HABACKUK, 1. CAPITLET
Juda våld. De Chaldeers grufvelighet. Prophetens bön.
1. Detta är den tunge, som Propheten Habacuc sett hafver.
2. HERRE, huru länge skall jag ropa, och du vill icke höra? Huru länge skall jag ropa till dig för öfvervålds skull, och du vill icke hjelpa?
3. Hvi låter du mig se mödo och arbete? Hvi hafver du låtit mig se rof och öfvervåld? Våld går öfver rätt.
4. Derföre måste lagen blifva tillbaka, och ingen rätt kan till ända komma; ty den ogudaktige öfverfaller den rättfärdiga, derföre gå vrånga domar.
5. Ser ibland Hedningarna; ser till, och förundrer eder ty jag vill något göra i edrom tid, det i icke tro skolen, då man derom talar.
6. Ty si, jag vill uppväcka de Chaldeer, ett bittert och snart folk, hvilket draga skall så vidt som landet är, till att intaga de boningar som icke äro deras.
7. Och skall vara grufveligit och förfärligit; och skall bjuda och tvinga såsom det vill.
8. Deras hästar äro raskare än parder, så äro de ock ilsknare än ulfvar om aftonen; hans resenärer draga med storom hopom fjerranefter, lika som de flögo, såsom örnar hasta sig till ett as.
9. De komma allesamman till att göra skada ehvart de vilja; der gå de igenom, lika som ett östan väder, och samka fångar tillhopa, såsom sand.
10. De skola bespotta Konungar, och begabba Förstar; all fäste skola vara dem ett skämt; ty de skola göra der blåverk före, och vinna dem.
11. Då skola de taga sig ett nytt mod, fara framåt och synda; och så måste då deras seger höra deras gud till.
12. Men du HERRE, min Gud, min Helige, du som äst af evighet, låt oss icke dö; utan låt dem, HERRE, allenast vara oss till ett straff; och låt dem, o vår tröst, allenast tukta oss.
13. Din ögon äro ren, så att du icke orkar se det onda, och kan icke se uppå jämmer. Hvi ser du då på de öfverträdare, och tiger, att den ogudaktige uppslukar den, som frommare är än han?
14. Och låter menniskorna gå, lika som fiskar i hafvet; såsom matkar, de ingen herm hafva?
15. De dragat allt med krok, och fuskar med sin nät, och församlat med sin garn; dess fröjda de sig, och äro glade.
16. Derföre offra de sinom nätom, och röka sinom garnom; efter det deras del är derigenom så fet, och deras mat så kräselig vorden.
17. Derföre kasta de sin nät ännu alltid ut, och vilja icke återvända att dräpa folk.
HABACKUK, 2. CAPITLET
Trones kraft. Babels fall.
1. Här står jag på mine vakt, och stiger på mitt fäste, och skådar och ser till hvad mig sagdt varder, och hvad jag svara skall honom, som mig straffar.
2. Men HERREN svarar mig, och säger: Skrif synena, och måla henne uppå en taflo, att den der framom går, må det läsa (nämliga alltså):
3. Prophetian skall ju ännu fullkomnad varda i sinom tid, och skall på ändalyktene fri i ljuset komma, och icke fela; men om hon fördröjer, så förbida henne; hon kommer visserliga, och skall icke fördröja.
4. Hvilken deremot sträfvar, hans själ skall icke gå väl; ty den rättfärdige lefver af sine tro.
5. Men vin bedrager den stolta mannen, att han icke blifva kan; hvilken utvidgar sina själ såsom helvetet, och är lika som döden, den intet mättas kan; utan samkar till sig alla Hedningar, och församlar till sig all folk.
6. Hvad gäller? Desse allesamman skola göra ett ordspråk om honom, och ena sago och gåto, och säga: Ve den som sitt gods förmerar med annars mans gods (huru länge vill det vara?); och laddar mycken träck uppå sig.
7. O! huru hastigt skola de uppstå som dig bita, och uppvaka de som dig bortdrifva, och du måste varda dem till byte.
8. Ty du hafver många Hedningar beröfvat; Så skola alla igenlefde af folken beröfva dig igen; för menniskors blods skull, och för den orätts skull, som i landena, och i stadenom, och uppå alla som deruti bo, bedrifven är.
9. Ve den som girig är till sins hus värsta, på det han skall hafva sitt näste uppe i höjdene, att han skall undfly olycko.
10. Men ditt rådslag skall komma dino huse till skam; ty du hafver allt för mycket folk slagit, och syndat öfverdådeliga.
11. Ty stenarna i murenom skola ropa och bjelkarna i tråssningene skola svara dem.
12. Ve den som bygger staden med blod, och tillreder staden med orätt.
13. Månn det icke ske af HERRANOM Zebaoth? Hvad folken dig arbetat hafva, det måste uppbrännas i eld, och der menniskorna trötte uppå vordne äro, det måste förtappadt varda.
14. Ty jorden skall tull varda af HERRANS äros kunskap, lika som vattnet, som öfvertäcker hafvet.
15. Ve dig, som skänker uti för din nästa, och blandar din galla deruti, och gör en drucknan, på det du skall se hans blygd.
16. Man skall ock mätta dig med skam för äro. Så drick du ock nu, att du må omkull ligga; ty kalken i HERRANS högra hand skall omfatta dig, och du måste skamliga spy för dina härlighet.
17. Ty den orätt, uppå Libanon bedrifven, skall öfverfalla dig, och de förstörda djur skola förskräcka dig; för menniskors blods skull, och för den orätts skull, som i landena och i stadenom, och uppå alla de deruti bo, bedrifven är.
18. Hvad kan då belätet hjelpa, det dess mästare gjort hafver, och det falska gjutna belätet, der dess mästare förlät sig uppå, att han stumma afgudar gjorde?
19. Ve honom, som säger till en stock: Vaka upp; och till stumma stenen: Statt upp. Huru skulle det kunna någon lära? Si, det är öfverdraget med guld och silfver, och der är ingen ande uti.
20. Men HERREN är i sitt helga tempel. Hela verlden vare tyst för honom.
HABACKUK, 3. CAPITLET
Bön för Juda emot Babel.
1. Detta är Propheten Habacucs bön för de oskyldiga.
2. HERRE, jag hafver hört ditt rykte, så att jag förskräcktes. HERRE, du gör ditt verk lefvande midt i åren, och låter det kunnigt varda midt i åren. När bedröfvelse på färde är, så tänker du uppå barmhertighet.
3. Gud kom sunnanefter, och den Helge ifrå det berget Paran. Sela. Af hans lof var himmelen full, och af hans äro var jorden full.
4. Hans sken var såsom ett ljus, strimmor gingo af hans händer; der var hans magt hemliga.
5. För honom gick pestilentie, och plåga gick ut, ehvart han gick.
6. Han stod, och mälte landet; han såg till, och förskingrade Hedningarna, så att verldenes berg förkrossad vordo, och sig bocka måste alle högar i verldene, då han gick uti verldene.
7. Jag såg de Ethiopers hyddor i vedermödo, och de Midianiters tjäll bedröfvad.
8. Vast du icke, HERRE, vred i flodene; och din grymhet i vattnom, och din ogunst i hafvena? då du redst på dina hästar, och dine vagnar hehöllo segren.
9. Du drog fram bågan, såsom du slägterna svorit hade; Sela; och delade strömmarna i landena.
10. Bergen sågo dig, och vordo bedröfvad; vattuströmmen gick sin kos, djupet lät höra sig, höjden hof sina händer upp.
11. Sol och måne stodo stilla. Dine pilar foro bortåt med ett sken, och din glafven med ljungelds blänkande.
12. Du nedertrampade landet i vrede, och söndertröskade Hedningarna i grymhet.
13. Du drog ut till att hjelpa dino folke, till att hjelpa dinom smorda; du sönderslogst hufvudet uti dens ogudaktigas huse, och blottade grunden allt intill halsen; Sela.
14. O! att du ville banna hufvudens spiror, samt med dess byar, hvilke, såsom ett väder, komma till att förströ mig, och glädja sig, lika som de uppslukte de elända hemliga.
15. Dine hästar gå i hafvena, uti stor vattens träck.
16. Efter jag sådant hörer, så är min buk bedröfvad; mine läppar darra af rop var går i minom ben om; jag är bedröfvad vid mig. Ack! att jag hvila måtte i bedröfvelsens tid, då vi uppdrage till det folk, som emot oss strider.
17. Ty fikonaträt skall icke grönskas, och der skall ingen frukt vara på vinträn; arbetet uppå oljoträt felar, och åkrarna bära ingen födo; och fåren skola ryckas utu fårahusen, och intet fä skall vara uti fähusen.
18. Men jag vill glädja mig af HERRANOM, och glad vara i Gudi, minom Frälsare.
19. Ty HERREN Herren är min kraft, och han skall göra mina fötter lika som hjortafötter; och skall föra mig upp i höjdena, så att jag sjunger på min strängaspel.
