårt arbete och vår mödo; ty dag och natt arbetade vi, på det vi ingen af eder skulle förtunga; och predikadom ibland eder Guds Evangelium.

10. Dess ären I vittne, och Gud, huru heliga, huru rättfärdeliga och ostraffeliga vi umgingom med eder, som trodden;

11. Såsom I veten, att vi, såsom en fader sin barn, hafve förmanat och tröstat hvar och en ibland eder;

12. Och betygat, att I värdeliga skullen vandra för Gudi, den eder kallat hafver till sitt rike och härlighet;

13. För hvilket vi ock utan återvändo tackom Gudi, att, då I anammaden af oss det predikade ordet om Gud, anammaden I det icke såsom menniskors ord, utan såsom det sannerliga är, som Guds ord, hvilken ock verkar i eder, som tron.

14. Ty I ären vordne, käre bröder, de Guds församlingars efterföljare, som uti Judeen äro, i Christo Jesu, att I detsamma lidit hafven af edra egna fränder, som de af Judomen;

15. Hvilke ock Herran Jesum dråpo, och sina egna Propheter; och hafva förföljt oss, och täckas icke Gudi, och allom menniskom äro de emot;

16. Förbjuda oss undervisa Hedningomen, dermed de skola salige varda, på det de skola fullkomna sina synder alltid; ty vreden är kommen öfver dem intill ändan.

17. Men vi, käre bröder, sedan vi till någon tid hade mist eder efter ansigtet, och icke efter hjertat, hafve vi dess mer hastat till att se edart ansigte, med stor begärelse.

18. Derföre hadom vi velat komma till eder (jag Paulus), två resor; och Satanas hafver oss förhindrat.

19. Ty hvad är vårt hopp, eller fröjd, eller kronan till vår berömmelse? Ären ock icke I det, för vårom Herra Jesu Christo i hans tillkommelse?

20. I ären ju vår pris och fröjd.

1 THESSALONIKERNA, 3. CAPITLET

Timotheus sänd, kommer igen. Bön om trones förkofring.

1. Derföre kundom vi icke länger hafvat fördrag; och oss syntes, att vi uti Athen allena skulle qvare blifva;

2. Och hafve sändt Timotheum, vår broder, och Guds tjenare, och vår hjelpare i Evangelio Christi, till att styrka och trösta eder i edra tro;

3. På det ingen skulle låta vika sig uti denna bedröfvelse; ty I veten, att vi ärom dertill satte.

4. Ty när vi vorom när eder, sade vi eder det tillförene, att vi måste lida bedröfvelse; såsom ock skedt är, och I veten.

5. Derföre kunde jag ock icke länger hafvat fördrag, utan sände åstad; på det jag skulle förfara edra tro, att tilläfventyrs frestaren icke hade försökt eder, och vårt arbete hade då fåfängt vordit.

6. Men nu nyliga, sedan Timotheus kommen var till oss ifrån eder, och underviste oss edra tro och kärlek; och att I alltid tänken på oss till det bästa, och åstunden att se oss, såsom ock vi eder;

7. Vordom vi, käre bröder, hugsvalade på eder, uti all vår bedröfvelse och nöd, genom edra tro.

8. Ty vi lefve nu, efter I stån i Herranom.

9. Hvad tack kunne vi Gudi säga för eder, för all den glädje som vi hafve af eder, för vår Gud?

10. Vi bedje dag och natt ganska mycket, I att vi mågom se edart ansigte, och uppfylla det i edra tro fattas.

11. Men Gud sjelfver, och vår Fader, och vår Herre Jesus Christus, skicke vår väg till eder.

12. Men Herren föröke eder, och låte kärleken öfverflöda inbördes och till hvar man; såsom ock vi äre till eder:

13. Att edor hjerta måga styrkt och ostraffelig blifva, i helighet, för Gudi och vårom Fader, uti vårs Herras Jesu Christi tillkommelse, med all hans helgon.

1 THESSALONIKERNA, 4. CAPITLET

Rätt vandel. Tröst av uppståndelsen.

1. Yttermera, käre bröder, bedje vi eder, och förmane genom vår Herra Jesum, såsom I hafven undfångit af oss, huru I vandra skolen, och täckas Gudi, att I ju mer fullkomlige varden.

2. Ty I veten hvad bud vi gåfvom eder, genom Herran Jesum.

3. Ty detta är Guds vilje, edor helgelse, att I flyn boleri;

4. Och hvar och en af eder vet behålla sitt fat i helgelse och äro;

5. Icke uti lustig begärelse, såsom Hedningar, de som af Gudi intet veta.

6. Och att ingen förtrycker eller sviker sin broder i någon handel; ty Herren är hämnaren öfver allt detta; såsom vi ock eder tillförene sadom och betygadom.

7. Ty Gud hafver icke kallat oss till orenlighet, utan till helgelse.

8. Den der nu föraktar, han föraktar icke någon mennisko, utan Gud, den sin Helga Anda hafver gifvit i eder.

9. Men om broderlig kärlek görs icke behof att jag skrifver eder; ty I ären sjelfve lärde af Gudi, att I skolen älska eder inbördes.

10. Och det gören I ock på alla bröderna, som i hela Macedonien äro; men vi förmane eder, käre bröder, att I ju mer fullkomlige varden;

11. Och vinnlägger eder, att I ären rolige, och sköter edor egen stycke; och arbeter med edra händer, såsom vi eder budit hafve;

12. Att I hafven eder ärliga med dem, som utantill äro; och att I deras intet betorfven.

13. Men vi vilje icke dölja för eder, käre bröder, om dem som afsomnade äro, att I icke sörjen, såsom de andre, de der intet hopp hafva.

14. Ty om vi tro, att Jesus är döder och uppstånden, så skall ock Gud dem, som afsomnade äro, genom Jesum framhafva med honom.

15. Ty detta säge vi eder, såsom Herrans ord, att vi, som lefve och igenblifve uti Herrans tillkommelse, skole icke förekomma dem som sofva.

16. Ty sjelfver Herren skall stiga ned af himmelen med härskri, och Öfverängels röst, och med Guds basun; och de döde i Christo skola uppstå i förstone;

17. Derefter vi som lefve och igenblifve, vardom tillika med dem borttagne i skyn emot Herran i vädret; och så skole vi blifva när Herranom alltid.

18. Så tröster eder nu med dessa orden inbördes.

1 THESSALONIKERNA, 5. CAPITLET

Domedagen. Beredelse därtill.

1. Men om tider och stunder, käre bröder, är icke behof att skrifva eder.

2. Ty I veten väl, att Herrans dag skall komma såsom en tjuf om nattena.

3. Derföre, när de varda sägande: Det är frid, och all ting utan fara; då skall dem hasteligit förderf öfverkomma, lika som födslopinan qvinnone påkommer, som hafvandes är; och de skola icke kunna undfly.

4. Men I, käre bröder, ären icke uti mörkret, att den dagen, såsom en tjuf, skall få eder fatt.

5. Alle I ären ljusens barn, och dagsens barn; vi hörom icke nattene till, icke heller mörkret.

6. Så låter oss nu icke sofva, såsom de andre; utan låter oss vaka och nyktre vara;

7. Ty de som sofva, de sofva om nattena; och de som druckne äro, de äro druckne om nattena.

8. Men vi, som dagen tillhöre, skole nyktre vara, iklädde trones och kärlekens kräfveto, och salighetenes hopp för en hjelm.

9. Ty Gud hafver icke satt oss till vrede, utan att äga salighet, genom vår Herra Jesum Christum;

10. Den för oss död är; på det, ehvad vi vake eller sofve, skole vi lefva samt med honom.

11. Derföre förmaner eder inbördes, och uppbygger hvar den andra, såsom I ock gören.

12. Men vi bedje eder, käre bröder, att I kännen dem som arbeta ibland eder, och stå eder före i Herranom, och förmana eder;

13. Håller dem dess kärare, för deras verks skull; och varer fridsamme med dem.

14. Men vi bedje eder, käre bröder, förmaner de osediga, tröster de klenmodiga, hjelper de svaga, varer långmodige vid hvar man.

15. Ser till, att ingen vedergäller någrom ondt för ondt; utan alltid farer efter det goda inbördes, och med hvar man.

16. Varer alltid glade.

17. Bedjer utan återvändo.

18. Varer tacksamme i all ting; ty det är Guds vilje om eder, genom Jesum Christum.

19. Utsläcker icke Andan.

20. Förakter icke Prophetier.

21. Men pröfver all ting, och behåller det godt är.

22. Flyr allt det som ondt synes.

23. Men sjelfver fridsens Gud helge eder öfver allt, att edar hele ande, och själ, och kropp, måtte vara behållen utan straff, i vårs Herras Jesu Christi tillkommelse.

24. Han är trofast, som eder kallat hafver; den det ock väl fullbordar.

25. Käre bröder, beder för oss.

26. Helser alla bröderna uti en helig kyss.

27. Jag besvär eder vid Herran, att I denna Epistelen läsa låten för alla heliga bröderna.

28. Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder. Amen.

Till de Thessalonicer den förra, skrifven af Athen.