1 JOHANNES, 1. CAPITLET
Ordet visst. Guds gemenskap. Jesu blod.
1. Det som var af begynnelsen, det vi hafve hört, det vi hafve sett med vår ögon, det vi hafve beskådat, och våra händer handterat hafva, af lifsens ord;
2. Och lifvet är uppenbaradt, och vi hafve sett, och vittnom, och kungörom eder det eviga lifvet, hvilket var när Fadren, och är oss uppenbaradt;
3. Hvad vi hafve sett och hört, det förkunnom vi eder, på det ock I skolen hafva sällskap med oss, och vårt sällskap skall vara med Fadrenom, och hans Son Jesu Christo.
4. Och detta skrifve vi eder, på det edor glädje skall vara fullkommen.
5. Och det är bebådelsen, som vi hafve hört af honom, och förkunnom eder, att Gud är ett ljus, och intet mörker är i honom.
6. Om vi säge oss hafva sällskap med honom, och vandrom i mörkret, då ljugom vi och görom icke sanningen.
7. Men vandrom vi i ljuset, såsom han är i ljuset; då hafve vi sällskap inbördes, och Jesu Christi, hans Sons, blod renar oss af alla synder.
8. Säge vi, att vi hafve ingen synd, då bedrage vi oss sjelfva, och sanningen är icke i oss.
9. Men om vi bekänne våra synder, han är trofast och rättvis, att han förlåter oss synderna, och renar oss af alla orättfärdighet.
10. Men säge vi, att vi hafve intet syndat, då göre vi honom till ljugare, och hans ord är icke i oss.
1 JOHANNES, 2. CAPITLET
Jesu försoning. Guds kännedom. Antichristi lära.
1. Min barn, detta skrifver jag eder, att I skolen icke synda; och om någor syndar, då hafve vi en försvarare när Fadrenom, Jesum Christum, den rättfärdig är.
2. Och han är försoningen för våra synder; icke allenast för våra, utan ock för hela verldenes.
3. Och derpå vete vi att vi kännom honom, om vi hålle hans bud.
4. Den der säger: Jag känner honom, och håller icke hans bud, han är en ljugare, och i honom är icke sanningen.
5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerliga Guds kärlek fullkomligen; och derpå vete vi att vi ärom i honom.
6. Den der säger sig blifva i honom, han skall ock vandra såsom han vandrade.
7. Bröder, jag skrifver eder intet nytt bud; utan det gamla budet, som I haft hafven af begynnelsen. Det gamla budet är det ord, som I hafven hört af begynnelsen.
8. Åter skrifver jag eder ett nytt bud, det sant är i honom, och i eder; ty mörkret är förgånget, och det sanna ljuset lyser nu.
9. Den som säger sig vara i ljuset, och hatar sin broder, han är ännu i mörkret.
10. Den der älskar sin broder, han blifver i ljuset, och ingen förargelse är i honom.
11. Men den som hatar sin broder, han är i mörkret, och vandrar i mörkret, och vet icke hvart han går; ty mörkret hafver förblindat hans ögon.
12. Jag skrifver eder, kära barn, att eder skola synderna förlåtna varda, för hans Namns skull.
13. Jag skrifver eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag skrifver eder, I ynglingar; ty I hafven öfvervunnit den onda.
14. Jag skrifver eder, I barn; ty I hafven känt Fadren. Jag hafver skrifvit eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag hafver skrifvit eder, I ynglingar; ty I ären starke; och Guds ord blifver i eder, och hafven öfvervunnit den onda.
15. Älsker icke verldena, icke heller de ting i verldene äro. Den der älskar verldena, i honom är icke Fadrens kärlek.
16. Ty allt det som är i verldene, nämliga köttsens begärelse, och ögonens begärelse, och högfärdigt lefverne, det är icke af Fadrenom, utan af verldene.
17. Och verlden förgås, och hennes lusta; men den som gör Guds vilja, han blifver evinnerliga.
18. Käre barn, nu är den ytterste tiden, och såsom I hafven hört, att Antichrist skall komma; ja, nu äro allaredo månge Antichrister vordne, och deraf vete vi att den ytterste tiden är nu.
19. De äro utgångne af oss; men de voro icke af oss. Hade de varit af oss, då hade de ju blifvit när oss; men på det de skulle blifva uppenbare, att de äro icke alle af oss.
20. Men I hafven smörjelse af dem Heliga, och veten allt.
21. Jag hafver icke skrifvit till eder, såsom till dem der icke veta sanningen; utan såsom till dem som henne veta, och att all lögn icke är af sanningene.
22. Ho är en ljugare, utan den som nekar, att Jesus är Christus? Den är Antichrist, som nekar Fadren och Sonen.
23. Hvar och en som nekar Sonen, han hafver icke heller Fadren.
24. Hvad I nu hört hafven af begynnelsen, det blifve i eder; om det blifver i eder, som I hört hafven af begynnelsen, så skolen ock I blifva i Sonenom och Fadrenom.
25. Och detta är det löfte, som han oss lofvat hafver, evinnerligit lif.
26. Detta hafver jag skrifvit till eder, om dem som förföra eder.
27. Och den smörjelse, som I hafven fått af honom, blifver i eder; och I behöfven icke att någon lärer eder; utan såsom smörjelsen lärer eder om all ting, så är det sant, och icke lögn; och som hon hafver lärt eder, så blifver i henne.
28. Och nu, kära barn, blifver i honom; att när han uppenbarad varder, måge vi hafva förtröstning, och icke komma på skam för honom i hans tillkommelse.
29. Om I veten att han är rättfärdig, så skolen I ock det veta, att hvar och en som rätt gör, han är född af honom.
1 JOHANNES, 3. CAPITLET
Guds barns ära, pligt. Broderlig kärlek.
1. Ser till hurudana kärlek Fadren hafver bevist oss, att vi kallas Guds barn; fördenskull känner intet verlden eder; ty hon känner intet honom.
2. Mine käreste, vi äre nu Guds barn, och det är än icke uppenbaradt hvad vi varda skole; men det vete vi, när han blifver uppenbar, då vardom vi honom like; ty vi få se honom såsom han är.
3. Och hvar och en som hafver detta hopp i honom, han renar sig, såsom han ock ren är.
4. Hvar och en som gör synd, han gör ock orätt, och synd är orätt.
5. Och I veten att han var uppenbarad, på det han skulle borttaga våra synder; och ingen synd är i honom.
6. Hvar och en som blifver i honom, han syndar icke; hvar och en som syndar, han hafver icke sett honom, icke heller känt honom.
7. Kära barn, låter ingen bedraga eder. Den som gör rätt, han är rättfärdig, såsom ock han rättfärdig är.
8. Den der gör synd, han är af djefvulen; ty djefvulen syndar af begynnelsen; och fördenskull uppenbarades Guds Son, att han skulle nederslå djefvulens gerningar.
9. Hvar och en, som född är af Gudi, han gör icke synd; ty hans säd blifver i honom; och han kan icke synda, ty han är född af Gudi.
10. Derpå känner man, hvilke Guds barn, eller hvilke djefvulens barn äro; hvar och en som icke gör rätt, han är icke af Gudi; och den som icke älskar sin broder.
11. Ty detta är det budskap, som I hafven hört af begynnelsen, att vi skole älskas inbördes;
12. Icke såsom Cain, som var af dem onda, och slog sin broder ihjäl. Och för hvars skull slog han honom ihjäl? Ty hans gerningar voro onda; men hans broders gerningar rättfärdiga.
13. Förundrer icke, mine bröder, om verlden hatar eder.
14. Vi vete, att vi ärom förde ifrå döden till lifvet; ty vi älskom bröderna. Den der icke älskar brodren, han blifver i dödenom.
15. Hvar och en som hatar sin broder, han är en mandråpare; och I veten, att hvar och en mandråpare hafver icke evinnerligit lif blifvandes i sig.
16. Derpå kännom vi Guds kärlek, att han hafver låtit sitt lif för oss; och skolom ock vi låta vårt lif för bröderna.
17. Den som hafver denna verlds gods, och ser sin broder vara nödställd, och sluter sitt hjerta till för honom, huru blifver Guds kärlek i honom?
18. Min barn, älskoms icke med ordom, eller med tungone, utan med gerning och sanning.
19. Deraf vete vi, att vi ärom af sanningene, och kunnom stilla vår hjerta för honom;
20. Att om vårt hjerta fördömer oss, då är Gud större än vårt hjerta, och vet all ting.
21. Mine käreste, om vårt hjerta fördömer oss icke, då hafve vi en förtröstning till Gud;
22. Att vi få af honom allt det vi bedje; ty vi hållom hans bud, och görom det honom ljuft är.
23. Och detta är hans bud, att vi skolom tro på hans Sons, Jesu Christi, Namn; och älska oss inbördes, såsom han oss budit hafver.
24. Och den der håller hans bud, han blifver i honom, och han i honom; och deraf vete vi, att han blifver i oss, af Andanom som han oss gifvit hafver.
1 JOHANNES, 4. CAPITLET
Pröfva läran. Lef i kärlek.
1. Mine käreste, I skolen icke tro hvar och en anda; utan pröfver andarna, om de äro af Gudi; ty månge falske Propheter äro utgångne i verldena.
2. Derpå skolen I känna Guds Anda; hvar och en ande, som bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är af Gudi.
3. Och hvar och en ande, som icke bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är icke af Gudi; och det är Antichrists (ande), af hvilkom I hafven hört att han skulle komma, och är nu allaredo i verldene.
4. Kära barn, I ären af Gudi, och hafven öfvervunnit dem; ty den som är i eder, han är större än den som är i verldene.
5. De äro af verldene; derföre tala de af verldene, och verlden hörer dem.
6. Vi ärom af Gudi. Den som känner Gud, han hörer oss; den som icke är af Gudi, han hörer oss intet. Deraf känne vi sanningenes Anda, och villones anda.
7. Mine käreste, älskom oss inbördes; ty kärleken är af Gudi, och hvar och en som älskar, han är född af Gudi, och känner Gud.
8. Den som icke älskar, han känner icke Gud; ty Gud är kärleken.
9. Derpå är Guds kärlek till oss uppenbar vorden, att Gud hafver sändt sin enda Son i verldena, att vi skolom lefva genom honom.
10. Deruti står kärleken; icke det vi hafvom älskat Gud; men det han hafver älskat oss, och sändt sin Son till en försoning för våra synder.
11. Mine käreste, hafver Gud så älskat oss, så skolom ock vi älskas inbördes.
12. Ingen hafver någon tid sett Gud; om vi älskoms inbördes, så blifver Gud i oss, och hans kärlek är fullkommen i oss.
13. Derpå kännom vi, att vi blifvom i honom, och han i oss, att han hafver gifvit oss af sinom Anda.
14. Och vi sågom och betygom, att Fadren hafver sändt Sonen, verldene till en Frälsare.
15. Hvar och en som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom blifver Gud, och han i Gudi.
16. Och vi hafve känt och trott den kärlek, som Gud hafver till oss. Gud är kärleken; och den som blifver i kärlekenom, han blifver i Gudi, och Gud i honom.
17. Derpå är kärleken fullkommen med oss, att vi mågom hafva en förtröstning på domedag; ty såsom han är, så ärom ock vi i denna verld.
18. Räddhåge är icke i kärlekenom; utan fullkommelig kärlek utdrifver räddhågan; ty räddhågan hafver pino; men den der rädes, han är icke fullkommen i kärlekenom.
19. Älskom honom, ty han hafver först älskat oss.
20. Om någor säger: Jag älskar Gud, och hatar sin broder, han är en ljugare. Ty den der icke älskar sin broder, som han ser, huru kan han älska Gud, som han icke ser?
21. Och detta budet hafve vi af honom, att den der älskar Gud, han skall ock älska sin broder.
1 JOHANNES, 5. CAPITLET
Trones kraft, vittnen. Bönen. Nya födelsen.
1. Hvar och en som tror, att Jesus är Christus, han är född af Gudi; och hvar och en som älskar honom som födde, han älskar ock den som födder är af honom.
2. Derpå vete vi, att vi älskom Guds barn, när vi älskom Gud, och hållom hans bud.
3. Ty det är kärleken till Gud, att vi hållom hans bud; och hans bud äro icke svår.
4. Ty allt det som är födt af Gudi, det öfvervinner verldena; och denne är segren, som öfvervinner verldena, vår tro.
5. Men ho är den som öfvervinner verldena, utan den som tror, att Jesus är Guds Son?
6. Denne är den som kommer med vatten och blod, Jesus Christus, icke med vatten allena, utan med vatten och blod; och Anden är den som betygar, att Anden är sanningen.
7. Ty tre äro som vittna i himmelen, Fadren, Ordet och den Helge Ande, och de tre äro ett.
8. Och tre äro de som vittna på jordene, Anden, Vattnet och Blodet; och de tre äro till ett.
9. Hvar vi nu anamme menniskors vittnesbörd, Guds vittnesbörd är större; ty detta är Guds vittnesbörd, som han vittnade om sin Son:
10. Den der tror på Guds Son, han hafver vittnesbörd i sig sjelfvom; den der icke tror Gudi, han gör honom till en ljugare; ty han icke trodde det vittnesbörd, som Gud vittnade om sin Son.
11. Och det är vittnesbördet, att Gud oss gifvit hafver det eviga lifvet; och det lifvet är i hans Son.
12. Den Sonen hafver, han hafver lifvet; den icke hafver Guds Son, han hafver icke lifvet.
13. Detta hafver jag skrifvit eder, som tron i Guds Sons Namn; på det I skolen veta, att I hafven evinnerligit lif; och på det I skolen tro i Guds Sons Namn.
14. Och detta är den förtröstning, som vi hafve till honom, att om vi bedje något efter hans vilja, så hörer han oss.
15. Och efter vi vete, att han hörer oss, ehvad vi bedje, så vete vi att vi de böner hafve, som vi hafvom bedit af honom.
16. Hvar någor ser sin broder synda någon synd, icke till döds, han må bedja, så skall han gifva dem lifvet, som synda icke till döds. Det är en synd till döds; för sådana säger jag icke att någor bedja skall.
17. All orätt är synd; är ock somlig synd icke till döds.
18. Vi vete, att den af Gudi född är, han syndar icke; utan den som född är af Gudi, han förvarar sig, och den onde kommer icke vid honom.
19. Vi vete, att vi ärom af Gudi, och hela verlden är stadd i det onda.
20. Men vi vete, att Guds Son är kommen, och hafver gifvit oss sinne, att vi kännom den Sanna, och ärom i den Sanna, i hans Son Jesu Christo; denne är sanner Gud, och det eviga lifvet.
21. Kära barn, vakter eder för afgudarna. Amen.
