Konung Carl den Tolftes Bibel

2 TIMOTEUS, 1. CAPITLET

Timothei tro, gåfva. Christi verk. Paulus fången. Onesiphorus.

1. Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, till att predika lifsens löfte, i Christo Jesu;

2. Minom kära son Timotheo: Nåd, barmhertighet, frid af Gud Fader, och Christo Jesu vårom Herra.

3. Jag tackar Gudi, den jag tjenar ifrå mina föräldrar, uti ett rent samvet, att jag utan upphåll hafver din åminnelse i mina böner, natt och dag.

4. Och mig längtar efter att se dig, när jag tänker på dina tårar; på det jag med glädje måtte uppfylld varda.

5. Och jag drager mig till minnes den oskrymtade tro, som i dig är, den tillförene bodde uti dine fadermoder Loide, och i dine moder Evnica; är jag viss att sammalunda ock i dig;

6. För hvilka saks skull jag förmanar dig, att du uppväcker Guds gåfvo, som i dig är, genom mina händers påläggning.

7. Ty Gud hafver icke gifvit oss räddhågans anda, utan kraftenes, och kärlekens, och tuktighetenes.

8. Derföre skäm dig icke vid vårs Herras vittnesbörd; icke heller vid mig, som är hans fånge; utan var delaktig uti Evangelii bedröfvelse, efter Guds kraft;

9. Den oss frälsat hafver, och kallat med en helig kallelse; icke efter våra gerningar, utan efter sitt uppsåt, och nåd, den oss gifven är i Christo Jesu, för evig tid.

10. Men nu är hon uppenbar vorden genom vår Frälsares Jesu Christi uppenbarelse, den der döden borttagit hafver, och lifvet och ett oförgängeligit väsende framburit i ljuset, genom Evangelium;

11. Uti hvilket jag är satter till en predikare, och Apostel, och Hedningarnas lärare;

12. För hvilka saks skull jag ock detta lider; och skämmes dock intet; ty jag vet på hvem jag tror, och är viss att han förmår förvara mitt betrodda gods intill den dagen.

13. Håll dig efter de helsosamma ords eftersyn, som du hört hafver af mig, om trona och kärleken i Christo Jesu.

14. Detta goda betrodda godset bevara genom den Helga Anda, den uti oss bor.

15. Du vetst att alle de, som i Asien äro, hafva vändt sig ifrå mig; ibland hvilka är Phygellus, och Hermogenes.

16. Herren gifve Onesiphori huse barmhertighet; ty han hafver ofta vederqvickt mig, och skämdes icke vid mina kedjo;

17. Utan, då han var i Rom, sökte han fliteliga efter mig, och fann mig.

18. Gifve honom Herren, att han finner barmhertighet när Herranom på den dagen; och i huru mång stycke han mig till tjenst var i Epheso, vetst du bäst.

2 TIMOTEUS, 2. CAPITLET

Lid, varna, trösta, tro.

1. Så stärk dig nu, min son, genom nådena, som är i Christo Jesu.

2. Och hvad du af mig hört hafver, genom mång vittne, det befalla trogna menniskor, som ock dugelige äro att lära andra.

3. Lid och umgäll, såsom en god Jesu Christi stridsman.

4. Ingen stridsman befattar sig med näringshandel; på det han skall täckas honom, som honom till en stridsman upptagit hafver.

5. Hvar ock nu någor kämpar, han krönes icke, utan han redeliga kämpar.

6. Åkermannen, som åkren brukar, honom bör först få af fruktene.

7. Märk hvad jag säger; men Herren skall gifva dig i all ting förstånd.

8. Tänk på Jesum Christum, som är uppstånden ifrå de döda, af Davids säd, efter mitt Evangelium;

9. Uti hvilket jag bedröfvelse lider, intill bojor, såsom en ogerningsman; men Guds ord är icke bundet.

10. Derföre lider jag det allt, för de utkoradas skull, att de skola ock få salighet i Christo Jesu, med eviga härlighet.

11. Det är ju ett fast ord: Dö vi med, så skole vi lefva med;

12. Lide vi, så skole vi med regnera; om vi försake honom, så försakar ock han oss.

13. Tro vi honom icke, så blifver han dock trofast; han kan icke neka sig sjelf.

14. Sådant förmana, och betyga för Herranom, att de icke träta om ord till ingen nytto, utan till att afvända dem som på höra.

15. Vinnlägg dig att bevisa dig Gudi en bepröfvad och ostraffelig arbetare, som rätt delar sanningenes ord.

16. Men oandelig och onyttig ord kasta bort; ty det hjelper mycket till ogudaktighet;

17. Och deras tal fräter omkring sig, såsom kräfvetan; ibland hvilka är Hymeneus och Philetus;

18. De der om sanningen felat hafva, sägande uppståndelsen redan skedd vara; och hafva förvändt somliga menniskors tro.

19. Men den faste Guds grund blifver ståndandes, och hafver detta insegel: Herren känner sina; och hvar och en som åkallar Christi Namn, gånge ifrå orättfärdighetene.

20. Men uti ett stort hus äro icke allenast gyldene och silffat, utan jemväl träfat och lerfat; och somlig till heder, och somlig till vanheder.

21. Hvar nu någor renar sig ifrå sådant folk, han varder ett helgadt fat till heder, husherranom brukeligit, beredt till allt godt verk.

22. Fly ungdomsens lustar; men far efter rättfärdigheten, tron, kärleken, frid med allom dem, som af rent hjerta åkalla Herran.

23. Men förkasta dåraktig och öfverdådig spörsmål, vetandes att de föda träto af sig.

24. Men Herrans tjenare skall icke vara trätosam, utan ljuflig vid hvar man, läraktig, den de onda lida kan;

25. Och med saktmodighet straffa dem som emotstå; om Gud en gång vill gifva dem bättring, till att förstå sanningen;

26. Och besinna sig ifrå djefvulens snaro, af hvilkom de fångne äro efter hans vilja.

2 TIMOTEUS, 3. CAPITLET

Jambres bröder. Gudelig lefnad. Den helga Skrift.

1. Men detta skall du veta, att uti yttersta dagarna tillstunda farliga tider.

2. Ty der varda kommande menniskor, som älska sig sjelfva; girige, stortalige, högfärdige, försmädare, föräldromen olydige, otacksamme, ogudaktige,

3. Okärlige, hårdnackade, skändare, okyske, omilde, hatande det goda,

4. Förrädare, öfverdådige, uppblåste, de der mer älska vällust än Gud;

5. Hafvandes ett sken till Gudaktighet; men dess kraft försaka de. Och fly sådana.

6. Af dem äro de som löpa utu det ena huset i det andra, och föra qvinnfolk fångna, som med synder betungade äro, och drifvas af mångahanda lustar.

7. Alltid läras de, och kunna dock aldrig komma till sanningens kunskap.

8. Men såsom Jannes och Jambres stodo emot Mose, så stå ock desse emot sanningene; det äro menniskor, förderfvade i sitt sinne, odugelige till trona.

9. Men de skola icke länger hafva framgång; ty deras galenskap varder allom uppenbar, såsom ock de förras var.

10. Men du hafver förnummit min lärdom, mitt sätt, mitt uppsåt, mina tro, min långmodighet, min kärlek, mitt tålamod;

11. Mina förföljelser, mina bedröfvelser, som mig öfvergingo i Antiochien, Iconio, Lystris; hurudana förföljelser jag der led; och af allt hafver Herren förlossat mig.

12. Och alle, de der gudeliga vilja lefva i Christo Jesu, måste lida förföljelse.

13. Men med onda menniskor och bedragare varder det ju länger ju argare; de förföra, och varda förförde.

14. Men du, blif vid det du lärt hafver, och det dig betrodt är, vetandes af hvem du det lärt hafver.

15. Och efter du af barndom hafver kunnat den Helga Skrift, kan hon dig undervisa till salighet, genom trona på Christum Jesum.

16. Ty all skrift af Gudi utgifven är nyttig till lärdom, till straff, till bättring, till tuktan i rättfärdighet;

17. Att en Guds menniska skall vara fullbordad, till alla goda gerningar skickelig.

2 TIMOTEUS, 4. CAPITLET

Predika ordet. Paulus offras, förlåtes, frias.

1. Så betygar jag nu för Gudi, och Herranom Jesu Christo, den der döma skall lefvande och döda, i sin tillkommelse, och i sitt rike;

2. Predika ordet; håll uppå i tid och i otid; straffa, truga, förmana, med all saktmodighet och lärdom.

3. Ty den tid skall komma, att de icke skola kunna lida helsosam lärdom; utan skola, efter sina egna lustar, samla sig lärare; efter dem kliar i öronen;

4. Och skola vända sin öron ifrå sanningen, och vända sig till fabler.

5. Men du, var vaken i all ting, lid och umgäll; gör ens Evangelisk Predikares verk; uträtta ditt ämbete redeliga.

6. Ty jag offras nu, och tiden tillstundar att jag skall skiljas hädan.

7. Jag hafver kämpat en god kamp, jag hafver fullbordat loppet; jag hafver hållit trona.

8. Härefter är mig förvarad rättfärdighetenes krona, hvilka Herren mig gifva skall på den dagen, den rättfärdige domaren; men icke mig allenast, utan ock allom dem, som älska hans uppenbarelse.

9. Vinnlägg dig, att du kommer snarliga till mig.

10. Ty Demas hafver öfvergifvit mig, och fått kärlek till denna verldena; och är faren till Thessalonica; Crescens till Galatien; Titus till Dalmatien.

11. Lucas är allena med mig. Tag Marcum till dig, och haf honom med dig; ty han är mig mycket nyttig till tjenst.

12. Tychicum hafver jag sändt till Ephesum.

13. Den mantel, som jag tillbakalät i Troade när Carpus, haf med dig, då du kommer, och böckerna, och enkannerliga de pergamenten.

14. Alexander, kopparsmeden, hafver mig mycket ondt bevist. Herren betale honom efter hans gerningar.

15. Tag ock du dig vara för honom; ty han hafver svårliga ståndit emot vår ord.

16. Uti min första försvarelse stod ingen när mig, utan alle öfvergåfvo mig; det varde dem icke tillräknadt.

17. Men Herren stod med mig, och styrkte mig; på det genom mig skulle predikanen stadfäst varda, och alle Hedningar höra skulle; och jag är friad af lejonens mun.

18. Men Herren skall förlossa mig af all ond gerning, och frälsa mig till sitt himmelska rike; hvilkom vare ära ifrån evighet till evighet. Amen.

19. Helsa Priscam, och Aqvilam, och Onesiphori husfolk.

20. Erastus blef i Corintho; men Trophimum lät jag qvar i Mileto sjuk.

21. Vinnlägg dig, att du kommer för vintren. Dig helsar Eubulus, och Pudens, och Linus, och Claudia, och alle bröderna.

22. Herren Jesus Christus vare med din anda. Nåd vare med eder. Amen.

Den andra Epistelen till Timotheum, skrifven af Rom, då Paulus åter hades fram för Kejsar Neronem.