FILIPPERNA, 1. CAPITLET
Pauli fägnad och nit om Evangelio.
1. Paulus och Timotheus, Jesu Christi tjenare, allom heligom i Christo Jesu, som äro i Philippis, samt med Biskopar och tjenare.
2. Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.
3. Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder;
4. Hvilket jag alltid gör i alla mina böner för eder alla, och gör samma bön med glädje;
5. Att I ären delaktige vordne i Evangelio, ifrå första dagen intill nu;
6. Och förser mig detsamma, att den uti eder ett godt verk begynt hafver, han skall det ock fullborda, intill Jesu Christi dag;
7. Såsom mig rätt är, att jag den meningen hafver om eder alla; derföre att jag i minom bojom, i hvilkom jag försvarar och stadfäster Evangelium, hafver eder i mitt hjerta, såsom de der alle med mig delaktige ären i nådene.
8. Ty Gud är mitt vittne, huru jag åstundar eder alla af hjertans grund i Jesu Christo;
9. Och beder, att edar kärlek ju mer och mer må rik varda i all kunskap, och i allt förstånd;
10. Att I mågen bepröfva hvad bäst är; på det I mågen vara rene, och ingom till förargelse, intill Christi dag;
11. Uppfyllde med rättfärdighetenes frukt, hvilken genom Jesum Christum kommer till Guds pris och lof.
12. Jag vill att I veta skolen, käre bröder, att det med mig skedt är, det är mer kommet Evangelio till framgång;
13. Så att mina bojor äro uppenbara vordna i Christo, öfver hela Rådhuset, och när alla andra;
14. Och att månge bröder i Herranom, styrkte af minom bojom, äro dess dristigare vordne till att tala ordet utan räddhåga.
15. Somlige predika ock Christum för afunds och trätos skull, och somlige uti en god mening.
16. De förre predika Christum af kif, och icke renliga; menandes dermed föröka bedröfvelsen till mitt fängelse;
17. Men de sednare af kärlek, vetandes att jag här ligger till Evangelii försvarelse.
18. Hvad äret då? Att ju Christus förkunnad varder, i hvad måtto det ske kan, antingen af tillfälle, eller sannskyldeliga; deraf fröjdar jag mig, och jemväl fröjda vill.
19. Ty jag vet, att det kommer mig till salighet, genom edra bön, och Jesu Christi Andas tillhjelp;
20. Såsom jag visserliga väntar och förhoppas, att jag uti ingen ting skall till blygd komma; utan med all frihet, såsom alltid, så ock nu, måtte Christus afhållen varda i minom lekamen, ehvad det är genom lif, eller genom död.
21. Ty Christus är mitt lif, och döden är min vinning.
22. Men efter det, att lefva i köttet, tjenar mer till att göra frukt, så vet jag icke hvilket jag utvälja skall;
23. Ty både delarne ligga mig hårdt uppå. Jag åstundar skiljas hädan, och vara när Christo; hvilket ock mycket bättre vore;
24. Men det är mer nödtorftigt blifva i köttet för edra skull.
25. Och vet jag visserliga, att jag skall blifva, och med eder allom vara, eder till godo, och till trones fröjd;
26. På det I mågen storliga berömma eder af mig i Christo Jesu, genom min igenkommelse till eder.
27. Allenast vandrer såsom Christi Evangelio värdt är; att hvad jag heldre kommer och får eder se, eller frånvarandes får höra om eder, att I blifven ståndande uti enom anda och ene själ, samt med oss kämpande uti Evangelii tro;
28. Och uti ingen ting förskräcken eder för edra motståndare, hvilket dem är ett tecken till förtappelse; men eder till salighet, och det af Gudi.
29. Ty eder är gifvet för Christo, icke allenast att I tron på honom, utan jemväl liden för hans skull;
30. Hafvande samma stridena, som I sågen i mig, och I nu hören om mig.
FILIPPERNA, 2. CAPITLET
Lef enig, ödmjuk, lydig. Timotheus. Epaphroditus.
1. Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet;
2. Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige;
3. Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig.
4. Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa.
5. Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var;
6. Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;
7. Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;
8. Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.
9. Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;
10. Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro;
11. Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro;
12. Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden.
13. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag.
14. Görer all ting utan knorr och tvekan;
15. På det I mågen vara oförtalade och rene, och Guds barn ostraffelige, midt ibland det vanartiga och vrånga slägtet; ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene;
16. Att I blifven vid lifsens ord, mig till en berömmelse på Christi dag, att jag icke fåfängt lupit, eller fåfängt arbetat hafver.
17. Och om jag än offras öfver edra tros offer och Gudstjenst, så gläder jag mig, och fröjdar mig med eder alla.
18. För det sammas skull skolen I ock glädjas, och skolen glädjas med mig.
19. Men jag hoppas i Herranom Jesu, att jag innan kort varder sändandes till eder Timotheum; att jag ock må varda vid ett godt mod, då jag förnimmer huru med eder tillstår.
20. Ty jag hafver ingen, den som så alldeles lika med mig till sinnes är, den så hjerteliga omsorg hafver för eder.
21. Ty de söka alle efter sitt eget, icke det Christo Jesu tillhörer.
22. Men I veten, att han bepröfvad är; ty såsom ett barn med fadrenom, hafver han med mig tjent uti Evangelio.
23. Honom hoppas mig nu sända, det första jag hafver besett min ärende.
24. Jag tröstar ock på Herran, att jag ock sjelf snart kommandes varder.
25. Mig hafver ock synts nödtorftigt vara sända till eder Epaphroditum, brodren, min medhjelpare och medstridare, och edar Apostel, den ock mig uti mine nödtorft tjenar;
26. Efter han hade en åstundan till eder alla, och var storliga bekymrad deraf, att I sport haden honom krankan;
27. Som han ock visserliga var dödssjuk; men Gud förbarmade sig öfver honom; och icke allenast öfver honom, utan ock öfver mig, att jag icke skulle få sorg på sorg.
28. Jag hafver nu sändt honom dess snarare, att I skolen få se honom, och dess gladare varda igen, och jag dess mindre sorg hafva.
29. Så undfår nu honom i Herranom med alla glädje; och de sådane äro, dem hafver i vördning;
30. Ty för Christi verks skull var han dödenom så när kommen, att han fögo tänkte på lifvet; på det han skulle tjena mig i edar stad.
FILIPPERNA, 3. CAPITLET
Lagsens, trones rättfärdighet. Rätt, falsk vandel.
1. Ytterligare, mine bröder, Fröjder eder i Herranom. Att jag eder ju allt detsamma skrifver, det förtryter mig intet; men det gör eder dess vissare.
2. Vakter eder för de hundar, vakter eder för de onda arbetare, vakter eder för afskärelsen.
3. Ty vi äre omskärelsen, vi som tjene Gudi i Andanom, och berömmom oss af Christo Jesu, och sättom icke tröst på köttet;
4. Ändock jag ock väl må trösta på köttet. Hvar en annar sig tycka låter, att han må förtrösta sig på köttet, jag mycket mer;
5. Som på åttonde dagen omskoren är, en af Israels folk och BenJamins slägte, en Ebree af Ebreer, efter lagen en Pharisee;
6. Efter nitet förföljandes församlingen, efter den rättfärdighet, som är af lagen, ostraffelig.
7. Men det mig en vinning var, det hafver jag räknat för skada, för Christi skull.
8. Ja, jag räknar det allt för skada emot den öfversvinneliga mins Herras Christi Jesu kunskap; för hvilkens skull jag allt hafver för skada räknat, och håller det för träck, på det jag må vinna Christum;
9. Och varda funnen i honom, icke hafvandes mina rättfärdighet, som kommer af lagen, utan den som af Christi tro kommer; nämliga den rättfärdighet, som af Gudi kommer genom trona.
10. Till att känna honom, och hans uppståndelses kraft, och hans pinos delaktighet, lik vorden hans död;
11. Om jag ock måtte komma emot honom i de dödas uppståndelse.
12. Icke att jag allaredo hafver det fattat, eller allaredo fullkommen är; men jag far fast der efter, om jag det ock fatta må, som jag ock fattad är af Christo Jesu.
13. Käre bröder, jag kan icke säga, att jag ännu sjelf det fattat hafver; men ett säger jag: Jag förgäter det till rygga är, och sträcker mig till det som frammantill är;
14. Jagandes efter målet, som föresatt är, till den lön som förehålles ofvanefter, af Guds kallelse i Christo Jesu.
15. Så månge vi nu fullkomne äre, varom så sinnade; och om I något annorlunda hålla skolen, så låter Gud eder det uppenbara;
16. Dock så, att vi uti det, der vi allaredo tillkomne äre, vandrom efter ena reglo, och äre ens sinnade.
17. Varer ock, käre bröder, mine efterföljare, och ser på dem som så vandra, som I oss för en efterdömelse hafven.
18. Ty månge vandra, af hvilkom jag eder ofta sagt hafver, men nu säger jag ock gråtandes, fiendar till Christi kors;
19. Hvilkas ände är förtappelse, och deras buk deras Gud, och deras ära till skam, de der akta hvad jordena tillhörer.
20. Men vår umgängelse är i himmelen, dädan vi ock vänte Frälsaren, Herran Jesum Christum;
21. Hvilken vår skröpliga lekamen skall förklara; på det han skall göra honom lik med sinom förklarada lekamen, af den kraft der han med förmår sig all ting underlägga.
FILIPPERNA, 4. CAPITLET
Förmanas till dygd; tackas.
1. Så, mine käre och önskade bröder, min fröjd och min krona, blifver så ståndande i Herranom, mine älskelige.
2. Evodiam förmanar jag, och Syntychen förmanar jag, att de äro ens till sinnes i Herranom.
3. Ja, jag beder ock dig, min rättsinniga make, var dem behjelpelig, som med mig öfver Evangelium stridt hafva, samt med Clement, och andra mina medarbetare, hvilkas namn äro uti lifsens bok.
4. Fröjder eder i Herranom alltid; och åter säger jag: Fröjder eder.
5. Edor saktmodighet låter allom menniskom kunnoga varda. Herren är när.
6. Hafver ingen omsorg; utan edart begär vare kunnigt inför Gud, i all ting, med bön, åkallan, och tacksägelse.
7. Och Guds frid, som öfvergår allt förstånd, förvare edor hjerta, och edart sinne, i Christo Jesu.
8. Yttermera, käre bröder, hvad sant är, hvad ärligit är, hvad rätt, hvad kyskt, hvad ljufligit, hvad väl lyder; är någor dygd, och är något lof, tänker derefter.
9. Hvad I ock lärt, och undfått, och hört, och sett hafven på mig, det görer; och så varder fridsens Gud med eder.
10. Men jag är storliga fröjdad i Herranom, att I ären åter komne dertill, att I hafven omsorg om mig; ändock I väl allstädes omsorg haft hafven; men tiden sade icke så till.
11. Detta säger jag icke derföre, att mig något fattas; ty jag hafver lärt, ibland dem jag umgår, låta mig nöja.
12. Jag kan låg vara; jag kan ock hög vara; allestäds och i all ting är jag skickelig, både mätt och hungrig vara, både nog hafva och nöd lida.
13. All ting förmår jag, genom Christum, som mig mägtigan gör.
14. Dock hafven I rätt gjort, att I hafven tagit eder min bedröfvelse till.
15. Veten I ock väl, I Philipper, att af första Evangelii begynnelse, då jag drog utu Macedonien, ingen församling hafver något delat med mig, efter räkenskap, i utgift och uppbörd, utan I allena;
16. Ty I sänden ena reso, och så andra, till mig i Thessalonica, till min nödtorft.
17. Icke att jag söker sådana skänker; utan söker derefter, att uti edar räkenskap skall en öfverflödig frukt finnas.
18. Ty jag hafver allt, och öfverflödar, och är uppfylld, sedan jag undfick, med Epaphroditus, det som ifrån eder sändt var, en söt lukt, ett offer, Gudi täckt och anammeligit.
19. Men min Gud skall eder uppfylla alla edra nödtorft, efter sina rikedomar i härlighetene, genom Christum Jesum.
20. Men Gudi och vårom Fader vare pris af evighet till evighet. Amen.
21. Helser all helgon i Christo Jesu. Eder helsa de bröder, som med mig äro.
22. Eder helsa all helgon, enkannerliga de, som äro utaf Kejsarens hus.
23. Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder allom. Amen.
Skrifven af Rom, med Epaphrodito.
