ESRA, 1. CAPITLET
Cores förlof. Sesbazars resa.
1. Uti första årena Cores, Konungens i Persien, på det fullkomnas skulle HERRANS ord, taladt igenom Jeremia mun, uppväckte HERREN Cores anda, Konungens i Persien, att han lät utropa i all sitt rike, och igenom skrifvelse, och säga:
2. Detta säger Cores, Konungen i Persien: HERREN Gud i himmelen hafver gifvit mig all rike i landen, och hafver befallt mig bygga sig ett hus i Jerusalem, i Juda.
3. Hvilken som nu ibland eder är af hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda, och uppbygge HERRANS Israels Guds hus; han är den Gud, som i Jerusalem är.
4. Och hvilken som ännu igenlefd är, ehvar som helst han en främling är, honom hjelpe folket i det rum med silfver och guld, med gods och boskap, af en fri vilja, till Guds hus i Jerusalem.
5. Då stodo upp de öfverste fäder af Juda och BenJamin, och Presterna och Leviterna, alle, hvilkas anda Gud uppväckte till att draga upp, och bygga HERRANS hus i Jerusalem.
6. Och alle de som voro omkring dem, styrkte deras hand med silfver och gyldene tyg, med gods och boskap, och klenodier; förutan det de friviljoge gåfvo.
7. Och Konung Cores fick ut HERRANS hus kärile, som NebucadNezar utu Jerusalem tagit hade, och låtit lägga uti sins guds hus.
8. Och Konung Cores i Persien fick dem ut igenom Mithredath räntomästaren, och uträknade dem Sesbazar, Förstanom i Juda.
9. Och detta är talet: tretio gyldene bäcken, och tusende silfverbäcken, nio och tjugu knifvar;
10. Tretio gyldene skålar, och de andra silfskålar, fyrahundrad och tio, och annor kärile tusende;
11. Så att all kärilen både af guld och silfver voro femtusend och fyrahundrad. All dem förde Sesbazar upp, med dem som utu fängelset uppdrogo ifrå Babel till Jerusalem.
ESRA, 2. CAPITLET
De resandes tal och gåfvor.
1. Desse äro de barn utu landen, som uppdrogo utu fängelset, hvilka NebucadNezar, Konungen i Babel, hade fört till Babel, och igenkommo till Jerusalem och Juda, hvar och en uti sin stad;
2. Och kommo med Serubbabel: Jesua, Nehemia, Seraja, Reelaja, Mardechai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum, och Baana. Detta är nu talet af männerna i Israels folk.
3. Paros barn, tutusend hundrade två och sjutio.
4. Sephatja barn, trehundrad två och sjutio.
5. Arahs barn, sjuhundrad fem och sjutio.
6. PahathMoabs barn, utaf Jesua Joabs barnom, tutusend åttahundrad och tolf.
7. Elams barn, tusende tuhundrad fyra och femtio.
8. Sattu barn, niohundrad fem och fyratio.
9. Saccai barn, sjuhundrad och sextio.
10. Bani barn, sexhundrad två och fyratio.
11. Bebai barn, sexhundrad tre och tjugu.
12. Asgads barn, tusende tuhundrad två och tjugu.
13. Adonikams barn, sexhundrad sex och sextio.
14. Bigvai barn, tutusend sex och femtio.
15. Adins barn, fyrahundrad fyra och femtio.
16. Aters barn af Jehiskia, åtta och niotio.
17. Bezai barn, trehundrad tre och tjugu.
18. Jorahs barn, hundrade och tolf.
19. Hasums barn, tuhundrad tre och tjugu.
20. Gibbars barn, fem och niotio.
21. BethLehems barn, hundrade tre och tjugu.
22. Netopha män, sex och femtio.
23. De män af Anathoth, hundrade åtta och tjugu.
24. Asmaveths barn, två och fyratio.
25. De barn af KiriathArim, Chephira, och Beeroth, sjuhundrad tre och fyratio.
26. De barn af Rama och Gaba, sexhundrad en och tjugu.
27. De män af Michmas, hundrade två och tjugu.
28. De män af BethEl och Aj, tuhundrad tre och tjugu.
29. Nebo barn, två och femtio.
30. De män af Magbis, hundrade sex och femtio.
31. De andra Elams barn, tusende tuhundrad fyra och femtio.
32. Harims barn, trehundrad och tjugu.
33. Lod, Hadid och Ono barn, sjuhundrad fem och tjugu.
34. Jereho barn, trehundrad fem och fyratio.
35. Senaa barn, tretusend sexhundrad och tretio.
36. Presterna: Jedaja barn, af Jesua huse, niohundrad tre och sjutio.
37. Immers barn, tusende två och femtio.
38. Pashurs barn, tusende tuhundrad sju och fyratio.
39. Horims barn, tusende och sjutton.
40. Leviterna: Jesua barn, och Kadmiel, af Hodavia barnom, fyra och sjutio.
41. Sångarena: Assaphs barn, hundrade åtta och tjugu.
42. Dörravaktarenas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Akkubs barn, Hatita barn, och Sobai barn; alle tillhopa hundrade nio och tretio.
43. De Nethinim: Ziha barn, Hasupha barn, Thabaoths barn,
44. Keros barn, Siaha barn, Padons barn,
45. Lebana barn, Hagaba barn, Akkubs barn,
46. Hagabs barn, Samlai barn, Hanans barn,
47. Giddels barn, Gahars barn, Reaja barn,
48. Rezins barn, Nekoda barn, Gassams barn,
49. Ussa barn, Paseahs barn, Besai barn,
50. Asna barn, Mennims barn, Nephusims barn,
51. Bakbuks barn, Hakupha barn, Harhurs barn,
52. Bazluts barn, Mehida barn, Harsa barn,
53. Barkos barn, Sisera barn, Thamahs barn,
54. Neziahs barn, Hatipha barn.
55. Salomos tjenares barn: Sotai barn, Sopherets barn, Peruda barn,
56. Jaala barn, Darkons barn, Giddels barn,
57. Sephatja barn, Hattils barn, Pochereths barn af Zebaim, Ami barn.
58. Alle Nethinim, och Salomos tjenares barn, voro tillhopa trehundrad två och niotio.
59. Och desse drogo också med upp af ThelMelah, ThelHarsa, Cherub, Addan och Immer; men de kunde icke utvisa sina fäders hus, eller ock sina säd, om de voro af Israel;
60. Delaja barn, Tobia barn, Nekoda barn, sexhundrad två och femtio.
61. Och af Prestabarnen: Habaja barn, Koz barn, Barsillai barn, den en hustru tog utaf Barsillai den Gileaditens döttrar, och vardt nämnd under deras namn.
62. De samme sökte efter deras börds skrifter, och funno dem intet; derföre vordo de Presterskapet qvitte.
63. Och Thirsatha sade till dem, att de icke skulle äta utaf det aldrahelgasta, tilldess en Prest uppstode med Ljus och Fullkomlighet.
64. Hela menigheten, såsom en man, var tu och fyratio tusend, trehundrad och sextio;
65. Förutan deras tjenare och tjenarinnor, de voro sjutusend trehundrad sju och tretio; och hade tuhundrad sångare, och sångerskor;
66. Sjuhundrad sex och tretio hästar, tuhundrad fem och fyratio mular;
67. Fyrahundrad fem och tretio camelar, och sextusend sjuhundrad och tjugu åsnar.
68. Och somlige utaf öfversta fäderna, när de kommo till HERRANS hus i Jerusalem, vordo de friviljoge till Guds hus, att man skulle det sätta uppå sitt rum;
69. Och gåfvo, efter sina förmågo, till drätselen åt verket, ett och sextio tusend gylden, och fem tusend pund silfver, och hundrade Prestakjortlar.
70. Alltså satte sig Presterna och Leviterna, och somlige af folket, och sångarena och dörravaktarena, och de Nethinim, uti sina städer; och hele Israel i sina städer.
ESRA, 3. CAPITLET
Altaret. Löfhyddohögtiden. Templets grund.
1. Och då sjunde månaden kom, och Israels barn nu voro i sina städer, kom folket tillhopa, såsom en man, till Jerusalem.
2. Och Jesua, Jozadaks son, och hans bröder Presterna, och Serubbabel, Sealthiels son, och hans bröder stodo upp, och byggde Israels Guds altare, till att offra bränneoffer deruppå, såsom skrifvet står i Mose dens Guds mansens lag.
3. Och de satte altaret uppå sin fot; ty en förskräckelse var ibland dem, för folket i landen; och offrade HERRANOM bränneoffer deruppå om morgon och afton.
4. Och de höllo löfhyddohögtid, såsom det skrifvet står, och gjorde bränneoffer hvar dag, efter det tal som det sig borde, hvar dagen sitt offer;
5. Derefter ock de dageliga bränneoffer, och nymånadas, och alla HERRANS högtidsdagars, som helgade voro, och all friviljog offer, som de HERRANOM friviljeliga gjorde.
6. På första dagen i sjunde månadenom begynte de att göra HERRANOM bränneoffer; men grundvalen till HERRANS tempel var ännu icke lagd.
7. Men de gåfvo stenhuggarom och timbermannom penningar, och spis, och dryck, och oljo, dem i Zidon och Tyro, att de skulle låta komma cedreträ af Libanon till sjös intill Japho; efter Cores, Konungens af Persien, befallning till dem.
8. Uti andro årena, sedan de kommo till Guds hus i Jerusalem, uti dem andra månadenom, begynte Serubbabel, Sealthiels son, och Jesua, Jozadaks son, och de andre af deras bröder, Prester och Leviter, och alle de som af fängelset komne voro till Jerusalem; och skickade Leviterna, allt ifrå tjugu år och derutöfver, att de skulle drifva verket på HERRANS hus.
9. Och Jesua stod, med sina söner och bröder, och Kadmiel, med sina söner, och Juda barn, såsom en man, till att drifva arbetarena på Guds hus; nämliga Henadads barn, med deras barn, och deras bröder Leviterna.
10. Och då byggningsmännerna lade grundvalen på HERRANS tempel, stodo Presterna klädde, med trummeter, och Leviterna, Assaphs barn, med cymbaler, till att lofva HERRAN, med Davids dikt, Israels Konungs;
11. Och söngo emot hvarannan, med lof och tacksägelse HERRANOM, att han god är, och hans barmhertighet varar i evighet öfver Israel. Och allt folket upphof sin röst till HERRANS lof, att grunden på HERRANS hus lagd var.
12. Men månge af de gamla Prester och Leviter, och öfverste fäder, som det förra huset sett hade i dess grundval, och detta hus var för deras ögon, greto med höga röst; dock upphöjde månge sina röst till glädje;
13. Så att folket icke kunde känna det glädjerop, för gråtropet i folkena; ty folket ropade högt, så att man hörde ropet långt ifrå.
ESRA, 4. CAPITLET
Byggnaden hindras till Darios tid.
1. Då nu Juda och BenJamins motståndare hörde, att fängelsens barn byggde HERRANOM Israels Gud templet,
2. Kommo de till Serubbabel, och till öfversta fäderna, och sade till dem: Vi vilje bygga med eder; förty vi söke edar Gud lika som I; och vi hafve offrat allt ifrå den tid EsarHaddon, Konungen i Assur, förde oss hitupp.
3. Men Serubbabel och Jesua, och de andre öfverste fäder i Israel, svarade dem: Det betämmer sig icke, att vi och I bygge vår Guds hus; utan vi vilje allena bygga HERRANOM Israels Gud, såsom Cores, Konungen i Persien, budit hafver.
4. Då hindrade folket i landena Juda folks hand, och afskräckte dem af byggningene;
5. Och lejde rådgifvare emot dem, och förhindrade deras råd, så länge Cores, Konungen i Persien, lefde, intill Darios regemente, Konungens i Persien.
6. Men då Ahasveros vardt Konung, uti hans rikes begynnelse, skrefvo de ett klagomål emot dem af Juda och Jerusalem.
7. Och uti Arthahsasta tid skref Bislam, Mithredath, Tabeel, och de andre af deras Råd, till Arthahsasta, Konungen i Persien; och skriften i brefvet var på Syrisk skrifven, och vardt på Syrisk uttydd.
8. Rehum cancelleren och Simsai skrifvaren skrefvo detta bref emot Jerusalem till Konung Arthahsasta:
9. Vi Rehum canceller, och Simsai skrifvare, och andre i det Rådet; af Dina, af Apharsach, af Tharpelath, af Persien, af Arach, af Babel, af Susan, af Deha, och af Elam;
10. Och de andre folk, hvilken den store och högprisade Asnappar försändt hade, och satt uti Samarie städer, och andre på desso sidon älfven, och i Canaan.
11. Och detta är brefvets lydelse, som de till Konung Arthahsasta sände: Dine tjenare, de män på desso sidona älfven, och Cheeneth.
12. Kunnigt vare Konungenom, att de Judar, som ifrå dig hitupp till oss komne äro till Jerusalem, i den upproriska och onda staden, bygga honom upp, och göra hans murar, och låta uppgå dem af grunden.
13. Så må nu Konungen veta, om denne stad uppbyggd varder, och murarna igen uppsatte, så varda de icke gifvande skatt, tull och årliga utskylder, och deras anslag varder kommandes Konungarna till skada.
14. Så, efter vi alle hafve varit med, och nederlagt templet, hafve vi icke länger kunnat se på Konungens föraktelse; derföre sände vi nu, och låtom det kungöra Konungenom,
15. Att man låte söka i dina fäders Chrönicor; så skall du finna i samma Chrönicor, och förfara, att denne staden är upprorisk, och Konungom och landom skadelig, och kommer desslikes andra till affall af ålder; derföre staden ock förstörd är.
16. Ty gifve vi Konungenom till förstå, att, om denne stad uppbyggd varder, och dess murar uppsatte, så behåller du intet för dem på desso sidon älfven.
17. Då sände Konungen ett svar till Rehum cancelleren, och Simsai skrifvaren, och de andra i deras Råd, som i Samarien bodde, och de andra på hinsidon älfvena: Frid och helso.
18. Brefvet, som I till oss sändt hafven, är uppenbarliga läsit för mig.
19. Och är af mig befaldt, att man söka skulle, och är funnet, att denne stad af ålder hafver kastat sig upp emot Konungar; och uppror och affall sker deruti.
20. Hafva också mägtige Konungar varit i Jerusalem, som rådit hafva öfver allt det som hinsidon älfven är; så att dem hafver tull, skatt och årliga utskylder gifven varit.
21. Så görer nu efter denna befallning: Förtager de samma män, att staden icke byggd varder, intilldess befallning af mig gifven varder.
22. Så ser nu till, att I härutinnan icke försummelige ären, att Konungenom ingen skada häraf sker.
23. Då nu Konungens Arthahsasta bref läset vardt för Rehum och Simsai skrifvarenom, och deras Råd, drogo de straxt upp till Jerusalem till Judarna, och förhindrade dem med arm och välde.
24. Då höll upp arbetet på Guds hus i Jerusalem, och blef tillbaka, allt intill det andra året Darios, Konungens i Persien.
ESRA, 5. CAPITLET
Serubbabel bygger. Thathnai bref.
1. Och de Propheter Haggai och Zacharia, Iddo son, propheterade till Judarna, som i Juda och Jerusalem bodde, i Israels Guds Namn.
2. Då stodo Serubbabel upp, Sealthiels son, och Jesua, Jozadaks son, och begynte till att bygga Guds hus i Jerusalem; och med dem Guds Propheter, som dem styrkte.
3. På den tiden kom till dem Thathnai, landshöfdingen på denna sidon älfven, och SetharBosnai, och deras Råd, och sade alltså till dem: Ho hafver befallt eder att bygga detta huset, och uppsätta dess murar?
4. Då sade vi dem, huru männerna heto, som desso byggning för händer hade.
5. Men deras Guds öga kom uppå Judarnas äldsta, så att dem icke förtaget vardt, tilldess man måtte låta komma sakena till Darios, och en skrifvelse derom igenkomme.
6. Och detta är brefvets innehållelse, som Thathnai, landshöfdingen på desso sidon älfven, och SetharBosnai, och deras Råd af Apharsach, som på desso sidona älfven voro, sände till Konung Darios.
7. Och de ord, som de till honom sände, lydde alltså: Konungenom Darios allan frid.
8. Konungenom vare vetterligit, att vi komme uti Judiska landet, till den stora Gudens hus, hvilket man bygger med allahanda stenar, och bjelkar lägger man i väggarna, och arbetet går fast fram i deras händer.
9. Men vi hafve frågat de äldsta, och sagt till dem alltså: Ho hafver befallt eder bygga detta hus, och uppsätta dess murar?
10. Ock frågade vi, huru de heto, på det vi skulle det låta dig förstå, och vi hafve de mäns namn beskrifna, som deras öfverstar äro.
11. Men de gåfvo oss dessa ord för svar, och sade: Vi äre himmelens och jordenes Guds tjenare, och bygge det hus upp, som för mång år bygdt var, hvilket en stor Israels Konung byggt och uppsatt hade.
12. Men då våre fäder förtörnade Gud af himmelen, gaf han dem uti NebucadNezars hand, Konungens i Babel, den Chaldeens; han slog detta hus ned, och förde bort folket till Babel.
13. Men i första årena Cores, Konungens i Babel, befallde samme Konung Cores att bygga detta Guds hus.
14. Ty ock de gyldene och silfverkärile i Guds hus, som NebucadNezar utu templet i Jerusalem tagit hade, och fört uti det templet i Babel, dem tog Konung Cores utu templet i Babel, ock fick dem Sesbazar vid namn, den han för en landshöfdinga satte;
15. Och sade till honom: Tag dessa kärilen; far bort, och för dem uti templet i Jerusalem, och låt uppbygga Guds hus i sitt rum.
16. Då kom samme Sesbazar, och lade grundvalen till Guds hus i Jerusalem. Ifrå den tiden hafver man byggt, och är ännu icke fullkomnadt.
17. Om nu Konungenom täckes, så låte söka i Konungens skatthuse, som i Babel är, om det så befaldt är af Konung Cores, att bygga Guds hus i Jerusalem, och sände till oss Konungens mening härom.
ESRA, 6. CAPITLET
Darios befaller bygga. Templet bygges, viges. Pasah hålles.
1. Då befallde Konung Darios, att man söka skulle i cancelliet, uti Konungens skatthus, som i Babel låg.
2. Då fann man i Ahmeta, på det slottet som i Meden ligger, ena bok, och derutinnan var ett sådana ärende beskrifvet:
3. Uti första årena Konungs Cores befallde Konung Cores uppbygga Guds hus i Jerusalem, på det rum der man offrar, och grundval lägga, till sextio alnars höjd, till bredden ock sextio alnar;
4. Och tre väggar af allahanda stenar, och en vägg af trä; och kosten skall gifven varda utaf Konungshuset.
5. Dertill de Guds hus gyldene och silfvertyg, som NebucadNezar uti templet i Jerusalem tagit, och till Babel fört hade, skall man igengifva, så att de skola igenförde varda uti templet i Jerusalem, i sitt rum, i Guds hus.
6. Så farer nu långt ifrå dem, du Thathnai, landshöfdinge hinsidon vid älfven, och SetharBosnai, och deras Råd af Apharsach, som hinsidon älfven ären.
7. Låter dem arbeta på Guds hus, så att Judarnas höfvitsman och deras äldsta måga bygga Guds hus på sitt rum.
8. Är också af mig befaldt, hvad man de äldsta i Juda utfå skall, till att bygga Guds hus, nämliga att man skall fliteliga taga utaf Konungens drätsel, det är, af den ränto hinsidon älfven, och gifva männerna, och att man icke förhindrar dem.
9. Och om de behöfva kalfvar, lamb, eller bockar, till bränneoffer till himmelens Gud, hvete, salt, vin och oljo, efter Presternas sed i Jerusalem, skall man dem gifva dagliga hvad de behöfva; och att detta sker oförsummeliga;
10. Att de måga offra till en söt lukt Gudi i himmelen, och bedja för Konungens lif, och hans barnas.
11. Af mig är denna befallning gifven; och hvilken menniska denna orden förvänder, utaf hans hus skall man taga en bjelka, och resa honom upp, och hängan deruti, och hans hus skall skamliga förstördt varda för den gernings skull.
12. Och Gud, som hafver låtit sitt namn bo der, förstöre alla Konungar, och folk, som sina hand uträcka, till att förstöra och nederslå Guds hus i Jerusalem; jag Darios hafver detta befallt, att detta skall ock så alldeles fullföljdt varda.
13. Då gjorde det Thathnai landshöfdingen hinsidon älfven, och SetharBosnai med deras Råd, till hvilka Konung Darios sändt hade, fliteliga.
14. Och Judarnas äldste byggde, och det gick för handena, efter den Prophetens Haggai och Zacharia, Iddo sons, Prophetia. Och de byggde, och uppsatte, efter Israels Guds befallning, och efter Cores, Darios och Arthahsasta, Konungarnas i Persien, befallning;
15. Och fullkomnade huset, intill tredje dagen i dem månadenom Adar, det var sjette året af Konung Darios rike.
16. Och Israels barn, Presterna, Leviterna, och de andre fängelsens barnen, höllo Guds hus vigning med glädje;
17. Och offrade i Guds hus vigning hundrade kalfvar, tuhundrad lamb, fyrahundrad bockar; och till syndoffer för hela Israel, tolf getabockar, efter slägternas tal i Israel.
18. Och de satte Presterna i deras ordning, och Leviterna i deras vakt, till att tjena Gudi, som i Jerusalem är; såsom skrifvet står i Mose bok.
19. Och fängelsens barn höllo Passah på fjortonde dagen i dem första månadenom.
20. Ty Presterna och Leviterna hade renat sig, så att de alle rene voro, såsom en man; och de slagtade Passah för all fängelsens barn, och för deras bröder Presterna, och för sig.
21. Och Israels barn, som af fängelsen voro igenkomne, och alle de som sig till dem afskiljt hade ifrå Hedningarnas orenhet i landena, till att söka HERRAN Israels Gud, åto;
22. Och höllo osyrade bröds högtid i sju dagar med glädje; förty HERREN hade gjort dem glada, och vändt Konungens hjerta af Assur till dem, så att deras händer styrkta vordo i verket på Guds hus, den Israels Gud är.
ESRA, 7. CAPITLET
Esra resa, pass, lof.
1. Sedan detta skedt var i Arthahsasta rike, Konungens i Persien, kom ned af Babel Esra, Seraja son, Asaria sons, Hilkia sons,
2. Sallums sons, Zadoks sons, Ahitobs sons,
3. Amaria sons, Asaria sons, Merajoths sons,
4. Serahja sons, Ussi sons, Bukki sons,
5. Abisua sons, Pinehas sons, Eleazars sons, Aarons den öfversta Prestens sons,
6. Hvilken en skickelig Skriftlärder var i Mose lag, som HERREN Israels Gud gifvit hade; och Konungen gaf honom allt det han begärade, efter HERRANS Guds hand öfver honom.
7. Och drogo någre upp af Israels barn, Prester, Leviter, sångare, dörravaktare, och Nethinim, till Jerusalem, i sjunde årena Konungens Arthahsasta.
8. Och de kommo till Jerusalem i femte månadenom, det är sjunde året Konungens.
9. Förty på första dagen i första månadenom vardt han till råds att uppdraga ifrå Babel; och på första dagen i femte månadenom kom han till Jerusalem, efter Guds goda hand öfver honom.
10. Ty Esra skickade sitt hjerta till att söka HERRANS lag, och till att göra och lära i Israel bud och rätter.
11. Och detta är brefvets innehåll, som Konung Arthahsasta gaf Esra Prestenom, dem Skriftlärda, hvilken en lärare var i HERRANS ord, och hans bud öfver Israel:
12. Arthahsasta, Konung öfver alla Konungar, Esra Prestenom, dem Skriftlärda i Guds lag af himmelen, frid och helso.
13. Af mig är befaldt, att alle de af Israels folk, som friviljoge äro i mitt rike, och Presterna, och Leviterna, till att fara till Jerusalem, att de måga fara med dig;
14. Utsände af Konungenom, och af de sju rådherrar, till att besöka Juda och Jerusalem, efter dins Guds lag, hvilken i dine hand är;
15. Och att du medtager silfver och guld, som Konungen och hans rådherrar friviljoge gifva Israels Gudi, hvilkens boning i Jerusalem är;
16. Och allahanda silfver och guld, som du finna kan i hela Babels landskap, med det som folket och Presterna friviljoge gifva till Guds hus i Jerusalem.
17. Allt detta tag, och köp fliteliga för de samma penningar kalfvar, lamb, bockar och spisoffer, och drickoffer, att man må offra uppå altaret vid edars Guds hus i Jerusalem.
18. Dertill hvad dig och dina bröder täckes att göra af de penningar, som öfverblifva, det görer efter edars Guds vilja.
19. Och de tyg, som dig antvardas, till ämbetet i dins Guds huse, öfverantvarda dem inför Gud i Jerusalem.
20. Hvad sedan mer af nödene är till dins Guds hus, det du behöfver utgifva, det låt utgifva utu Konungens kammar.
21. Jag, Konung Arthahsasta, hafver detta befallt räntomästaromen på hinsidon älfven, så att hvad Esra Presten, den Skriftlärde i Guds lag af himmelen, af eder äskar, att I det fliteliga gören;
22. Allt intill hundrade centener silfver, och intill hundrade corer hvete, och till hundrade bath vin, och till hundrade bath oljo, och salt utan mått;
23. Allt det der hörer till Guds lag af himmelen, att man det fliteliga låter komma till Guds hus af himmelen; att en vrede icke må komma öfver Konungens rike, och hans barn.
24. Och eder skall vetterligit vara, att I icke magt hafven att lägga någon utskuld, tull eller årliga ränto på någon Prest, Levit, sångare, dörravaktare, Nethinim, och tjenare i denna Guds huse.
25. Men du, Esra, efter dins Guds visdom, som i dine hand är, uppsätt domare och lagmän, som allt folket döma måga, som på hinsidon älfven är, alla de som veta dins Guds lag, alla de som icke veta dem, dem lär.
26. Och alle de som icke med flit göra dins Guds lag, och Konungens lag, de skola straxt hafva sin dom för sina gernings skull, antingen till döds eller till landsflykt, eller till penningaplikt, eller till fängelse.
27. Lofvad vare HERREN våra fäders Gud, som sådant Konungenom ingifvit hafver, att han skulle bepryda HERRANS hus i Jerusalem;
28. Och tillböjt sina barmhertighet till mig, för Konungenom, och hans rådherrar, och alla Konungens väldiga. Och jag vardt styrkt efter HERRANS mins Guds hand öfver mig, och församlade de yppersta i Israels hus, att de med mig ditupp drogo.
ESRA, 8. CAPITLET
Esra följe, fasta, skatt, offer.
1. Desse äro hufvuden för deras fäder, som räknade vordo, och med mig uppdrogo ifrå Babel, i den tiden, då Konung Arthahsasta regerade.
2. Af Pinehas barn: Gersom. Af Ithamars barn: Daniel. Af Davids barn: Hattus.
3. Af Sechania barn, Paros barn: Zacharia, och med honom räknade hundrade och femtio män.
4. Af PahathMoabs barn: Eljoenai, Seraja son, och med honom tuhundrad män.
5. Af Sechania barn: Jahasiels son, och med honom trehundrad män.
6. Af Adins barn: Ebed, Jonathans son, och med honom femtio män.
7. Af Elams barn: Jesaia, Athalia son, och med honom sjutio män.
8. Af Sephatja barn: Sebadja, Michaels son, och med honom åttatio män.
9. Af Joabs barn: Obadja, Jehiels son, och med honom tuhundrad och aderton män.
10. Af Selomiths barn: Josiphia son, och med honom hundrade och sextio män.
11. Af Bebai barn: Zacharia, Bebai son, och med honom åtta och tjugu män.
12. Af Asgads barn: Johanan, Katans son, och med honom hundrade och tio män.
13. Af de sista Adonikams barn; och heto alltså: Eliphelet, Jehiel och Semaja, och med dem sextio män.
14. Af Bigvai barn: Uthai och Sabbud, och med dem sjutio män.
15. Och jag församlade dem till älfvena, som kommer till Ahava; och blefvom der i tre dagar. Och då jag gaf akt uppå folket och Presterna, fann jag der inga Leviter.
16. Då sände jag till Elieser, Ariel, Semaja, Elnathan, Jarib, Elnathan, Nathan, Zacharia och Mesullam, öfverstar; och Jojarib och Elnathan, lärare;
17. Och sände dem ut till Iddo öfverstan, till Casiphja, att de skulle hemta oss tjenare uti vår Guds hus. Och jag gaf dem in hvad de tala skulle med Iddo och hans bröder, de Nethinim i Casiphja.
18. Och de hade till oss, efter Guds goda hand öfver oss, en klok man utaf Maheli barn, Levi sons, Israels sons, Serebia, med hans söner och bröder, aderton;
19. Och Hasabia, och med honom Jesaia af Merari barn, med hans bröder och deras söner, tjugu;
20. Och af de Nethinim, hvilka David och Förstarna gåfvo till att tjena Leviterna, tuhundrad och tjugu, alle nämnde vid namn.
21. Och jag lät der vid älfvena, vid Ahava, utropa ena fasto, att vi skulle ödmjuka oss för vårom Gud, till att söka af honom en rättan väg för oss, och vår barn, och alla våra håfvor.
22. Ty jag skämdes bedas ledsagare och resenärar af Konungenom, att de skulle hjelpa oss för fienderna på vägenom; förty vi hade sagt Konungenom: Vår Guds hand är till det bästa öfver alla de honom söka; och hans starkhet och vrede öfver alla dem, som honom öfvergifva.
23. Alltså fastade vi, och sökte detta af vårom Gud, och han hörde oss.
24. Och jag afskiljde tolf af de öfversta Presterna, Serebia och Hasabia, och med dem tio deras bröder;
25. Och vog dem till silfver, och guld, och tyg till häfoffer i vår Guds hus, hvilka Konungen, och hans rådherrar, och Förstar, och hele Israel, som för handene var, till häfoffer gifvit hade;
26. Och vog dem till i deras hand sexhundrad och femtio centener silfver, och i silfvertyg hundrade centener, och i guld hundrade centener;
27. Tjugu gyldene skålar, de höllo tusende gylden, och tu god kostelig kopparkäril, klar såsom guld;
28. Och sade till dem: I ären helige HERRANOM; så äro ock kärilen helig; dertill det frigifna silfver och guld HERRANOM edra fäders Gud.
29. Så vaker, och bevarer det, tilldess I vägen det inför öfversta Presterna, och Leviterna, och öfversta fäderna i Israel i Jerusalem, uti HERRANS hus kistor.
30. Då togo Presterna och Leviterna det vägna silfret, och guldet, och kärilen, att de skulle föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.
31. Alltså fore vi ifrån älfvene Ahava, på tolfte dagen i första månadenom, att vi skulle draga till Jerusalem; och vår Guds hand var öfver oss, och bevarade oss ifrå fiendernas hand och försåt på vägenom.
32. Och vi komme till Jerusalem, och blefvom der i tre dagar.
33. På fjerde dagenom vardt väget silfret och guldet, och kärilen uti vår Guds hus, under Meremoths hand, Uria sons Prestens, och med honom var Eleazar, Pinehas son; och med dem Josabath, Jesua son, och Noadja, Binnui son, de Leviter;
34. Efter hvars tal och vigt; och vigten vardt på den tiden all beskrifven.
35. Och fängelsens barn, som utu fängelset komne voro, offrade bränneoffer Israels Gudi, tolf stutar för hela Israel, sex och niotio vädrar, sju och sjutio lamb, tolf bockar till syndoffer; alltsammans till bränneoffer HERRANOM.
36. Och de antvardade Konungens befallning Konungens ämbetsmän och landshöfdingom på denne sidon älfven; och de upphöjde folket, och Guds hus.
ESRA, 9. CAPITLET
Folkets synd. Esra bot, bön.
1. Då nu allt detta bestäldt var, gingo till mig de öfverste, och sade: Israels folk, och Presterna, och Leviterna, äro icke afskilde ifrå folken i landen, efter deras styggelse, som är de Cananeers, Hetheers, Phereseers, Jebuseers, Ammoniters, Moabiters, Egyptiers och Amoreers.
2. Förty de hafva tagit deras döttrar, och deras söner, och gjort den helga sädena menliga med folken i landen; och öfverstarnas och rådherrarnas hand var den första i denna missgerning.
3. Då jag detta hörde, ref jag min kläder och min kjortel sönder, och utryckte mitt hufvudhår och skägg, och satt ensam.
4. Och sig församlade till mig alle de som Israels Guds ord fruktade, för deras öfverträdelse, som i fängelset varit hade; och jag satt ensam allt intill aftonoffret.
5. Och vid aftonoffret stod jag upp af min jämmer, och ref min kläder och min kjortel sönder, och föll uppå min knä, och uträckte mina händer till HERRAN min Gud;
6. Och sade: Min Gud, jag skämmes och blyges att upphäfva min ögon till dig, min Gud; ty vår missgerning är vuxen öfver vårt hufvud, och vår skuld är stor upp till himmelen.
7. Allt ifrå våra fäders tid hafve vi varit i stora skuld, allt intill denna dag; och för våra missgerningars skull äre vi, och våre Konungar och Prester, gifne i Konungarnas hand i landen, uti svärd, i fängelse, i rof, och i ansigtes blygd, såsom det går i denna dag.
8. Så är oss dock nu någon liten tid nåde af HERRANOM vårom Gud vederfaren, att ännu något af oss är qvart blifvet, att han skulle gifva oss en nagla i sitt helga rum, och att vår Gud skulle upplysa vår ögon, och gifva oss ännu ett litet lif i vår träldom;
9. Förty vi äre trälar, och vår Gud hafver icke förlåtit oss, ändock vi trälar äre; och hafver böjt till oss barmhertighet för Konungarna i Persien, att de läto oss lefva, och upphöja vår Guds hus, och upprätta dess förstöring, och gifva oss en gård i Juda och Jerusalem.
10. Nu, hvad skole vi säga, vår Gud, efter detta? Att vi din bud öfvergifvit hafve,
11. Som du genom dina tjenare Propheterna budit hafver, och sagt: Det land, som I uti kommen till att besitta det, är ett orent land, igenom folkens orenhet i landen, uti deras styggelse, med hvilken de hafva uppfyllt det med orenhet allt omkring.
12. Så skolen I nu icke gifva edra döttrar deras söner, och deras döttrar skolen I icke taga edrom sönom, och söker icke deras frid eller välfärd i evig tid; på det I skolen blifva mägtige, och äta det goda i landena, och lefva det edrom barnom till arfs i evig tid.
13. Och efter allt det som öfver oss kommet är för våra onda gerningars och stora synders skull, hafver du vår Gud öfversett med oss det vi illa gjort hafve, och hafver gifvit oss en förlossning, såsom det nu är för ögonen.
14. Men vi hafve vändt oss om, och låtit din bud fara, så att vi hafve befryndat oss med desso styggelsens folke; vill du då vred vara öfver oss, tilldess det allt ute är, så att intet qvart blifver, eller ingen förlossning mer är?
15. HERRE, Israels Gud, du äst rättfärdig, ty vi äre igenblefne och behållne, såsom det i denna dag för ögon är; si, vi äre för dig uti vår skuld; ty fördenskull kan man intet blifva ståndandes för dig.
ESRA, 10. CAPITLET
Främmande hustrur afskiljas.
1. Då Esra så bad, bekände och gret, och låg inför Guds hus, församlade sig till honom utaf Israel en ganska stor menighet af män, qvinnor och barn; förty folket gret svårliga.
2. Och Sechania, Jehiels son, af Elams barn, svarade, och sade till Esra: Si, vi hafve förtagit oss emot vår Gud, att vi hafve tagit oss främmande hustrur utaf landsens folk; men här är ännu hopp derom i Israel.
3. Så låt oss nu göra ett förbund med vårom Gud, så att vi utdrifve alla hustrur, och dem som af dem födde äro, efter Herrans råd, och deras som frukta vår Guds bud, att man må göra efter lagen.
4. Så statt nu upp; ty det hörer dig till: Vi vilje vara med dig; var vid en god tröst, och gör så.
5. Då stod Esra upp, och tog en ed af de öfversta Presterna, och Leviterna, och hela Israel, att de skulle göra efter detta talet. Och de svoro det.
6. Och Esra stod upp inför Guds hus, och gick in uti Johanans, Eljasibs sons, kammar. Och då han ditkom, åt han intet bröd, och drack intet vatten; förty han sörjde öfver deras öfverträdelse, som i fängelset varit hade.
7. Och de läto utropa i Juda och Jerusalem, till all fängelsens barn, att de skulle församla sig till Jerusalem.
8. Och hvilken som icke komme innan tre dagar, efter öfverstarnas och de äldstas råd, hans ägodelar skulle alla tillspillogifvas, och han afskiljas ifrå fångarnas menighet.
9. Då församlade sig alle Juda män och BenJamin till Jerusalem, innan tre dagar; det är, på tjugonde dagen i den nionde månadenom. Och allt folket satt uppå gatone inför Guds hus, och bäfvade för detta ärendes skull, och för regnet.
10. Och Esra Presten stod upp, och sade till dem: I hafven förtagit eder, i det att I hafven tagit främmande hustrur, på det I skullen ännu föröka Israels skuld.
11. Så bekänner nu HERRAN edra fäders Gud, och görer det honom ljuft är, och skiljer eder ifrå landsens folk, och ifrå de främmande hustrur.
12. Då svarade hela menigheten, och sade med höga röst: Ske såsom du oss sagt hafver.
13. Men folket är mycket, och regnväder, och kan icke stå ute; så är det icke heller ens eller två dagars gerning; ty vi hafve sådana öfverträdelse mycken gjort.
14. Låt oss beställa våra öfverstar i hela menighetene, att alle de i våra städer, som främmande hustrur tagit hafva, komma på bestämd tid; och de äldste i hvar staden, och deras domare med, tilldess vår Guds vrede må ifrån oss vänd varda i denna sakene.
15. Då vordo beställde Jonathan, Asahels son, och Jahesia, Thikva son, öfver denna saken; och Mesullam, och Sabbethai Leviterna hulpo dem.
16. Och fängelsens barn gjorde alltså. Och Presten Esra, och de ypperste fäderne i deras fäders hus, och alle de nu nämnde äro, afskiljde sig, och satte sig på första dagen i tionde månadenom till att ransaka om detta ärendet.
17. Och de uträttade det på alla de män, som främmande hustrur hade, på första dagen i första månadenom.
18. Och vordo funne ibland Presternas barn, som främmande hustrur tagit hade, nämliga ibland Jesua barn, Jozadaks sons, och hans bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalia.
19. Och de gåfvo deras hand deruppå, att de ville utdrifva hustrurna; och till deras skuldoffer offra en vädur för sina skuld.
20. Ibland Immers barn: Hanani och Sebadia.
21. Ibland Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia.
22. Ibland Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Nethaneel, Josabad och Eleasa.
23. Ibland Leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, den är Kelita; Pethabja, Juda och Elieser.
24. Ibland sångarena: Eljasib. Ibland dörravaktarena: Sallum, Telem och Uri.
25. Utaf Israel: Ibland Paros barn: Ramia, Jissija, Malchija, Mijamin, Eleazar, Malchija och Benaja.
26. Ibland Elams barn: Mattania, Zacharia, Jehiel, Abdi, Jeremoth och Elia.
27. Ibland Sattu barn: Eljoenai, Eljasib, Mattania, Jeremoth, Sabad och Asisa.
28. Ibland Bebai barn: Johanan, Hanania, Sabbai och Athlai.
29. Ibland Bani barn: Mesullam, Malluch, Adaja, Jasub, Seal och Jeramoth.
30. Ibland PahathMoabs barn: Adna, Chelal, Benaja, Maaseja, Mattania, Bezaleel, Binnui och Manasse.
31. Ibland Harims barn: Elieser, Jissija, Malchija, Semaja, Simeon,
32. BenJamin, Malluch och Semaria.
33. Ibland Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elipheleth, Jeremai, Manasse och Simi.
34. Ibland Bani barn: Maadai, Amram, Uel,
35. Benaja, Bedja, Cheluhu,
36. Banja, Meremoth, Eljasib,
37. Mattania, Mattenai, Jaasav,
38. Bani, Binnui, Simi,
39. Selemia, Nathan, Adaja,
40. Machnadbai, Sasai, Sarai,
41. Asareel, Selemia, Semaria,
42. Sallum, Amaria och Joseph.
43. Ibland Nebo barn: Jegiel, Mattithia, Sabad, Sebina, Jaddai, Joel och Benaja.
44. Desse hade alle tagit främmande hustrur; och voro somlige ibland de samma hustrur, som barn födt hade.
